Copyright © 2007 Dynamic Form. All rights reserved.		Äventyr genom tiderna 2009 Den största utmaningen under 2009 var utan tvekan Transalpine Run, ett lopp på 24 mil genom alperna i Tyskland, Österrike, Schweiz och Italien. Det var en utmaning som skrämde vettet ur mig och som jag slutförde i blotta förskräckelsen, efter lite snedsteg i början. Under året fanns flera underbara upplevelser i form av Jättelångt (68 km långt lopp i Roslgen), GAX (drygt åtta mil genom den skånska natten) och Emelies och min suveräna löpning längs Sörmlandsleden till och omkring Trosa. Alla dessa upplevelser kan du läsa om under "Transalpine Run". Äntligen lyckadesjag slå personligt rekord på milen! Året avslutades (eller snarare startade 2010) med den mest fantastiska text jag någonsin läst om mig själv. Tack Fredrika, för ett gyllene slut och start! 2008 Jag och Rune Larsson gav oss av till Aconcagua, Sydamerikas högsta berg tillika det högsta berget utanför Himalaya. Nå toppen av den 6962 meter höga giganten är en tuff utmaning med temperaturer ned mot -35 Celsius och orkanvindar; bara en tredjedel av de som försöker lyckas. I maj sprang jag och ett hundratal löpare 5 mil i Lidingö Ultra, Sveriges hittills största Ultralopp. Aborrbacken passerades först vid fem kilometer och sedan vid 45 kilometer, det sög i musklerna. Jag testade hur mycket som är fysik och hur mycket som är psyke i långa lopp genom att försöka springa SM i terränglöpning, ett mycket backigt lopp på 75 kilometer, utan större träning. Sist, men inte minst, sprang jag Uppsala 100, ett lopp på 40 varv kring en 2,5 km lång bana. Snurrigt? Inte det minsta! Året fick en fin avslutning med julaftonsfirande på domedarrygg i Sahara. 2007 Året började med en utmaning som visade sig vara större än jag trott; i värsta snöstormen på två år nådde jag toppen på Afrikas högsta berg, Kilimanjaro, 5895 meter över havsytan. Sommarens stora utmaning var att springa Swiss Alpine Marathon, 78,5 kilometer genom de schweiziska alperna. För första gången trodde jag att ett lopp skulle ge smärtor i form av kramp, rejäla blåsor och ordentligt svidande skavsår. Istället flög jag fram i euforisk lycka 2600 meter över havsnivån i överjordiskt vacker natur och lekte flygplan mellan alptopparna. Läs om Swiss Alpine och följ träningsbloggen Under 2007 avslutade jag den period då jag jobbat en hel del i Shanghai. Läs gärna om denna myllrande, glittrande och kontrastrika stad här Shanghai 2004-2007 2006 Det här var året då min största fysiska satsning hittills gick hem -Åre Extreme Challenge. ÅEC består av 25 km paddling, 15 km bergslöpning och 35 km mountainbike. Med vattenrädsla och noll erfarenhet av mountainbikecykling som utgångspunkt ägnade jag 22 veckor till att förbereda mig. Och det gick! Den 8:e juli nådde jag mållinjen på 8:33:29. Läs om träningen nedan. Efter den träningsspäckade våren tappade jag lusten för fler fysiska utmaningar. Jag sprang inte ens tjejmilen. Den enda tävlingen jag deltog i under hösten var River Race, 30 km paddling med ett antal forsar längs vägen. Tävlingen slutade med seger - jag var den enda som ställde upp i dam motionsklassen. Men då min tid var bättre än hela herr motionsklassen så kändes det som en äkta seger! Träningsdagbok inför ÅEC 2005 Året började med en bruten högerarm efter att ha försökt lära mig åka snowboard. 10 dagar efter att gipset tagits av var det dags att svinga upp ryggsäcken när jag gav mig ut på "Expedition Paltén". Under resan vandrade jag upp till Mount Everest Basecamp på 5200 meters höjd. Vandringen gav mersmak för berg och snö! Löpmässigt deltog jag i St. Eriksloppet, Lidingöloppet och tjejmilen. St. Eriksloppt slutade i ilsketårar efter ett felaktigt skoval. Tiden blev 1:57:04. Till Lidingöloppet som gick några veckor senare struntade jag fullständigt i målsättningar vad gällde tid. Vädret var underbart - 18 grader varmt och strålande solsken - och det var även stämningen längs banan. Jag njöt för fullt och slutade på tiden 3:00:39. Mest glad var jag över att alla tre milen gått i samma tempo. Den ökända sista milen hade inte lyckats knäcka mig! Tjejmilen gick på mediokra 52:56 efter att ha spänt mig alldeles för mycket i starten och rusat på för snabbt vilket gav mjölksyra under de kommande kilometrarna. 2004 Så var det dags för den stora utmaningen: Stockholm Marathon! Målsättningen var en tid under 4 timmar. Allt gick bra till den trettiofemte kilometern, då ville höger menisk inte vara med längre. Det spelade ingen roll, jag skulle i mål! Linkande de sista sju kilometrarna hamnade jag på en sluttid på 4:14:13. Lite besviken staplade jag av banan, men med tiden kom stoltheten över att ha tagit mig runt på en hyfsat bra tid. Knäet läkte så småningom, men skadan gick upp vid sjätte kilometern på tjejmilen samma höst. Småsur struntade jag i smärtan och sprang i mål på 54:30. 2003 Glad över hur lätt det gått att springa en mil året innan gav jag mig på mitt första halvmarathon, St. Eriksloppet. Målsättningen var en tid under två timmar och jag slutade på 1:58:20. Under 2003 var jag även i Peru och gick den legendariska Inkaleden. Det var en upplevelse att känna hjärtat rusa iväg i den tunna luften då vi under fyra dagars vandring passerade pass på över 4000 meters höjd. 2002 Jag hade spelat fotboll i 11 år, tränat kulstötning, häcklöpning, spjutkastning, spelat handboll, volleyboll och badminton, men springa... det var verkligen ingenting för mig! Till slut utmanade en kompis mig att springa tjejmilen, och en utmaning kunde jag inte säga nej till. Mycket förvånad sprang jag för första gången en hel mil på ca 60 minuter. Till toppen Expedition Paltén sommaren 2005 "Expedition Paltén" är en resa i Kina och Sydostasien som jag äntligen gjorde som nyskild och lycklig. Jag hade drömt om resan i 18 år, men alltid fanns det någon ursäkt; som student hade jag för lite pengar, när jag arbetade hade jag för lite semester, och som gift ger man sig väl inte ut på flera månaders ensam tågluffning??? Livskrisen skiljsmässan gav mynnade ut i förnyad livsenergi: Klart jag ska förverkliga mina drömmar! När så tillfället kom (eller snarare, skapades), med 3 månaders uppehåll mellan två projekt var det bara att axla ryggsäcken! Med nytt efternamn, påhittat av en vän, gav jag mig av! För bilder från resan, scrolla nedåt! April 24 I´m leaving today! Dagen borjade med att stada lagenheten efter att de sista gasterna fran gardagens hej-da fest gatt vid fem-tiden pa morgonen. Darefter blev det tre timmars somn, annu mer stadning och sa smaningopm bar det av till finlandsfarjan. Malsattningen bestod av att jag skulle lyckas halla mig vaken till klockan 7. Med Stockholms vackra skargard passerande utanfor fonstret var jag faktiskt vaken till halv atta. Darefter sov jag som en kung, anda tills jag blev vackt vid halvtolv tiden. Hade inte tankt pa att det kunde vara fler an jag som skulle sova i hytten. April 25 Mitt resesallskap visade sig heta Taina och var pa vag hem for att begrava sin bror som gatt bort redan vid 40 ars alder. Taina bjod mig pa frukt och taxi till tagstationen i Helsingfors. Val dar, bjod jag henne pa frukost medan hon vantade pa sitt tag. Allt hon ville ha var en kopp kaffe. Nar hon gick, kramade vi om varandra och onskade varandra lycka till. Tank sa olika livet kan vara. Den ena begraver sin bror och den andra ger sig ut pa 15 veckors semester. Pa tagstationen rakade jag hitta en S.A.T.S sportclub. Jag fick lamna in ryggsacken och anvanda omkladningsrummet, allt till det facila priset av 20 Euro. Darefter blev det en tre-timmars jogging tur. Jag hade tittat ut en fin vag upp i skogen, sedan langs vattnet och runt stadskarnan, men det gick som det brukade: Jag sprang vilse. Joggingturen blev en timme i skogen och ca tva timmar i Helsingfors industriomraden. Hur som helst var det skont. Vadret var perfekt for jogging och jag njot. Pa kvallen bar det senare av med tag mot Moskva. Aven har fick jag sallskap, den har gangen i av Marina, en rysska som jobbade pa olika museer runt om i varlden. April 26 Medan sma bruna rysska stugor passerade tagfonstret berattade Marina om statens forsok att styra upp trafiken i Moskva: For att sprida ut trafiken over dygnet sa bestamde man att foretag borjade jobba & gick hem pa olika tider. Marinas arbetsplats hade blivit tilldelad starttiden 9:30. Det tyckte hon var alldeles for sent. Hon var darfor glad att staten nu andrat sig, och hon kunde valja pa att vara antingen tidig eller sen till jobbet. Nagot mittemellan fanns inte. Hon berattade aven att alla familjer blivit tilldelad en liten jordlott av staten dar de kunde odla sina gronsaker. Nar hon och hennes man hade raknat ut att det kostade dem tre ganger mer att odla gransakerna an att kopa dem pa marknaden sa beslutade de att sa gras pa hela sin odlingslott. I Moskva besokte jag Kreml och Roda torget. Eftersom militaren ovade for 60-arsjubileet av andra varldskrigets slut, sa var det mesta avstangt. Jag lyckades ata frukost for ca 200 kr. Den bestod av en macka, ett glas juice och en kopp kaffe... Pa kvallen var det sa dags for det stora aventyret... Transsibiriska jarnvagen! Det visade sig att vi var 11 svenskar pa samma tag. Jag hade kopt ett tetrapack rysskt (!) vin for att fira avfarden med. Nar taget borjade rulla knallade jag ivag till Wallentin & Gustav, tva killar som just hade muckat fran lumpen och begett sig ut pa en jorden runt resa. I deras kupe bodde aven Ken, en australiensare som skulle cykla fran norra Mongoliet till Kenya. Vi skalade i vinet/druvjuice for en lyckad resa. April 27 Jag var ensam i min kupe, flera vagnar bort fran de ovriga svenskarna. Morgonen borjade lugnt med varma-koppen kantarellsoppa, brod och tomater. Utanfor susade bjorkar, aspar och brungult fjolarsgras forbi. Landskapet paminnde mycket om Norrbotten. Forsta stoppet (i vaket tillstand) blev i Kirov. Sma vagnar vid perrongen dar forsaljare saljer cola, vatten, ol, juice, kramdjur och kakor. En kvinna gar omkring och tigger. En bil kommer med kol for att fylla pa i vagnarna. Kolen ger bade varme och varmvatten i samovaren. Nar jag blir hungrig gar jag forbi Peter & Bjorn, far och son som ar ute och reser tillsamman, och Eva och Ann-Christin. De foljer med till den rysska restaurangvagnen. Alla ater omelett utom jag som smaller i mig en kottbit med stekt agg. Gott! Jag bor i andraklass, med fyra baddar i varje kupe. De andra fyra bor i forstaklass, med fina travaggar och bara tva personer i varje kupe. Vi skamtar om lyx kontra spartanskt. Jag tycker att jag har det ratt bra, fortfarande ensam i min kupe. All tid i varlden ar min. (Ar den inte egentligen alltid det?) Jag kan lasa, lyssna pa musik, ga och prata med folk, slumra till, gora vad som helst. Det finns inga masten. (Utom borsta tanderna, kanske.) Det ar en underbar kansla. Pa kvallen kommer Eva, Ann-Christin, Bjorn och Peter till min kupe dar det finns gott om plats. Vi dricker ryssk champagne och drinkar pa ryssk vodka och nagon mystisk juice som smakar bra till slut. April 28 En stupfull mongol och hans kompis drullar in i min kupe och forsoker prata. Den nyktre utav dem kor tillslut ut den fulle. Naturen ser fortfarande ut som i Norrbotten, trots att vi passerat Uralbergen under natten. Har ingen koll pa vad klockan egentligen ar eftersom tidszonerna byts hela tiden. Men vad spelar det for roll? Jag ater nar jag ar hungrig, sover nar jag ar trott. Lyssnar pa Celine Dion och njuter av livet. En av mongolerna kommer tillbaka till min kupe och vill ova sin engelska. Han bjuder pa te i sin kupe. Nar vi kommer fram till Omsk sliter han upp ett antal jeans ur en kartong och rusar ut pa perrongen for att salja dem. Nar han lyckats salja tva par koper han en glass at mig. Jag lyckas for forsta gangen hitta rysska piroger och koper nagra. Trodde att det skulle vimla av sadana langs vagen, men sa har det inte varit. Fick hoppa pa taget i farten far att komma med. Senare pa kvallen vill mongolen att jag ska komma forbi hans kupe igen. "Kan vara kul att lara kanna en mongol" tanker jag och knallar dit. Nar jag kliver in i kupen ligger ett paket kondomer pa bordet. Suck. Jag dricker artigt en ol och pladdrar pa. Mongolen far lyssna pa ABBA i min MP3-spelare och till tonerna av "Dancing Queen" borjar han dansa pa den ena britsen. Nar han sedan satter sig ned, lagger handerna pa mina knan och forsoker pussa mig sa puttar jag bort honom. Jag begar istallet en armbrytningsmatch, och efter oavgjort ger han upp flirtforsoken. Jag gar ivag till Gustav och Wallentin istallet, det kanns mycket trevligare. Hos dem visar det sig vara full fest. Australiensare, svenskar och mongoler dricker ihop i en salig sprak-rora. Naturligtvis blir det armbrytning aven har, fast jag forlorar mot Wallentin. Och det ar ingenting motfor forlusten senare under natten... Wallentin och Gustav slar vad med mig och tva australiensare om att Wallentin ska kunna komma ihag 25 ord som vi hittar pa. Vi forlorar naturligtvis och vad instatsen var ska inte namnas har... Trott och glad kommer jag i sang vid fem-tiden pa morgonen. Ar fortfarande ensam i kupen. April 29 Det snoar latt utanfor fonstret och skogen ar mer uppblandad med barrtrad numera. Laser "Veronika decides to die" hela dagen och lyssnar pa musik. Somnar vid 10-tiden pa kvallen. April 30 Vaknar och ser en igenfrusen Bajkalsjo breda ut sig utanfor fonsret. Manniskor pimplar pa isen. Frukost blir jordgubbsyoghurt, ljust brod med mjukost pa, tomater, kokat agg och juice, allt kopt pa perrongen. Lyssnar pa Mauro Scocco och slumrar till i nagra timmar. En hund fran grannkupen kommer in och halsar pa da och da. Borjar lasa DaVinci-koden. Strax innan det ar dags att passera gransen mot Mongoliet kommer "min" mongol och hans tva kompisar och ockuperar min kupe. De skyfflar mig in och ut, pengar smusslas fran stora buntar inslagna i tidningspapper och kartonger aker hit och dit. Ar de smugglare och utnyttjar min nastan tomma kupe? Eller vill de mig nagot? Oavsett vad, sa tanker jag inte sova med de tre i samma kupe. Borjar fundera pa hur jag ska gora for att komma undan dem. Losningen kommer ovantat; Ken kommer forbi och hamtar mig. Det ar fest i deras kupe ikvall, Wallentin fyller 21 ar. Jag tar med en chokladkaka som han far i fodelsedangspresent och en olflaska. Sedan blir det full fart hela natten, t o m den kinesiske vagnvarden ar med. Vid 7-tiden pa morgonen nar vi borjar narma oss Ulan Baator blir det ett evigt barande av kartonger. Hur har mongolerna lyckats fa med sig alla dessa? De maste ha mutat hela tagpersonalen och alla gransvakter. Nar jag kommer till min kupe ar mongolerna borta. Lattad kryper jag ned i min sovsack bara for att bli vackt en kvart senare. Nu far jag antligen resesallskap i kupen. Det ar tre mongoliskor, pa vag till en kristen konferens i Peking. En av dem pratar lite engelska. Utanfor ar landskapet numer okenlikt. Maj 1 Idag ar det kameler och jurtor utanfor fonstret. Otroligt att den frusna Bajkalsjon inte ar sa langt borta! Pa kvallen borjar det skaka och dana kring vagnarna. Latt forvirrad tittar jag upp ur DaVinci-koden, ut genom fonstret. Vi star inne i en vagnhall, alla vagnarna ar separerade ifran varandra. Mittemot star vagn sju upphissad och hollandarna i den vinkar glatt at mig samtidigt som de tar kort. Det ar dags for hjulbyte. Sparvidden ar annorlunda i Kina motfor Mongoliet. Skadespelet pagar nagra timmar. Samtidigt kollas pass, visum etc. Efter ett tag ledsnar jag och vill ga till de andra svenskarna och prata. Det visar sig omojligt eftersom vagnarna ar separerade. Aven sedan de satts ihop igen sa gar det inte. Restaurangvagnen ar mittemellan mig och de andra svenskarna, och den ar stangd. Lite snopen kanner jag mig snuvad pa sista kvallen med ganget. Jag laser ut DaVinci koden och kryper till sangs. Maj 2 Idag ar det sista dagen pa taget. Kanns sorgligt. "Familjen" splittras. Det ar full forvirring kring vilken tid som galler. 14:30 ska vi vara framme. Men ar det mongolisk tid? Kinesisk? Och hur manga timmar skillnad var det egentligen nar vi passerade gransen till Kina? Numer ar restauragnvagnen kinesisk, och vi har fatt biljetter att vi far gratis frukost och lunch under vissa tider. Landskapet ar gronare nu. Det ar manga bonder utanfor fonstret. De plojer med asnor och oxar. Taget gar mycket bekvamare nu efter hjulbytet. Vi tar en svang forbi kinesiska muren med taget. Nar vi sedan borjar narma oss Peking star jag med huvudet i vinddraget fran det oppna fonstret och lyssnar pa Carola. Hela varlden ligger oppen! Om an det att trakigt att lamna gemenskapen och lugnet pa taget sa ska det bli skont att fa rora pa sig igen och upptacka nya saker! Hela varlden arr full med oupptackta ting, det ar bara att ta for sig! Val framme i Peking blir det sa att Walle, Gustav och jag checkar in pa samma vandrarhem. Redan samma kvall stoter vi pa Peter och Bjorn. Dagen efter flyttar de till hotellet bredvid vandrarhemmet. Det ar skont att ha sallskap, samtidigt som vi lar kanna nya manniskor! Det forsta jag gor i Peking ar att fara ut och springa. Det spritter i benen av lust att rora pa sig. Hogra knaet svaller dock sa jag bestammer mig for att ta det lugnt. Det ar lugnare att springa i Peking an i Shanghai. Inte sa manga som stirrar eller skriker. Men visst vacker jag uppmarksamhet. Folk tittar och jag tittar tillbaka och vinkar ibland. Da blir det ofta skratt och an mer nyfikna blickar. Maj 3 Dagen borjar med att Walle, Gustav och jag koper frukost pa gatan av en leende man som saljer nagon sorts pannkaka fylld med agg, koriander och ett krispigt brod. Allt kostar 2 yen. Darefter promenerer jag i Hutongerna, Pekings gamla omraden med smala grander. Mina pengar borjar ta slut, sa jag letar och letar efter en internationell bankomat utan att hitta nagon. Overallt cyklar man omkring och erbjuder skjuts. Tillslut ger jag upp och fragar en av dem om en bankomat. Trots att vi inte kan prata med varandra forstar han vad jag menar och skjutsar mig. Darefter koper jag en rundtur med honom som tack for hjalpen. Det ar ledig vecka i Kina till foljd av forsta-maj firandet sa det vimlar av folk. Mitt bland hutongerna ligger en sjo dar folk hyr batar och aker omkring. Nar batarna krockar blir det allmanna skratt. En del batar sprutar till och med vatten nar de stoter ihop. Peking kanns annorlunda motfor Shamghai. Gatorna ar bredare, tempot lugnare. Det finns faglar och manga ar ute och gar med sina hundar. Pa ca 11 veckor i Shanghai har jag bara sett en enda hund i koppel. En kines pa vandrarhemmet berattar att Peking-borna ar kanda for att vara mer avslappnade. Han sager att de ar vana att jobba for kejsaren och dar hade man livstids anstallning. Darav tar man det lugnt. Och mycket riktigt, i parkerna ser jag manga som sitter och spelar Mah Jong, kort, ovar Tai Chi mm. Fast det kan ju bero pa att det faktiskt ar ledig vecka... Maj 4 Den har dagen blir det forst ett besok pa himmelska fridens torg. Det ar gigantiskt stort och roda fanor vajar overallt. Torget omges av stora regeringsbyggnader. Ett antal kineser ber att fa ta kort pa dem tillsammans med mig. Om jag haller om dem lite forsiktigt blir de annu gladare, saval tjejer som killar. Efter torget blir det ett besok i Forbjudna staden. For att enkelt sammanfatta det skulle jag saga "stort". Det ar hur manga palats som helst. Tyvarr far man inte ga in i dem utan bara kika in. Med tanke pa att det ar ledig vecka sa ar stallet knokfullt med manniskor, storleken till trots. Det ar lite jobbigt, sa jag satter mig i Imperial garden och lyssnar pa Christina Aguilera ett tag for att slappna av och fa vara ifred. En mamma vill ta kort pa hennes lilla flicka och mig. Nar mamman forsoker placera flickan i mitt kna borjar flickan att grata, sa det blir inget kort. Maj 5 Idag ar det dags for kinesiska muren! Nar jag vaknar osregnar det. Bla. Plockar fram regnkladerna och onskar att jag hade haft mer tur. Klockan 7 kommer en buss och hamtar en grupp fran vandrarhemmet. Det blir tva och en halv timmes bussresa till Jinshaling. Skont att fa sova lite till. Val framm har regnet avtagit. Istallet blaser det kallt. Jag och Jochen, en kille fran tyskland som jobbar i Kina, knallar ivag. Muren ar magnifik! Den bara fortsatter ocgh fortsatter och fortsatter. Helt otroligt att nagon kommit pa att bygga nagot sadant. Det kan nog bara handa i Kina. Jochen och jag spekulerar om muren verkligen hade nagon skyddande funktion och hur ledarskap fungerar nar man kan fa folk att bygga en sadan mur eller att ha ihjal alla faglar i Kina. Och vilken mentalitet behover ett folk ha for att acceptera ett sadant ledarskap? Vissa delar av muren ar renoverade och latta att ga pa, andra ar rejalt raserade och vi far verkligen klattra. Eftersom det ar kallt blir min f.d. brutna hogerarm stel och det marks att den ar svag. Jag har lite problem att ta mig over ett parti, men med Jochens hjalp sa gar det bra. Tre timmar senare kommer vi till slutstationen, Simatai. Dar finns det en linbana ner. Det kittlar i magen nar jag svanger ut over vattnet med bara en sele om benen. Val tillbaka i Peking sa blir det stor utgang med att antal fran vandrarhemmet. Peter och Bjorn kommer ocksa med. Vi gar till Kia bar dar allt kostar 10 yen (ca 8-9 kronor). Haley, en tjej fran australien som faktiskt ocksa aker ensam omkring i Kina, bryter arm. Det blir en seg match, men tillslut vinner jag. Nar vi kommer hem igen har vandrarhemmet stangt sa vi far smyga in en bakvag. Maj 6 Mark, en pratglad kille fran USA, och jag aker ivag till sommarpalatset. Forst kandes det lite jobbigt att fa med honom, jag hade garna velat vara ifred, men det blir riktigt intressant. Vi gar omkring i flera timmar i de vackra tradgardarna och runt den stora sjon. Mark pratar om Iran och Israel, om demokrati, tortyr pa Guatanamobasen, vikten av att studera, om Kina kan "hota" vastvarlden genom att kopiera det som uppfunnits i vast eller inte, om installning till livet osv. Nar vi rakar prata om attentaten mot World Trade Center verkar det som att han borjar grata. Jag kan inte se om det kommer tarar bakom solglasogonen, men klappar om honom lite. Om Forbjudna staden var stor sa ar Sommarpalatset gigantiskt. Det ar farre byggnader och mer gront. Undra hur det var att vara kejsarens barn och springa omkring och leka dar? Hur manga bodde i sommarpalatset? Pa kvallen blir det en forsiktig joggingtur i en park som jag hittat. Haller mig pa graset for att dampa stotarna i knaet nagot. Det funkar faktiskt bra. Lattad bestammer jag mig for att ta en lugn tur aven imorgon. Maj 7 Nu ar det dags att lamna Peking for att aka mot Gula Bergen, en tagresa pa 20 timmar. Walle och Haley steg upp och at frukost med mig for att saga hej da. Det var gulligt. Vandrarhemmet har ordnat en tagbiljett. Allt pa biljetten ar pa kinesiska utom siffrorna K45, 13, 10 och 4. Pa tagstationen ar tavlan med avgangarna (antar jag) bara pa kinesiska. Jag haller upp min biljett och folk pekar mig at ratt hall. Tillslut har jag listat ut att K45 ar taget, 4 sparet, 13 vagnen och 10 ar platsen dar jag ska sova. Som ensam vasterlanning i hela vagnen far jag en del nyfikna blickar. Det ar sex personer i varje kupe och ingen dorr till korridoren. Vagnarna ar frascha. Sangarna ar redan uppbaddade och vi far tjocka, skona tacken. Utanfor varje kupe finns bara tva sittplatser i korridoren. En ung tjej kommer med mat i en platvagn. Jag koper en box med ris, stekt agg, nagon form av stekt kal, kyckling och en gryta (?) + ett glas soppa for 15 yen. Eftersom det ar sa fa sittplatser sa far vi ata i skift. Darefter satter jag mig och skriver dagbok. Min penna blir samre och samre. En kille gar omkring och saljer kammar mm. Jag fragar om han aven saljer pennor. Han forstar inte vad jag menar, och vips sa ar vi vagnens stora handelse. Alla forsoker forsta vad jag menar. En man som kan engelska kommer till min undsattning. Nej, killen saljer inte pennor. Mannen, Chen Tan, vill valdigt garna ova sin engelska som det var 20 ar sedan han anvande. Trots den langa tiden pratar han riktigt bra. Det kanns som att hela vagnen staller fragor till mig och Chen Tan oversatter. Varfor reser jag sjalv? Hur kommer det sig att jag vagar det? Varifran ar jag? Var ar Mr? Finns det ingen Mr? Har det funnits nagon Mr? Har jag nagra barn? Hur gammal ar jag? Vad kostar min kamera? Vad jobbar jag med? Vilka kinesiska ord kan jag? Hur mycket kostar min MP3-spelare? Hur gamla ar mina foraldrar? Vad har jag i lon? Vad kostar min bostad? Osv. Chen Tan visar sig samla pa frimarken och han har inga fran Sverige. Tur som var har jag nagra kvar i planboken som jag glomde ta ut (jag var lite trott den dagen jag akte ivag...). Han fick tva. Chen´s kompis letade fram en penna som jag fick. Chen hjalpte mig att prata med tagpersonalen; jag var lite oroligt att missa att kliva av taget. Dels for att jag skulle vara framme 05:38 pa morgonen och dels for att det ar svart att forsta vilken station som ar vilken. Det visade sig att standarden ar att man blir vackt. Pa kvallen la jag mig och borjade lasa "Harry Potter and the Goblet of Fire". Hoppades pa att sova, men det var alldeles for spannande att aka kinesiskt tag, sa det blev inte mycket somn innan jag blev vackt. Maj 8 Chen Tan steg upp tillsammans med mig trots att han skulle mycket langre. Han drack te medan jag at frukost. Han ville se till att jag kom av pa ratt station och sa ville han saga hej da. Val av pa stationen blev jag tilltalad av en annan man, Xiangdong Zhang (hadanefter kallad "dansken"). Han undrade varifran jag kom och det visade sig att han hade studerat i Danmark i tre ar. Nu jobbade han som environmental engineer i staden vi just kommit till. Han var dar en manad i taget och bodde pa hotell. Nar han hade kommit till Danmark hade en danska som talade kinesiska hjalpt honom kopa biljett fran Kopenhamns flygplats. Han hade dessutom forlorat sin planbok tre ganger och alltid fatt tillbaka den med hela dess innehall. Eftersom skandinavier var sa vanliga ville han garna hjalpa mig. Jag visste att det skulle vara ca 1,5 timmars bussresa fran tagstationen till Gula bergen och jag hade ingen aning hur jag sklulle ta mig dit, sa visst var jag tacksam for hjalp. Forst hjalpte han mig pa ratt buss, sedan kom han pa en annan ide. Jag foljde till hans hotell dar han ringde en kompis som ordna de sa att jag fick folja med pa en tvadagars tur till Gula bergen. Visserligen pa kinesiska, men jag var glad for att komma ivag. Sedan fick jag lana hans dusch (jag var ganska acklig efter tagresan) och darefter bjod han pa kinesisk frukost pa hotellet. Frukosten bestod av ett mellanting mellan risgrynsgrot och soppa, nagra starka attiksinlagda gronsaker som man skulle rora ned i groten for att smaksatta den, dumplings och agg kokta i te. Till det drack vi sot mjolk. Efter frukosten kom en buss och hamtade mig. Dansken skickade med mig kakor och bananer. Sa kom det sig att jag blev enda vasterlanningen i en i ovrigt helt kinesisk turistgrupp! I bussen skrek den kinesiske guiden hela tiden. Trots detta somnade jag gott. Framme vid gula bergen sa borjade turen med lunch. En liten tjej spanade nyfiket in mig. Nar vi fick maten tog hon en bit med sina pinnar, slappte ned den i min tekopp och fnissade fortjust. Mamman bannade henne. Trots sprakforbistringen lyckades mina resekamrater lista ut att jag heter Kristina, ar fran Sverige, ar kristen, jobbar pa Ericsson och brukar jobba i Shanghai ibland. Det ar fantastiskt vad det internationella teckenspraket kan klara av! Efter lunch presenterade Shirley sig med "I am an english teacher. Maybe I can help you.". Jag tycker det ar fantastiskt vad val omhandertagen jag blir! Alla ar verkligen hjalpsamma! Vi gick och gick, upp och nedfor trappor, och tittade pa den ena vackra utsikten efter den andra. Rhododendrona blommade bland pinjetrad och lovtrad. Bergen var mjukt formade av glaciarers framfart. Allt kunde ha varit en valdigt vacker naturupplevelse om inte den skrikande guiden numer aven anvande megafon. Det gjorde aven alla hans kompanjoner, vi var langt ifran den enda turistgruppen i Gula bergen. Var grupp bestod av manga yngre par, 4 killar som reste tillsammans, en familj men den lilla flickan, mamma & pappa, moster och morbror, och mormor och morfar, samt en ung tjej och hennes mamma och moster. De 4 killarna tog otaliga bilder pa dem med mig. Jag borjar lara mig att le mot kameran. Vid sextiden pa kvallen kom vi fram till hotellet pa en av bergens toppar. Jag och nio kinesiskor delade pa 5 vaningssangar. Tacket var tjockare an madrassen. Maj 9 Klockan 4 var det uppstigning. Den stora sevardheten i Gula bergen ar att se solen ga upp over bergstopparna och molnen nedanfor. Det blev inte sa mycket soluppgang for var del, for molnen strackte sig alldeles for hogt. Det var vackert i alla fall. Efter frukost bar det av nedat. Vi tittade pa otaliga barrtrad som var kanda av olika anledningar. Ibland oversatte Shirley, ibland fanns det skyltar pa engelska. Den lilla tjejen fortsatte busa med mig. Vid ett stopp fick hon en gurka av sin mamma. Prompt vred hon av den pa mitten, studsade fram till mig och slangde halva i mitt kna. Darefter forsvann hon ned i mammas famn. Jag tog fram kakorna jag fatt av dansken och bjod flickan och alla som ville ha. Sedan satt den lilla flickan och jag och mumsade gurka och kakor tillsammans. Nar vi kommit ned fran bergen efter manga timmars vandring blev det forelasning - pa kinesiska- om te + provsmakning. Darefter blev det forelasning - gissa spraket - om hur ormgift kan vara nyttigt for halsan. Nar vi var tillbaka till staden dit jag forst kommit med taget, hade dansken ringt guiden och bett dem skjutsa mig till hans hotell. Pa hotellet lag en lapp och vantade. Jag kunde vila pa hans rum sa skulle han komma senare. Det kandes lite konstigt, men guiden bar upp min ryggsack pa hans rum i ett flygande huj sa jag hann inte protestera. Jag duschade och somnade. Nar jag vaknade hade dansken inte kommit trots att klockan var halv sju. Jag borjade bli lite misstanksam. Var det har verkligen sa bra? Min misstanksamhet kom pa skam nar dansken kom nagra minuter senare. Det forsta han gjorde var att skaffa mig ett eget hotellrum med kraftigt reducerat pris, sedan bad han en pa hotellet ordna biljett at mig till nasta destination, darefter bjod han pa middag. Sedan visade han mig runt pa stan och kopte notter och frukt at mig. Maj 10 Pa morgonen blev det en snabb joggingtur langs floden i staden. Skont! Kvinnor lag pa kna vid det grumliga vattnet och klappade tvatt. Efter frukost och en dusch kom dansken ovantat tillbaka fran jobbet. Han hade ordnat en bil som tog med mig och honom ut till nagra otroliga grottor, som manniskor gjort for ca 1000 ar sedan. Ingen vet varfor de gjordes. Det finns manga teorier, bl a att de var for armen, att folk bodde i dem och att de var gravar. Guidens egen teori var att de var skapade av utomjordingar. Hans motivation var att de lag pa samma breddgrad som Bermudatriangeln, pyramiderna och doda havet. Det var 35 grottor, varav en del i tva vaningar och med vattenbassanger. Vaggarna var monstrade och kantiga. Nar vi kom tillbaka till hotellet visade sig att jag behovde aka tillbaka till Nanjing for att komma vidare till Yichang, dit jag hade tankt mig. Bussen gick 12:10 sa jag hade bara 25 minuter pa mig. Dansken fixade taxi och hjalpte mig kopa biljett. Sa helt plotsligt befann jag mig pa en buss med femton kinesiska man ute pa landsbygden. Utan lunch. Raddningen blev en kvinna som kom in i bussen och salde nagra flottiga brod fyllda med en kryddstark blandning for 1 yen styck. Med Bon Jovi dundrande i oronen skumpade vi fram i sex timmar mellan risodlande bonder, vattenbufflar, bambutrad, sma vattendrag och byar. Landskapet var vackert med boljande grona kullar/berg. Narmare Nanjing blev landskapet plattare och trakigare, sa da blev det Harry Potter istallet. Pa min karta over vandrarhem i Kina fanns det tva att valja pa i Nanjing. Pa mafa pekade jag pa den ena adressen for en taxichauffor och han korde mig dit. Det visade sig vara ett valdigt trevligt vandrarhem, belaget mitt i Nanjing vid trevliga promenadstrak och en flod. Jag hade inte tankt komma hit, men nu ar jag glad att jag ar har. Har fatt biljett till Yichang till imorgon. Det blir 20 timmar sittande pa ett tag. Det kanns helt OK att stanna i Nanjing ett tag, fa tvatta lite och ta det lugnt. Maj 11 Borjade morgonen med en timmes joggingtur bland frukostkokande och atande manniskor. Hamnade pa en stor gata dar jag knappt kom fram bland alla cyklar, moppar och gaende manniskor. Sa smaningom rakade jag hitta en park jag kunde springa i. Den var full av liv: ensamma man som utforde Tai Chi, kvinnor i grupper som gjorde liknande rorelser med solfjadrar, svard, tygstycket och racketar med bollar pa. Pa ett stalle dansar man. Det ar svart att halla tempo nar det funns sa mycket att titta pa. Jag tittar pa kineserna och de tittar pa mig. Ser faktiskt tre andra som ocksa joggar. Nar jag sedan star och stretchar borjar en av dem prata med mig. Det ar en aldre man med bara tva tander i overkaken. Jag forstar inte ett dyft och efter ett tag star det sju till personer runt mig som formodligen ska hjalpa till, och lika lite forstar jag for det. Det ar lite roligt att alltid vacka uppmarksamhet vart jag an kommer, om an jobbigt oxa. Efter en dusch blir det frukost pa vandrarhemmets takterass. Underbart att ata yoghurt och bananer och dricka apelsinjuice! Sedan forsoker jag hitta ett internetcafe som har CD-romlasare sa att jag kan fa in bilder fran resan pa hemsidan, men misslyckas. Sa det blir bara text. Och nu sitter jag har och lyssnar pa Ulf Lundell pa ett internetcafe med over 100 dataspelande kineser. Maj 12 Borjar morgonen med en joggingrunda, som avslutas med stetching i samma park som igar. Nar jag hallit pa ett tag ser jag att en man gor exakt samma ovningar som jag, en bit ifran. Jag var med om att en tjej kopierade allt jag gjorde pa ett gym i Shanghai en gang, och nar jag borjade prata med henne hade vi riktigt trevligt ihop. Darfor borjar jag "prata" (dvs teckensprak) med den har mannen ocksa och visa hur man gor stretchingovningarna. Det gar inte sa bra, han ar ratt stel. Sedan borjar han att visa mig sina ovningar. Han staller sig pa armbagar och huvud, ratt upp i luften, och sedan vevar han omkring med benen. Nar jag forsoker gora detsamma blir det allmanna skratt i parken. Jag kommer inte upp. Nar mannen tar emot mina ben klarar jag att sta sa, men mer ar det inte. Senare pa dagen blir jag fotoobjekt for en kinesisk turistgrupp. Det ar helt sanslost, folksamlingen bara vaxer och vaxer, och varenda en ska ha bild pa sig tillsammans med mig. Pa kvallen blir det dags for dagens aventyr: aka tag i 22 timmar, sittande, i lagsta klassen. Har inte provat det forr, sa det ar klart att jag maste testa! Innan jag aker fran vandrarhemmet far jag mala Sveriges flagga i receptionen; jag ar tydligen forsta svensken som varit dar. Vid pastigningen av taget borjar jag angra mig. Folk trangs enormt for att komma in, de till och med klattrar in genom fonstrena! Stammningen blir otrevlig nar manniskor och enorma paket ska samsas om utrymmet. En tjej som inte ska med taget hinner inte av i tid. Medan taget borjar rulla, trycker hon sig ut genom ett fonster och slar upp ett rejalt skrubbsar pa hoger kna nar hon faller pladask ned pa perrongen. Vi sitter atta personer pa plats for sex. Banken gar i 90 gradersvinkel och stoppningen ar obefintlig. Suck. Naja, det har ska val ga. Undra hur jag ska gora om jag blir kissnodig? Vagen till toaletten tycks oframkomlig. Middag blir nudlar i en stor pappburk. Nagon somn blir det dock inte. Svart att sova med benen fastskruvade och landryggen varkande. 02:45 kurrar det i magen och det blir dags att ta fram nodprovianten: En burk Bullens pilsnerkorv som jag fick av Peter & Bjorn pa transsibiriska. Korven smakar himmelskt, trots att den ar kall. Maj 13 Atta korvar och 461 sidor Harry Potter senare, sa ar det nastan folktomt i taget. Jag tar fram min otroligt anvandbara engelsk/kinesiska karta, for att rita in vagen vi akt. Inom nagra minuter star vagnens restrerande passagerare vid min plats och tittar pa vad jag gor. Med hjalp av kartan kan vi kommunicera lite. Far tva apelsiner av damen mittemot. Jag bjuder pa notterna som jag fick av dansken. De sager at mig nar det ar dags att kliva av, sa jag inte missar stationen. Jag far hjalp av en tjej som pratar nagra ord engelska att komma pa en buss mot batarna som gar pa Yangtze-floden. Jag vill aka bat genom "Three Gorges", ett omrade langs Ganges som sags vara valdigt vackert. Det har redan drankts lite till foljd av dammbygge, och an mer kommer att forsvinna nar dammen ar klar. De pa bussen hjalper mig att kopa biljett till en tur som gar imorgon, sedan hjalper de mig att hitta hotell. Jag tycker det ar lite dyrt, sa jag prutar ned priset till lite drygt halften. Efter 22 timmar sittande pa tag sa blir det en 90 minuters joggingtur langs Yangtze floden, bland strosande par, fiskande man och last- och kryssningsfartyg. Sedan blir det luxulos middag for 3 yen i ett gatustand. Jag far peka pa vilka gronsaker, svampar och kottbitar jag vill ha, sedan wokas de med nudlar eller ris. Darefter satter jag mig vid nagra bord under traden och ater. Det ar fullt med folk runtomkring. Man verkar verkligen leva pa gatan har. Det ar riktigt trevligt! Maj 14 Har nu kommit ombord i min lyxhytt. Jag har egen toa och dusch, och sangen ar nastan bekvam. Kanns otroligt skont. Jag gillar egentligen att traffa manniskor och aka spartanskt, men nu var jag helt enkelt less pa trangseln, spottloskorna pa golvet och alla nyfikna blickar. Jag langtar efter att fa prata engelska med folk som forstar engelska och jag vill ha sallskap! Kanske finns det fler vasterlanningar pa baten? De forsta jag ramlar pa nar jag kollar in baten ar tva tjejer fran England, Elly och Angela. Sedan traffar jag en stor australiensk turistgrupp. Jippie! Jag far sallskap som kan prata engelska! Mest ar det kineser pa baten forstas, och aven en del av dem kan engelska. Det kanns bra, det har! Batresan startar, och en av de forsta platserna vi kommer till ar dammbygget; varldens storsta damm ska byggas. Nar den ar klart kommer den att sta for 5% av Kinas BNP. Det ar ett enormt projekt! Till foljd av uppdamningen kommer man att flytta 1,3 miljoner manniskor vilket bl a innebar 160 stader. De flesta som flyttas ar bonder och de far kopa nytt land och hus hogre upp till ett billigt pris. Dock finns det inte avsattning for alla bonder. Staten betalar da utbildning for bondernas barn. Sjalva dammen ar 2,3 km lang och omfattar aven fem slussar och en hiss for batar upp till 300 ton. Projektets langd ar 17 ar. Tanker pa det projekt jag ledde hemma i Sverige. Det kanns ganska blekt i jamforelse. Pa kvallen blir det middag med Elly, Angela och australiensarna till det facila priset av 18 Yen (ca 15 kr). Jag ar fortfarande trott efter tagresan, sa jag gar till min hytt, njuter av lugnet, och lagger mig och laser "Slumpen ar ingen tillfallighet" av Jan Cederquist. Jag blir fullkomligt trollbunden av boken och vill fortsatta lasa! Men nar ogonen faller igen inser jag att boken ar for vardefull for att lasas sovande. Till ljudet av frasande vagor somnar jag in. Maj 15 Nasta morgon fortsatter jag lasa. Om man vill kan man folja med pa en utflykt i fyra timmar i regnet, men jag vill hellre lasa. Boken handlar om synkroniciteter, eller "meningsfulla slumpar". Det star att ju mer utvilad och avspand jag ar, desto fler synkroniciteter intraffar. Synkroniciteterna stoder aven vara behov, det ar som att universom vill mitt basta. Och de tycks alltid involvera andra manniskor. De intraffar oftare i tider av forandring. Jag gapar nar jag laser. Hela min resa ar ett exempel pa synkroniciteter! Jag har ju haft sadan tur hittills! Det kanns som om nagon gatt fore mig och rullat ut roda mattan innan jag kommer, sa att jag far en behaglig och upplevelserik resa. Ar det bara tur? Eller finns det en samverkan i universum, ett natverk av energifalt som ser till att jag far det jag behover nar jag behover det? Tanker pa Elly & ASngela som bokat den har batturen via agent, sedan sett till att de blir motta vid hamnen da vi kommer fram och de har aven forbokat vandrarhem i Chengdu. Jag har inte gjort nagot sadant. Och allt loser sig for mig i alla fall. I boken star aven att "vara kanslor paverkar var omvarld". Den namner att DNA taget fran en person reagerar da personen reagerar, aven om personen befinner sig 60 mil darifran. Dessutom paverkar DNA:et i sin tur fotoner, dvs ljuspartiklar. Kan det vara sa att genom att tro gott om varlden och de manniskor jag moter, sa blir de aven godare? Tanker pa en handelse da jag gick pa folkhogskola i Vasterbotten. Jag var pa vag till en affar nagra kilometer bort och promenerade langs E4:an. En vit bil stannar och mannen som kor den undrar om jag vill ha lift. Glad over att slippa ga hoppar jag in och aker med. Senare samma kvall sitter jag och pratar med en tjej som bor i samma korridor. Hon berattar att hon har liftat tidigare pa dagen och blev uppplockad av en man i en vit bil som erbjod henne 200 kronor mot en avsugning. Nar hon beskriver mannen och bilen sa inser jag att det ar samma man som erbjod mig skjuts. Nar han slappte av mig sa han " Se upp nar du liftar, det finns fula gubbar dar ute". Varfor gjorde han inget mot mig? Var det for att jag trodde honom om gott? Kan mina tankar och kanslor paverka min omgivning, kanske bade direkt och subtilt? Jag vet att jag brukar bli kallad blaogd och att jag vill se varlden som god. Men om det boken sager, om det ar sant, da vill jag starta en epidemi av godhet! Det vore lackert! "Teorin" om synkronicitet hanger ocksa ihop med Jungs teori om manniskan och buddhismens satt att se pa varlden. Ett spannande omrade! Under dagen passerar vi genom de tre ravinerna. Den forvantade naturupplevelsen lamnar mig med ett litet "Jaha". Var det inte mera? Kanske har upplevelsen forstorts nagot av den vattenhojning som redan skett? Det kanns lite markligt att aka bat ovanfor eventuella overgivna hus. Langs stranderna star det 175-meters skyltar som visar hur hog vattennivan kommer att bli nar dammen slutligen ar klar. Nybyggda stader passerar forbi. Luften ar fuktig hela tiden och det regnar emellanat. Det ar som om diset aldrig vill forsvinna. Vi ar pa vag in i regnperioden, eller beror diset pa bergen runt omkring? Pa kvallen spelar kineser, australiensare, engelskorna och jag Mah Jong ihop. Det ar riktigt mysigt. Maj 16 Antligen lite sol! Sitter pa dack och njuter (och lyckas naturligtvis branna mig). Landlapet ar kulligare nu; mindre bergigt. Overallt ar det terasserade odlingar. Undra hur manga bonder det finns i det har landet? Overallt tycks man odla, t o m pa vagkanterna, och allt gors for hand. Sadd, skord, plogning, transporter, allt! Man och kvinnor med bredbrattade hattar till skydd mot solen. Tanker pa dammen som inte ar helt okrontroversiell. Den beraknas ge mycket mer an kraft: Genom att kolkraft kan ersattas med vattenkraft raknar man med en vasetligt lagre kolforbrukning (dammen ska kunna forsorja halva Kina med dess behov av elkraft) vilket ger minskade koldioxid utslapp. Transportmassigt kommer kapaciteten att oka (de omraden som laggs under vatten var tidigare mycket stromta och besvarliga att trafikera) vilket innebar att en massa transporter med lastbilar kan elimineras. Dessutom verkar det ge Kinas folk en hel del stolthet. Folket som en gang byggde kinesiska muren kan an idag utfora underverk; de bygger den storsta kraftstationen i varlden! Och sa far man battre kontroll over floden; Yangtze brukar svamma over minst en gang vart tionde ar. Nu raknar man med att det kommer att bli mycket mer sallan. Jag laser ut Dalai Lamas "The many ways to Nirvana". Tanker att det kan vara taktiskt att gora mig av med den innan jag kommer till Tibet (om jag kommer dit). Den ger en del tankar men ar lite svarforstadd. Tankarna om synkronicitet dyker upp igen nar Dalai Lama talar om "selfless", dvs att egentligen finns det inget sjalv utan alla hor vi ihop, bade manniskor, djur och natur. Vilken funktion har da ett ego? Ingen alls. Allt det jag gor paverkar andra/annat, och allt annat som hander paverkar mig. Intressant tanke. Kvallen slutar sedan med karaoke. Det blir ingen skonsang, direkt. Maj 17 06:00 oversvammas baten av barare som vill hjalpa till att bara upp bagaget till sjalva staden. Nar jag ser trapporna sa forstar jag varfor. Engelskorna och jag hittar med deras guides hjalp ratt buss till Chengdu, och sedan aker vi i sex timmar. Det borjar markas att vi narmar oss buddhist-trakter. Overallt saljs rokelse och bilder i guld. Bredvid mig sitter en liten flicka och hennes mormor/farmor. Hon somnar trott med huvudet i mitt kna. Nar hon vaknar far hon kex av mig och jag far torkade plommon av henne. Utanfor fonstret fortsatter odlingarna, precis som vanligt. Numer ar det aven en hel del fruktodlingar, grona trad med gula frukter som jag inte kanner till vad det ar for nagot. I en del trad har manniskor knytit fast fullt med sma vita papperspasar. Aven bananer och lotus odlas. Lotusen vaxer i stora vattendammar, ungefar som ris. Jag vet att man kan ata roten, och jag tror att man aven kan ata andra delar av blomman. Pa TV:n gar det ytterligare en hogst osannolik, kinesisk Kung-fu film. Ibland stannar bussen vid vagkanten for att slappa av eller pa nagon passagerare. Ofta stannar den aven vid bensinstationer och fyller pa vatten, vi tycks ha problem med kylaren. Val framme i Chengdu blir det taxi till Sim´s cozy guesthouse, som verkligen visar sig vara cozy. Rummen ar trevliga, man kan sitta ute pa garden och ata och pa taket kan man hanga sin tvatt. Engelskorna och jag promenerar omkringi staden for att jamfora priser pa olika turer. De ar exakt likadana overallt. Jag koper en tur till Mount Emei och jattebuddhan i Leshan; kommer att aka pa torsdag. Dessutom far jag tag i en hogst atravard biljett till Tibet till pa lordag! Flygbiljett, tillstand for Tibet, flygskatt och transport till flygplatsen gar pa totalt 1900 Yen. Jag kommer att komma dit! Halvt salig vagar jag inte riktigt tro pa att det hela ska ga i las annu. Jag har lange velat aka till Tibet och alltid fatt hora att det ska vara svart, om inte omojligt att komma in. Och sa kan jag enkelt kopa en biljett pa det vandrarhem dar jag bor! Ar det verkligen sa enkelt? Jag haller tummarna! Vi hittar en restaurang dar vi, till kyparens forundrade min, bestaller in olika juicer och desserter bara for att testa. Dert blir Papaya, Dragon fruit och Aloe juice och black rice soup med mango, en annan soppa med nagra gryn och kuber i som jag inter har nagon aning vad det ar, och en "drink" med gele pa mango och nagot annat blandat med kokosnotmjolk och rosa is. Inget ar speciellt gott, men det ar kul att prova! Ivrigt delar vi pa allt som kommer pa bordet. Aloe-juicen ar som att forsoka suga i sig slime med hjalp av sugror. Kvallen avslutas med en joggingrunda och sedan pannkakor med bananer och choklad. For en gangs skull blir jag inte uttittad nar jag springer, det ar riktigt skont! Maj 18 Dagen blev en "mellandag" med intervalltraning, tvatt av klader och skrivande pa hemsidan. Pa eftermiddagen gick Angela, Elly och jag pa massage. Elly valde helkroppsmassage och jag & Angela fotmassage. En timme for 25 Yen. Kan inte undga att fundera over hur manga tycks leva i sina affarer. Sonen till hon som masserade mig sprang omkring och lekte, en man kom in med en risskal och at uppenbarligen middag och de som masserade pratade med varandra och andra som gick forbi. Affarerna ar ofta ett "hal i vaggen", dvs vaggen mot gatan ar helt oppen och pa natten drar man ned en platjalusi for att stanga. Och sa borjar nasta morgon med att sopa gatan framfor affaren och ata frukost, sittandes pa huk, pa trottoaren utanfor. Pa kvallen beslutade sig Angela, Elly och jag att dricka nagra ol i vandrarhemmets bar. Det slutade som vanligt; jag utmanade bartendern pa armbrytning. Och forlorade. Det blev inte ens en seg match. Det kandes lite battre nar jag brot mot Elly och vann. Vid halvfyratiden kom vi, trotta och glada, i sang. Maj 19 Morgonen borjar med frukost 07:00 och jag ler nar jag ser Angelas och Ellies trotta ansikten mittemot bordet. Vi sager hej da och byter e-mailadresser. Sedan ar jag i en helt kinesisk turistgrupp igen. Guiden pratar pa i bussen och eftersom jag inte forstar ett dyft blir det att jag lyssnar pa Christina Aguilera, Abba och Bryan Adams istallet. Tre tjejer som kan lite engelska (med betoning pa lite) hjalper mig sa gott det gar med spraket. Aven de som inte kan engelska hjalper till; de vinkar at mig, pekar, ler och tecknar. Ar fascinerad over detta folk som ar sa vanliga, hjalpsamma, nyfikna och glada! Vi aker till jattebuddhan i Leshan, och den ar verkligen stor: 71 meter hog, uthuggen direkt ur berget. Vi ser nagra olika buddhisttempel. I ett av dem pratar man om en buddhas fyra olika kroppar. Det far mig att tanka pa Pokemons olika utvecklingar. Kanske pokemon kommer fran buddhism? Darefter blir det besok hos en tetillverkare. Te tycks verkligen vara en kultur har. Manniskor bar med sig sina temuggar overallt. Det ar oftast en plast- eller metallcylinder med lock pa, och sa tar man en sipp da och da. Man har den pa stan, pa tagen t o m taxichaufforerna har en speciell hallare bredvid forarsatet for sin tecylinder. Teet ar oftast grona blad som blir liggande i botten pa cylindern eller flyter upp. En del sorter staller sig lodratt vid vattenytan och sedan singlar de nedat, som ett snofall. Vi far veta att pa 500 g te gar det 30-38 000 blad. Alla handplockade, forstas. Pa kvallen sover vi i Emeishan, en relativt liten stad. Jag blir snabbt kvallens attraktion. Smaflickor springer efter mig och skriker "hello". Nar jag svarar springer de fnissande darifran. Man erbjuder mig att aka pa deras motorcyklar. De flesta tittar mest, nara och lange. Det ar bade jobbigt och roligt att vara annorlunda. Jag ar glad att jag slipper vara annorlunda i Sverige i alla fall. Tank om jag hade varit albino? Da hade jag alltid blivit stirrad pa. Jag antar att det gar en fin grans mellan att vara speciell och att vara utanfor. Maj 20 Idag ska vi upp pa Mount Emei, ett av buddhismens heliga berg! Jag ser fram emot att fa komma till avsides belagna kloster, kanske hitta nagon munk som pratar engelska, kunna fraga honom om buddhism allt medan andra munkar massar i bakgrunden. Vi borjar var vandring bland hoga trad som liknar ett mellanting av granar och tujor. De blandas med stora lovtrad, bambu och en back som porlar. Den fuktiga, milda luften ger lugn och ro. En gong-gong hors avlagset. Det har blir nog bra. Sa kommer vi fram till forsta templet. Det enda som ar tjockare an rokelsen i luften ar horderna av turister som tranger sig fram for att tanda ljus och offra rokelse. Tre man verkar ha till heltidsuppgift att plocka bort de nytanda ljusen sa att nasta person ska fa plats med sina. Det brinner i sopborstar och omslagsplast fran rokelse och ljus. Gong-gongen visar sig vara en stor klocka som man ska betala 10 yen for att fa klamta tre ganger i. Gor man det far man lycka i 10 000 ar. Det blir inte alls som jag tankt. Men utflykten ar bra anda, varmen och omtanksamheten fran alla i gruppen stannar kvar hos mig och den ar vardefull. Hoppas att jag kan vara lika tillmotesgande nar jag traffar framlingar i mitt land. Till lunch blir det stark Sichuan mat,bl a kan man ata fagelungar upptradda pa spett. Forstar inte att det kan finnas nagot att ata pa dem. Sedan bar det av tillbaka till Chengdu for att sova en natt och darefter aka till Lhasa! Maj 21 Kl 05:00 ringde vackarklockan. Vi ar fyra stycken fran samma vandrarhem pa vag mot Lhasa. Vi och 6 stycken till fran andra vandrarhem har fatt ett grupptillstand att komma in i Tibet, men tillstandet ser vi aldrig till. Det ar som att sitta pa vilket flygplan som helst. Efter tva timmars flygning sanker sig planet nedat, allt medan vita toppar breder ut sig under oss. Nar vi narmar oss marken overgar snon till sand i ett deltalandskap. Redan innan landning har jag hunnit ta over 20 bilder. Karleken ar ogonblicklig. Den karga gulbrunheten moter gronblatt vattnet och den vita snon. Pa vag ut ur planet klammer det at runt hjartat. Ar det hojden (Lhasa ligger pa 3700 meters hojd) eller ar det spanningen over att antligen vara har som gor det svart for mig att andas? Under den slingrande bussresan pa vag in till stan ser vi stenhus, man med bonesnurror och kvinnor i langa kjolar och med glatt fargade forkladen. Vimplar hanger i grenar pa hus, i floden och pa bergstoppar. Vimplarna ar grona, vita, bla, roda och guloranga. Jag har for mig att det ar de farger som stralade ut fran Buddha nar han nadde sin upplysning. Langs vagen ligger ocksa torkade komockor. I Indien anvandes sadant som bransle for matlagning. Kanske ar det samma har? I Lhasa parkerar bussen strax nedanfor Pottalapalatset. Luften ar frisk och klar. Staden ar annorlunda motfor de stader jag sett hittills; manniskornas klader har starkare farger,bade man och kvinnor har ofta huvudbonader, de ar morkare i hyn, det ar fler cykelrikshor och farre bilar. Byggnaderna ar ofta bara tva eller tre vaningar, runt fonstrena malar man garna blommor i starka farger. Det ar fler turister och fler tiggare. Turisterna ar i blandade aldrar; hittills har jag mest mott 20-25 aringar. Hitta bostad ar inget problem. Det vimlar av restauranger och researrangorer som bade annonserar pa engelska och talar engelska. En del affarer tar t o m kontokort! Konstigt nog ser jag ingen McDonalds, de brukar annars finnas overallt. Jag vill ut i landskapet! Vill strova omkring, kanna friheten, se vidderna. Kanske hitta nagot kloster dar jag far vara nagra dagar? Valla far? Sova under stjarnorna? Forst ska jag ta det lugnt, dock. Hade hoppats pa en forsiktig joggingrunda, men det far vara. Det kanns som att hjarnan kommer 50 cm bakom mig nar jag gar. Jag behover vanja mig vid luftens laga syreinnehall. Pa hotellen finns det fullt med lappar om folk som ska ut pa olika turer, bl a till Mount Everest base camp. Dit skulle jag garna vilja komma! Men forst spenderara jag 4 timmar pa att forsoka fa in bilder pa internet. Jag far andra storlekar, upplosningar, spara hit & dit for att sa smaningom fa in nagra stackars bilder. Mannen i internetbaren ar valdigt duktig och hjalpsam. Det ar faktiskt forsta stallet jag hittat dar man kan fora over bilder bade fran CD-rom och direkt fran kamerans minneskort. Webbhotellet jag anvander visar sig ha begransningar jag inte gillar. Nar jag ledsnar pa att halla pa ar det kallt ute. Jag ar glad over att jag slapat med mig min fleecefodrade traningsoverall. Middag blir nudelsoppa med sma bitar jak-kott i. Den tibetanska maten verkar ha betoning pa yoghurt, jak-kott och smor, honung och potatis. Man verkar aven ata annorlunda; man bestaller en portion per person till skillnad motfor i ovriga Kina dar man bestaller en massa olika ratter och delar pa dem. Har i Lhasa kan man hitta allt; italiensk glass, pan pizza, mm. Aven svart te istallet for gront. Ska forsoka ta det lugnt med maten. Nar jag var i Peru for tva ar sedan (pa 3200 meters hojd) tyckte jag att jag madde bra, sa jag smallde i mig stekt alpacka. Det stoppade upp hela matsmaltningssystemet, som gar pa lagvarav till foljd av syrebristen, och gjorde att jag kande mig som en elefant. Den upplevelsen vill jag garna slippa nu. Jag har ont i huvudet och ar sur och lattirriterad. Har ingen storre lust att gora nagonting, trots att bade staden och naturen runtomkring verkar intressant. Jag verkar anda ha klarat mig bra (hittills); japanskan och koreanskan som jag reste hit med ar bada sangliggande anda sedan vi kom hit. Dricker gott te gjort pa ingefara och citron for att motverka huvudvarken. Maj 22 Dagen borjar med en iskall tvattning av mig sjalv pa vandrarhemmet. Varme finns inte i rummen. Jag har sovit i understallet. Sedan blir det frukost. Bestaller youghurt med musli och frukt, rostat brod och te i denna stad som ar en mix av turism och akthet. Bredvid mig sitter tva munkar i roda drakter och ater. Jag blir full i skratt nar den enes mobiltelefon ringer. Tankte inte pa att munkar kan vara moderna manniskor. Jag forsoker hitta turer till Mount Everest, men alla ar fulla. Jag knallar ivag till Pottala palatset och klarar de manga trappstegen uppfor mycket battre an vad jag trodde. Jag mar ratt bra, fast gora dumheter som att promenera for fort resulterar direkt i andnod. Palatset ar en myriad av gangar, gravar och troner for fore detta Dalai Lamas, platser att be pa och salar for undervisning. De flesta rummen ar ratt sma. Mycket ar avstangt; det verkar paga en storre renovering. Aven har ar fargerna starka; morkblatt blandas med orage, rott, gront, guld, etc. Jag ar lite forvanad over alla buddhabilder och de praktfulla gravarna. Buddhism har jag mer forknippat som ett satt att leva, inte att visa pa prakt och gudabilder. En Dalai Lamas grav ar tackt av 3712 kg guld. Vad ar vitsen med det? Hur ar kristendom i jamforelse? Dar finns ocksa manga praktfulla kyrkor. Ligger det i manniskans natur att vilja dyrka nagot, och att da gora detta overdadigt? Spenderar sedan ytterligare nagra timmar med att lagga in bilder och andra hemsidan. Det ar nog bra att ha sadan sysselsattning, sa jag haller mig lugn. Medan jag sitter och skriver kommer det dagliga eftermiddagsregnet. Idag ar det i form av hagel, 1-2 centimeter i diameter. Alla turister springer ut och tar kort. Maj 23 Dagen borjade med att forsoka hitta en body lotion. Kroppen har kliat hela natten och kanns allmant torr. Det visade sig lattare sagt an gjort! Alla jag hittade inneholl ´highly effective whitening treatment´ eller dylikt. Jag har ingen lust att bleka mig! I Kina ar det vackert att vara vit. Vid 12-tiden traffades jag, ett hollandskt och ett koreanskt par tillsammans med en kille fran hotellet jag bor pa, och diskuterade en rundtur i Tibet. Sa nu bar det av!!! Vi kommer att vara ute i sju dagar och bl a besoka Namtso lake och Mount Everest base camp. Som hogst kommer vi att komma till 5200 meters hojd. Det kanns jattespannande! Undra om det blir kallt? Om jag kommer att ma daligt? Sakerligen blir det vackert! Och sa har jag tur, som vanligt! Idag ar det Buddhas fodelsedag! Enligt seden ska man ga runt Lhasa. Sa det gjorde jag, tillsammans med nagra fran hotellet. En strid strom av manniskor vandrade de 12 kilometerna runt staden. En lika strid strom av tiggare vandrade at motsatt hall. Har aldrig sett sa manga tiggare! Var guide, som ar tibetan, havdade att manga av dem var inflyttade nomader som inte vant sig vid att leva livet i staden. Han sa ocksa att manga tigger for att slippa jobba. Jag vet inte, jag tycker alltid tiggeri ar svart. Vidare berattade guiden att om man gor 10 000 rorelser (boja sig ned pa kna, sedan lagga sig raklang pa marken med pannan i marken, darefter upp igen) sa far man det battre i nasta liv. Pilgrimmerna langs Lhasas gator gor denna rorelse, sedan tar de tre steg, och sa gor de rorelsen igen. De ska gora ett varv runt staden och ett runt Potala-palatset. Han berattade ocksa att i Tibet sa far familjerna ha tva barn, eftersom det bara finns 6 miljoner tibetaner. (I ovriga Kina far man bara ha ett barn.) Nar man gifter sig far man ett tillstand att skaffa barn. Ar man inte gift och blir gravid, sa far man se till att gifta sig! Far man fler barn an vad man har tillstand till sa blir det boter och straffskatt. Under dagen besokte jag aven Jokhang-templet. Dar satt munkar och hummade allt medan manniskor kom med stora buntar av pengar i laga valorer och delade ut. Templet kandes levande och stamningen var rofylld, fotograferande turister till trots. Maj 24 Hyrde en mountainbike och cyklade ut mot bergen. Det var underbart att kanna benen arbeta igen! Jag mar inte bra av inaktivitet. Det tog inte lange innan stadens larm byttes mot ramande kor, nagra far och puttrande traktorer. Jag var lite orolig over att inte hitta tillbaka, men det visade sig latt: Lhasa ligger i en dal och Potala-palatset ligger pa den enda hojden mitt i dalen. Det syns vart man an ar. Inte ens jag kunde alltsa bli vilse! Jag svangde in pa en liten grusvag och kom sa smaningom in i en liten by. En aldre kvinna vinkade glatt och sa "hello". Jag stannade och hon pekade pa mig och sa "Beauty!" Jag skrattade och sa att det var hon som var vacker. Det var hon verkligen, med det vaderbitna ansiktet och den tandlosa munnen. Ansiktet sken och hon tog mina hander och borjade dansa. Att halla i hennes hander var som att rora vid stenar som slipats mjuka av vatten och sedan varmts av solen. Cykelfarden fortsatte sa smaningom upp till en liten bergtopp (dar jag satt och lyssnade pa attiotalsmusik och njot av livet), genom moderna, nybyggda byar, igenom folks planteringar dar en faraherde stirrade pa mig, in pa bakgardar, over en flod, igenom ett tegelbruk och langs ett oandligt vagbygge. Nar jag kom tillbaka till hotellet var jag skitig och glad. Det var en harlig tur! Det blev en lang och varm dusch efterat. Darefter traffades vi och tittade pa jeepen infor morgondagens resa. Det hollandska paret (Steven & Monica) och jag at middag och de berattade att de fatt hora om "Sky burial", vilket innebar att den dode styckas i bitar och sa later man faglarna ata upp honom/henne. Skinnet gor man trumskin utav. Mysigt! Pa kvallen koper jag vantar, en halsduk och ett par tjocka sockar. Jag har tankt klattra upp till Mount Everest Base camp i mina joggingskor. De far duga. Vill inte kopa trekkingskor bara for att gora mig av med dem direkt efterat. Maj 25 Vi startade resan i fullmanesken. "Vi" ar jag, hollandarna och koreanerna i en jeep och i en annan jeep aker sex singaporeaner. Var chauffor spelar tibetansk musik; entoniga mansroster blandas med knappande gitarrer och ibland en flojt. I borjan tyckte jag det var etniskt och intressant, men efter en timme blev det dags for Queen istallet. Vi passerade jakar, far, getter och nomadtalt. Utanfor endel stod motorcyklar parkerade. Vagen gick langs jarnvagsbygget som sa smaningom ska forbinda Lhasa med Golmud i nordvastra Kina. Bade det projektet, sa val som Three gorges dam anses omojliga. Farden gick ibland pa vagen, ibland bredvid. Asfalten slutade strax utanfor Lhasa och sedan tog grus och sand vid. Efter drygt 4 skakiga timmar kom vi fram till Namtso-sjon, en av buddhisternas heliga sjoar. Den ligger pa 4700 meters hojd och landskapet bestar av sten, berg, nagra grasstran, lavar och ytterst sma blommor. Sjon omges av snotackta toppar, och en del sno lag kvar i vattenbrynet. Vi checkade in pa "hotellet" som bestod av ett antal storre talt, men faktiskt med riktiga sangar i. Darefter blev det te i kokstaltet. Det varmde gott fran spisen som eldades med jakspillning. Det kanns inte sa konstigt att maten bestar av jak- och farkott, jaksmor och mjolk, yoghurt, agg, potatis och te. Det finns inte samycket som vaxer pa den har hojden. Jag promenerade till sjon (det gick langsamt...) och satte mig att titta ut over det otroligt klarblaa vattnet. Vagorna brot mot stranden, smastenarna rullade fram och tillbaka och vinden viskade mjukt. I den fullkomliga stillheten rakade jag somna, mitt pa stranden. Nar jag vaknade lite senare satt en nomadkvinna lite langre bort och tvattade. Hon tittade konstigt pa mig. De gor allt for att dolja sig for den skarpa solen och jag hade legat med bart ansikte. Jag reste mig upp och promenerade vidare. Stotte pa bade en ung tjej och en liten pojke som vallade far. Nomaderna verkar kla sig mot kylan, solen och sanden som blaser in overallt. Bade man och kvinnor har byxor och trojor, och ovan pa det har de nagot som liknar en klanning, ofta fodrad med farskinn. Mannens ar lite kortare och kvinnornars langre. Ofta har de bara ena armen pa. Kvinnorna doljer ofta ansiktena med sjalar, medan mannen har keps eller inget alls pa huvudet. Ofta har bade man och kvinnor flatat in turkost, rott eller svart garn i haret,, och sa bar de flatorna uppsatta pa huvudet eller hangande langs ryggen. Pa kvallen blev det kallt. Vi krop ihop i talten och satt och laste. Utanfor skallde hundar och hasthovar klapprade. Barn kom in till oss och borja rota i vaskorna efter godis. Manga ser sa smutsiga ut. Fast jag skulle inte heller tvatta mig om det standigt var kallt. Maj 26 Den har dagen skulle vi aka fran Namtso till Shigatse, ca 10 timmars bilfard. Shigatse ar Tibets nast storsta satd efter Lhasa. Min MP3-spelare har lagt av, sorgligt nog. Det blev kanske for skumpigt igar. Det ar varmt i bilen. Oppnar man rutan sa ryker sanden in, oppnar man inte sa ar det stekhett. Dorren som jag sitter vid aker upp da och da. Sakerhetsbalten existerar inte. Jag trostar mig med att om jag trillar ut sa gar det inte sa fort i alla fall. Upptacker att jag tycker det roliga borjar ungefar nar alla andra ledsnat: Nar huvudet slar an mot rutan an mot taket, och jag studsar sa att luften nastan gar ur mig da ryggen slar i ryggstadet, da njuter jag! Tutandet far en ny dimension; chaufforen tutar vid moten, vid omkorningar, om han ser nagon vid vagen, vid svangar och kron dar han inte har sikt. Det ar som att han sager "Halla, har kommer jag!" med tutandet. Han tutar garna 20 sekunder i strack. Var chauffor kan tre engelska uttryck: "Let´s go!", "Picture?" och "Police". Police betyder att vi ska satta oss 2 fram och 4 bak istallet for 3 fram och 3 bak, som vi normalt sitter (vilket ar bekvamt men tydligen olagligt). Efter att ha smallt igen dorren i farten ett antal ganger sa lossnar dorrhandtaget. Jag far veva ned rutan och dra i den istallet nar jag ska stanga dorren. Tillslut lossnar aven vevhandtaget. Strax darefter blir det asfalt, och dorren aker inte upp mer. Da far vi punka. Maj 27 Idag ska vi aka fran Shigatse till Shekar, for att ha ett bra utgangslage infor att komma upp till Mount Everest Base camp imorgon. Resan ar pa ca 8 timmar. Pa vag ned fran Namtso passerade vi ett litet omrade med odlingar. Jakar och manniskor drog plogarna. Idag ar det okenlandskap. Funderar mycket pa livet. Tank om jag skulle behova stiga upp tidigt pa morgonen for att ga ut och dra en plog, sedan sa, ta hand om min groda, skorda den och aka in till stan for att salja den for en spottstyver? Eller om jag skulle valla far, klippa dem, spinna ullen, farga garnet, vava tyget, slakta ett far och bereda skinnet och sedan sy mig klader av tyget och skinnet? Det later jattejobbigt. Jag ar verkligen fodd med silversked i handen, bara genom att jag rakar vara fodd i Sverige. Att dessutom ha utbildning och ett bra jobb ar enorm lyx. Jag har det sa bra, jag kan valja att gora nastan vad jag vill med mitt liv. Sa vad valjer jag? Tanken med den har resan ar bl a att experimentera med mig sjalv; jag har satt mig i en situation dar jag har tid och pengar, och det ar bara upp till mig att valja. Vilka val ger mig frihetskansla och gladje? Vilka val gor att jag kanner mig instangd och halvt dod? Jag hoppas kunna se vilka val jag gillar, sa att jag gor liknande val nar jag kommer hem igen. Jag tror, att har jag fatt kanna pa hur levande livet kan vara, sa kommer jag inte att gora val som innebar motsatsen. Det lilla experimentet ar medvetet. Det jag inte raknat med, men som resan ger mig pa kopet, ar kanslan av att vara annorlunda. Har ar jag annorlunda hur jag an bar mig at, bara genom att jag ser ut som jag gor och beter mig som jag gor. Ibland kanns det som att jag lika garna skulle kunna ga omkring naken, det skulle vacka lika mycket uppmarksamhet. Hemma ar det sa latt att glida in i att gora som alla andra, aven om jag kanske inte vill det. Viljan att smalta in ar stor, vilket ar forstaeligt for det ar jobbigt att vara annorlunda. Det resan bjudit mig pa ar tillfallen att ova pa att vara annorlunda. Dag Klingborg, en klok man, sa det banala enkla "Det man ovar pa blir man bra pa". Jag hoppas alltsa att resan ska hjalpa mig att se vad jag gillar och aven ge mig formagan att leva pa det satt som passar mig, oavsett om det innebar att jag behover vara annorlunda. Men vem ar egentligen "normal"? Ett stort gupp gor att jag slar huvudet rejalt i taket. Det avbryter vidare filosofier. Jag far en rejal bula som ommar. Maj 28 Shekar ar en liten by som bestar av en enda gata. Gatan ar fylld med hotell, affarer och restauranger som alla havdar att de har "english menu". Barn vill ha pengar, godis eller pennor av oss. En liten flicka ar speciellt envis, hon vill verkligen ha en penna. Nar hon forstar att jag inte har nagon sager hon "shop" och pekar pa en byggnad. Jag gillar hennes initiativformaga, sa jag foljer med. Det visar sig att fem pennor kostar en yen, sa jag koper en bunt. Sedan far varenda en som vill ha en penna. Bade vuxna och barn. Laser sedan att omradet vi ar i tillhor de fattigaste i Kina och att 98% inte kan lasa och skriva. Med ens sa skams jag for alla jag mott som inte fick nagot. Vi aker vidare och passerar ett pass pa 5200 meters hojd. Dar far vi forsta blicken av Mount Everest. Det ar majestatiskt! Snart ar vi framme vid Rombuk monastery, darefter far man inte kora langre. Vi gar de 8 kilometrarna som ar kvar till Base Camp. Ivrig, och utan att kanna av hojden pa 5100 meter speciellt mycket, sa satter jag fart. Jag hade vantat mig smala stigar, sno & smaltvatten och att jag skulle behova hamta andan vart tredje steg, men sa ar det inte alls. Vagen ar en relativt bred och torr grusvag, man kan t o m ta en asnekarra upp om man vill! Det kanns nastan snopet latt. Glad over att antligen fa rora pa mig lamnar jag snart de ovriga bakom mig. Jag tar mig upp pa 1 h och 40 min, vilket ar dryga timmen snabbare an de andra (javisst, jag skryter lite har! Kunde inte lata bli...). Turisterna bor i en "by", med hotell-talt. De riktiga bergsbestigarna bor i en annan "by", lite langre bort. Nyfiken pa att se mer, sa knallar jag dit. Jag stoter pa tva italienare som vantar pa battre vader. I 24 dagar har de vantat och det har ar basta dagen hittills. Fast det blaser for mycket. Det blaser faktiskt sa mycket att snoret flyger ur nasan. Nasan ar en speciell historia under den har resan. Pga, hojden sa rinner den jamt, och jag snyter mig standigt. Det resulterar i att nasan ar torr och fylld med blasor. Tuppluren pa stranden vid Namtsosjon gav en rejal solbranna, framfor allt pa nasan. Sa det ar faktiskt skont att slippa snyta sig. Italienarna berattar att det har aret har varit urdaligt ur deras synpunkt. Vadret har varit uselt. Nagra har forsokt ta sig upp till toppen, men fa har lyckats. En sloven nadde toppen, men sedan fros han ihjal pa 8700 meters hojd. Jag fragar efter tips om vart jag kan ga vidare, och de namner en glaciar ca 1 timme bort. Jag knallar pa, och hittar mycket riktigt glaciaren. Den ar full med sand och sten, men langre bort verkar den vit och fin. Jag gar och gar, men kommer inte fram. Tillslut inser jag att fotterna slinter pa stenarna, vattnet nastan ar slut, jag ar hungrig och solen ska ga ned snart, sa det ar dags att vanda. Lite besviken vander jag ater. Trostar mig med att jag i alla fall kommit langre an vad manga andra turister gjort. Val tillbaka till hotellbyn ser jag en skylt att turister far bota 200 USD om de passerar till bergsklattrarbyn. Tur att ingen sag mig. Tillbaka i taltet stoter jag pa Mick, Andy och J.T. De ar bergsbestigare som vantat i 62 dagar pa bra vader, men nu har de gett upp. De sitter och dricker ol och jag ansluter. De berattar om passionen att bestiga berg, hur smartan river i kroppen och hur de njuter av allt bekvamt nar de val kommer hem sedan. De pratar om radslan for allt mojligt och radslan for att forlora sitt liv. Att bergsbestigning handlar om att kontrollera sin radsla. De stora samtalsamnena under den stora vantan pa bra vader ar om man fatt riktigt kott till middag och fargen pa urinen. Pa 5200 meters hojd som base camp ligger sa ska man dricka 4 liter vatten per dag for att undvika uttorkning och det syns pa urinen om man lyckats eller ej. De namner den stora gemenskap som bildas, bergsklattrare emellan. J.T kande slovenen som dog. De berattar om vikten av att ha en levande laga i taltet, som sprider bade ljus, varme och mysighet istallet for en lampa som bara sprider ljus. Mick berattar att han hade somnat en gang och nar han vaknade hade ljuset overtant. Instinktivt slangde han en nave sno pa ljuset, vilket resulterade i att hela taltet tog eld. Dagen efter gick rykten i lagret om en komet, eller var det en meteorit som slagit ned? Eller var det ett eldklot som rusat fram mellan talten? Mick hade inte sagt sa mycket utan bytt ut sitt sonderbranda talt mot ett nytt. De berattar ocksa om hur folk hemma kan tycka att de ska skarpa sig och borja leva ett "normalt" liv medan andra tycks beundra eller vara avundsjuka for att de forverkligar sina drommar. De beskriver lagret vid Mount Everest som en cirkus eftersom manga kommer dit utan att vara bergsbestigare pa riktigt. De betalar mellan 40 och 50 000 USD for att bli uppslapade pa toppen med den senaste utrustningen och tekniken. Mycket filosofi blir det, ju fler ol vi dricker. Sa manga ol blir det inte, hojden gor det svart att bade ata och dricka. De sager att vid 6-6500 meter sa kan de flesta inte ata. For att klara en bestigning maste man tvinga i sig mat. Det brukar resultera i att halften av maten kommer upp nagra meter senare. Mitt medan vi sitter och pratar kommer ett forvirrat asnefol in i taltet. Dorren ar ofta ett tungt tyg som hanger for dorrhalet, och folet hade inga problem att forcera det. Vi gar ut och tittar pa stjarnhimlen. Det ar svart att urskilja karlavagnen bland myriaderna av ljusprickar som fyller himmlen. J.T sager "Titta!" och pekar pa Mount Everest. Det blixtrar och berget lyses upp bakifran. "Det ar monsunen som dragit igang pa den nepalesiska sidan" forklarar han. Forstummad av skadespeleriet star jag kvar och bara tittar. Det ar fantastiskt! Har vill jag stanna! Maj 29 Nasta morgon ar det dags att ge sig av. Jag kan inte lata bli att tanka pa slovenen som sitter dar, ihjalfrusen, hogt uppe pa berget. Tank att ha natt sina drommars mal, bara for att en kort stund senare frysa ihjal. Vad snopet! Ingen av oss har sovit speciellt mycket; hojden gor det aven svart att sova. Trotta, hungriga och skitiga (man tvattar sig inte ofta vid Base camp; det ar for kallt) satter vi oss sa smaningom i jeepen. Det blir en skitdag. Chaufforen spelar samma tibetanska musik, om och om igen, bilen ar ackligt varm och sanden ryker in sa fort vi oppnar fonstrena. Vi luktar illa. T o m nar vi stannar och ater lunch sa vrider chaufforen pa volymen sa att musiken ska horas anda in i restaurangen. Vid ett gupp trillar den ena av de tva vanstra framlyktorna av, och strax darefter far vi punka igen. Sedan fastnar en ruta sa den inte gar att fa upp och nar vi sa smaningom kommer fram till Shigatse inser vi att aven den andra vanstra framlyktan har trillat av. Ljuspunkten blir att jag faktiskt ger mig ut pa en joggingtur, pa 3800 meters hojd. Det gar inte fort och det blir blandat med en del gang, men det gar! Otroligt skont efter att ha suttit stilla sa lange! Maj 30 Sovmorgon! Darefter blir det frukost och rundvandring i Panchen Lamas kloster. Det ar en myller av gangar och tempel, precis som i Potala-palatset. Manniskor offrar gryn, mjol, pengar, och jaksmor. Jaksmoret anvands som stearin framfor de manga buddhabilderna och lama-gravarna. Antingen har man med sig smor i fast form, eller sa har man smalt smor i en termos. I ett tempel springer tva unga munkar omkring och jagar varandra med svabbar. Det tycks vara manga munkars jobb att stada, tomma smorlamporna pa smor sa att nytt kan fa plats och ta hand om offergavorna. Efter lunch ar det dags att ge oss av for en kort fard mot Gyantse. Gyantse ar en liten stad, kand for att vara relativt genuint tibetansk. Det kinesiska inflyandet har inte varit speciellt stort. Innan vi aker passar jag pa att kopa tre kassettband med kinesisk musik. Ingen aning vad det ar for nagot, men det kan inte vara samre an igar. Ett av dem visar sig vara ratt bra, det innehaller en hel del latar som jag hort medan jag varit i Shanghai. Ren, utsovd, med musik och asfalterad vag sa kanner jag mig riktigt upprymd i jeepen. En timme senare ar vi framme i Gyantse. Vi parkerar utanfor ytterligare ett kloster, men jag har ingen lust att se det. Det kanns som att jag sett nog kloster nu. Jag tar en promenad bland Gyantses smala grander istallet. Bland lekande barn, kor som ligger och tuggar och sovande hundar sa njuter jag. Det ar inte alls lika mycket tiggeri har, folk ar valdigt trevliga. De forsoker prata med mig, och jag forsoker svara. Det gar inte sa bra, men leenden ar, som sagt, internationella. Efter en skon promenad vander jag ater till klostret dar jeepen star parkerad. Jag mots av musiken som vralar. Samma, gamla band... Maj 31 Upp kl 03:45, avfard 04:00, for att hinna till Yamdrok lake, ytterligare en buddhistisk helig sjo, innan soluppgangen. Vid atta-tiden ar vi dar. Chaufforen forsoker satta pa sitt band igen, men vi ber honom stanga av. Efter nagra bilder sa somnar vi i jeepen sa gott det gar. Nu vill vi bara tillbaks till Lhasa. Det har varit en harlig tur, men alldeles for manga timmar i jeepen. Mount Everest var en hojdare dock! Val framme slanger jag alla klader i tvatten och skoljer ur ryggsacken. Jag betalar 25 yen for sangen pa hotellet dar jag bor (de flesta hotell har flerbaddsrum, precis som vandrarhem) och i det ingar fri tvatt. Det kanns valdigt bra just nu. Allt ar skitigt! Ska bli skont att bli ren. Sedan blir det skrivande pa hemsidan och adderande av bilder. Tycker det ar lite kul att jag lart mig anvanda Photoshop pa kinesiska. Jag hade aldrig anvant det i Sverige innan resan. Pa kvallen gor Steven, Monica och jag nagot riktigt turistiskt: vi ater tibetansk buffe och tittar pa en tibetansk kulturshow. Musiken ar precis som i bilen; mycket flojt, gitarrer och entonig sang. Det far oss att rysa lite. Dansen ar dock rolig med mycket stampande i golvet och stolta rorelser. Det hela avslutas med att en vild jak attackerar folk i publiken. Vi ar rorande ense om att det ar jattestor skillnad pa Tibet och Kina; man ater andra saker, ater pa ett annat satt, klar sig annorlunda, bade tal- och skriftsprak ar olika, folk ser annorlunda ut, beter sig annorlunda, musiken, sangen, ja, faktiskt det mesta skiljer. Juni 1 Sover lange och sitter sedan pa Pentoc cafe, ett stalle med manga backpackers, och filosoferar. Vad har jag gillat hittills med resan? Vad har jag inte gillat? Sitter sedan pa torget och tittar pa folk. Gatsoparna ar effektiva. I det har landet tycks papperskorgar knappt existera utan man slanger allt skrap pa gatan. Darav finns det ocksa manga gatusopare. Samma ar det i bussar och pa tag; notskal, cigarettfimpar, allt hamnar pa golvet (om inte ut genom fonstret). Och sa gar folk och sopar rent da och da. Dagens jippo ar att jag blir beskjuten med vattenpistol av en kvinna som fnissande doljer tanderna bakom handerna. Pa kvallen gar jag pa "lyxrestaurang". Det betyder att priset ar sa pass hogt (25 yen for en soppa) att restaurangens toalett ar ren och faktiskt har toalettpapper. Juni 2 Hyr en mountainbike och ger mig ut mot bergen igen. Den har gangen rakar jag stota pa tre yngre killar och tva aldre som vallar kor. Jag sitter pa en bergsknalle och de kommer och satter sig bredvid. De borjar pilla pa min cykel, och jag fragar om de vill prova. Nar de forstar vad jag menar gar vi ned till plan mark; jag har ingen aning om de kan cykla. Men det kan de! Och de vill ta kort. De lanar min kamera och tar bilder pa sig sjalva och mig, och skrattar gott. Jag visar hur man kan gora sma filmer med kameran, och da skrattar de annu mer. En av mannen ar sa kort att nar jag star pa kna sa ar jag langre an honom. Vi apar oss framfor kameran, bl a lyfter jag upp en av de yngre killarna sa att han ska bli lika lang som mig, till hans fortret och de andras gapskratt. De haller pa anda tills batteriet tar slut. Da bjuder de mig att folja med och dricka smorte (svart te blandat med smor och salt) under deras parasoll. Jag tycker det ar ratt ackligt, men det ar klart att jag vill vara med! Vi ligger pa magen i det torra graset och bryter arm bland komockor och glasskarvor. Lite forvanande sa vinner jag. Trodde de skulle vara starka och seniga. Jag vager formodligen 20 kg mer an nagon utav dem, sa det ar kanske inte sa konstigt anda. Korna vallas genom att kasta sten, antingen for hand eller med slunga. En kille forsoker lara mig slunga. Det ar latt att fa ivag stenen, men min traffsakerheten ar usel. Efter ett tag borjar de peta nyfiket pa mig. De mattar mina lar med handerna och jamfor med sina egna. De ar knapptysta, inte ett skratt. De tycker nog att jag ar ofantligt stor. De fascineras av fargen pa mina naglar, som de jamfor med sina egna. Mina ar ratt rosa jamfort med deras gul-bruna. De skrapar pa mina flagor pa armarna, rycker i haret pa armarna (tva av dem har inget har pa armarna och de andra tre har lite) och en man borjar till och med att titta i mitt ora. Nar alla fem i princip sitter i knat pa mig och nyper och kanner pa mina lar och vader, sa tycker jag att det racker. Det kanns lite for nara. Jag tackar for teet, sager hej da och cyklar ivag. De vinkar glatt tillbaka. Jag cyklar pa, koper bananer och torra kakor i ett litet skjul vid vagen och satter mig vid en liten back och ater lunch. En man och hans lille son tvattar klader langre bort. Nar jag atit klart ger jag resten av kakorna till sonen. Pappan bjuder mig pa smorte i en glasburk som han forst skoljer ur i den smutsbruna backen, fylld med plastpasar, gamla skor och annan skit. Blir jag inte magsjuk nu sa lar jag aldrig bli det. Tillsammans med ett brod blir smorteet uthardligt. Jag fragar mannen hur gammal hans son ar, och han svarar att en biltvatt kostar 10 yen (tror jag, fast det lat dyrt). Mannen har en pump vid backen och bilar kommer dit och sa tvattar han dem. Imorgon ar det dags att aka vidare. Jag har kopt flygbiljett till Shangrila, tror jag i alla fall. Orten har fyra olika namn, och det var lite svart att forklara vart jag skulle nar jag kopte biljetten. Men blir det "fel" sa gor det ingenting, jag har ju mitt hem med mig pa ryggen. Juni 3 Magen har klarat sig och jag landar pa ratt stalle! Ett irlandskt par och jag tar taxi in till stan, som verkar ratt trakig. Efter ett snabbt overvagande beslutar jag mig for att folja dem till Lijiang, 4 timmars bussresa langre soderut. Vi koper kakor, vitt fluffbrod (det ar sa fluffigt att man knappt marker att man ater det) och dricka och ger oss av. De vakuumforpackade honsfotterna tilltalar mig inte. Nu ar vi pa den sidan av Himalaya som far allt regn, och det marks. Vagen slingrar sig nedat mellan branta bergsvaggar som tacks av gran och tallskog. Langre ned i dalarna finns det lovtrad. Hjartat aker upp tio centimeter i kroppen av gladjen att se gronska igen. Husen ser ut ungefar som i Tibet, fast storre. Har finns aven timrade stugor och ett slags hassjor i granat tra. Det vaxer blommor langs vagkanterna och snokladda bergstoppar syns varstans i bakgrunden. I dalarna rinner ofta backar och marken ar uppodlad. Pa de fyra timmarna tar vi oss fran 3200 till 2400 meters hojd. Nar vi ser Lijiang blir jag snopen. Det ser ut som en storstad! Jag som trodde att jag skulle till en mysig liten by! Lijiang har 3 miljoner invanare. Val framme tar irlandarna och jag en taxi till ett guesthouse i Gamla stan. Nu visar Lijiang den sida jag vantat pa! Gatorna ar tranga och krokiga, gjorda i sten. Husen trangs langs vagarna och overallt lyser gatlyktor eller roda lampor. Vi gar till torget som ar oversvammat av folk i den ljumma sommarnatten. I kanaler langs gatorna rinner klart smaltvatten fran bergen. Dar simmar guldfiskar, och manniskor tander ljus och later dessa flyta langs kanalerna. Vid en storre kanal samlas uteserveringarna. Vi slar oss ned, och det kanns som att befinna sig mitt i en fest pa KTH, fast i exotisk miljo; De som sitter pa ena sidan kanalen har utmanat de pa andra sidan i sang. Overallt ar det fullt med hantverk, uteserveringar och barer. I Lhasa fanns det knappt nagonstans att sitta och staden verkade sla igen vid atta-tiden pa kvallen, sa det har kanns verkligen annorlunda. Vi bestaller fruktjuice, som verkligen ar ren frukt som pressats. Himmelskt gott! Juni 4 Dagen borjade med en timmes jogging innan frukost, darefter bar det av till sjukhuset. Inte p g a joggningen, utan p g a mitt vanstra ora som gjort ont i tre dagar. Kunde inte sova i natt av smartan. Jag hittade en taxi, pekade pa mitt ora, sa "aj,aj,aj, doctor" och grimaserade. Damen i taxin lyste upp, sa "aha" och sa skjutsade hon mig de 150 metrarna till sjukhuset. Det har var ett vanligt kinesiskt sjukhus, inte en lyxklinik som nar jag rakade flyga till Shanghai med bruten arm. I Shanghai var armen rontgad, dragen till ratta, gipsad och rontgad igen inom loppet av 30 minuter till priset av 4200 yen. Sjukhuset i Lijiang hade hogt i tak, kaklade vaggar och overallt satt det folk i stora fatoljer eller lag i sangar och fick dropp av alla varianter. Malningen pa vaggar och mobler var sliten, men i ovrigt var det rent. T o m pa sjukhuset var det tillatet att roka. Jag kom till en kvinnlig doktor som tittade mig i orat och sa "ahh, aaaaaaaaaah, ah....". Nar jag sade "infection?" sa kom ett "yes,yes,yes!!!". Jag hade hoppats pa en vaxpropp, men icke. Sedan fick jag ga till en annan doktor som visade mig till en kassa dar jag betalade 83 yen, sedan till ett apotek dar jag fick en bunt med glasburkar fyllda med vitt pulver och tre glasflaskor med "sodium cloride injection". Dessa fick jag ta till ett par sjuksystrar som mixade ihop allt och satte dropp pa mig. Det tog tva timmar att fa i mig 2x250 ml antibiotika av tva olika sorter. Jag ska komma tillbaka imorgon och i overmorgon for samma behandling. Jag forsokte ta bilder, men det var ingen som ville vara med. Efter sjukhuset var jag matt (har nog lite radsla for sjukhus och speciellt for sprutor) sa det blev inte speciellt mycket mer den dagen. Stotte pa en dansk, en svenska, en engelska, en fransos och en kanadensare som hade kopt jordgubbar. Jag hangde med dem till deras hotell och at jordgubbar med mjolk i skuggan av ett trad. Det kandes nastan som svensk midsommarafton. Juni 5 Forst dags for antibiotika igen! Jag visar upp mitt kvitto fran gardagen. Skoterskan letar i en bunt med papper och hittar min lapp - via identifiareingen "Kristma" - dar det star vad jag ska ha. De blandar till medicinen och tar med den och mig till ett rum. Jag far sitta i ett av de stora rummen med trafatoljer. Det ar fullt med manniskor i rummet och sjukskoterskor med sma vita hattar och munskydd springer ut och in for att byta flaskor och satta nya nalar. I rummets mitt surrar en massa flugor och vid ena vaggen visar en TV kinesisk reklam for piller for brostforstoring. Nar det ar dags att byta flaska sa ringer man pa sin klocka som spelar forsta strofen ur "Fur Elise". Da kommer en skoterska och hjalper till. I Lijiang finns det ett antal minoriteter. Storst ar Naxi-stammen, som ar matriarkaliskt (dvs kvinnorna ar familjens overhuvud). T ex sa kan man ge ord feminin eller maskulin betydelse. Om en sten benamns feminint sa blir betydelsen klippblock. Om stenen istallet benamns maskulint sa blir betydelsen grus eller smasten. Lijiang ar dessutom centrum for mycket konstnarligt skapande. Det vimlar av sma butiker som saljer hantverk; tavlor, klader, papper, smycken, traskulpturer, ja allt mojligt. Det ar ett riktigt noje att bara strosa omkring, se pa hantverken, omgivningarna och ata den goda maten. Pa kvallen blir det en forestallning av en annan minoritet, Yi-folket. Yi-folket dyrkar elden. Elden ar helig och har forts till jorden fran solen av Bimo (vilket jag trodde var en maskin i Kalmar...). Pa jorden skapade sedan Bimo allting. En man haller i ett glodgat jarn, stryker det mot fotsulorna, handerna och till sist aven tungan. En annan biter av brinnande facklor och tuggar i sig gloden. Forestallningen innehaller aven mycket dans, musik, sang och fargglada klader. Mycket av koreografin utgors av att kladerna anvands som fargskadespel. Handlingen textas under tiden, pa ena sidan av scenen pa kinesiska och pa andra sidan pa engelska. Juni 6 Sveriges nationaldag! Kan inte pasta att det marks har i Lijiang. Efter att ha fatt min sista antibiotikakur sa ar orat mycket battre. Det gor inte ont langre, men det ar fortfarande lite tappt. Jag langtar efter att rora pa mig, aktivitet!!! Och jag langtar efter musik. Upptacker att jag stannar till i butiker som har musik bara for att fa lyssna. Bestammer mig for att aka till "Tiger leaping gorge" imorgon. Det ar en ravin som sags vara mycket vacker, fylld med vattenfall, snotackta toppar och gronska. Det ska ta tva dagar att ga hela vagen igenom (orkar man inte kan man rida hast). Jag hoppas att da jag kommer fram bor antibiotikan ha verkat klart och orat vara bra. Annars blir det en slo dag, med manga timmar pa ett cafe dar de bade spelar musik och har engelska tidningar. Juni 7 Jag lamnar min stora ryggsack pa hotellet i Lijiang och tar bussen till Tiger Leaping Gorge. Ravinen har fatt sitt namn av att en klippa mitt i floden ser ut som en tiger som ar pa vag att hoppa i vattnet. Bredvid mig sitter en kinesiska som bloder nasblod hela tiden (dvs i tva timmar). Framme dar sparet borjar (det ar 30 km att ga genom ravinen om man gar hela vagen) visar det sig att hon har en stor ryggsack med sig som hon tankt slapa hela vagen. Efter nagra meter borjar blodet rinna fran hennes nasa igen. Jag tar hennes ryggsack; tanker inte ga och titta pa hur hon bloder. Det visar sig att Mao, som hon heter, pratar jattebra engelska och vi finner varandra snabbt. Mao reser ocksa ensam, vilket ar ovanligt for en ung, kinesisk tjej. Hon har pluggat biologi och i host ska hon till Atlanta for att borja gora en Ph.D. Farden bar uppat pa sandiga stigar i doftande tallskog. Solen steker. Vi ar ett antal turister som gar, och man passerar ofta varandra eftersom det blir en hel del pauser langs vagen. Ibland ar stigen bred och ibland vagar jag knappt kika over kanten av radsla for att fa svindel och trilla ned. Vi gar och gar, och Mao har det ratt jobbigt. Jag tror knappt att hon kommer att orka fram till det forsta guesthouset langs vagen. Men det gor hon! Mao visar sig vara en riktig kampe, som definitivt ska klara det hon ger sig in pa! Vi ater lunch, och efterat ar hon piggare. Nar vi passerat forsta toppen pa 2670 meter sa vill hon ta sin ryggsack. Och nedat gar det bra! Da travar hon pa sa att jag knappt hanger med. Dagen fortsatter med betagande vyer over grymma, flikiga bergstoppar, barrskog, sma falt och stugor har och dar. Hela tiden vi gar kanns det som att vi gar pa kanten av berget, det sluttar sa brant nedat. Langs ner forsar "Golden sand river", ett biflode till Yangtze. Nar vi tillslut nar fram till "Half Way Guesthouse" ar vi ratt trotta. Mitt roda linne har vita saltflackar efter all svett. Det spelar ingen roll att vattnet i duschen ar kallt, det ar underbart att fa bort allt damm fram ben och fotter och har. Rena och frascha ater vi middag pa verandan, met utsikt over bergen. Solen gar ned och det blir kolmorkt. Mao och jag delar rum, men ingen av oss kan sova. Istallet ligger vi och pratar och fnissar i morkret. Kanns som nar jag sov over hos kompisar nar jag var liten. Juni 8 Jag var lite orolig for pengar innan jag gav mig av; hade bara 200 yen och hittade ingen uttagsautomat i Lijiang som fungerade. Det visar sig att middag, logi och frukost gar pa hutlosa 31 yen, sa jag har ingen anledning till oro. Vi fortsatter var vandring; idag bar Mao sin ryggsack hela vagen sjalv. Vi passerar ett vattenfall som man far vada genom for att passera. Strax darefter bar det av nedat. Vi klattrar ned till floden och satter oss pa stora, solvarma stenar och lyssnar till bruset. Pa vag uppfor, tillbaks till den stora vagen dar vi tankt ta en buss (vi tanker inte ga alla 30 kilometrarna), sa finns det tva vagar att valja pa: "Safe pathway" och "Dangerous ladder". Mao och jag tittar pa varandra och ler. Sjalvklart ska vi ta "Dangerous ladder"!. Stegarna gar nastan spikrakt uppat och sitter fast i brador som surrats med jarntrad. De svajar medan vi klattrar. Visst funderar jag lite pa hur illa vi skulle gora oss (eller varre) om stegen lossnar, men fortjusningen over spanningen ar storre. Val tillbaka pa stora vagen sa pustar vi ut. Det tog tva timmars klattring att ta sig upp fran floden. Mao ska vidare norrut (Mao har tankt lifta till Tibet, vilket hon beraknar ska ta mellan 5 och sju dagar) och jag tillbaka soderut, sa efter lunch skiljs vi at. Mao hjalper mig forst att beskriva hur mitt ora kanns pa papper pa kinesiska. Jag tanker ga till sjukhuset imorgon igen. Jag hor inte sa bra pa vanstra orat. Tillbaka pa hotellet i Lijiang mots jag av mamma och dotter som jublar nar de ser mig. Jag vander mig om for att se vem de halsar pa, men det ar tydligen mig de menar. Familjen som har hand om hotellet dar jag bor ar verkligen jattegulliga. De lagar mat pa kvallen och om man vill far man vara med och ata till priset av 10 yen. Alla hotellets gaster brukar da banka sig pa laga pallar i hotellets innergard, alltmedan husets hundvalp och katt slass om herravaldet. Katten brukar, an sa lange, avga med segern. Flickan i familjen tvattade klader at mig en dag. Nar jag ville betala sa hon att det behovdes inte. Jag insisterade, och da fick jag en kram. Familjen ar sa mysig att jag verkligen vill spendera pengar har for att de ska fa storre inkomst. Naja, imorgon blir det till lakaren igen. Jag ar less pa att kanna mig instangd i mitt eget huvud. Det ar ratt handikappande att inte hora vad andra sager ordentligt och att hora sig sjalv eka inne i huvudet. Jag hoppas pa att aka vidare till Dali imorgon, men vi far se hur det blir. Forsakringsbolaget har sagt att jag inte far flyga pa tva veckor. Jag som hade tankt vidare till Vientiane (Laos huvudstad)om nagra dagar... Juni 9 Pa morgonen forsoker jag forklara for hotellfamiljen att jag inte vet hur manga hotellnatter jag ska betala for, eftersom jag inte vet hur det kommer att ga pa sjukhuset. Nar de forstar att jag ska till sjukhuset gor de stora ogon. Mannen ska prompt skjutsa mig pa sin motorcykel, det ar ingen ide att protestera! Sa far jag prova pa att vara spatta! Med hjalp av Maos lapp sa forstar doktorn problemet. Hon tittar mig i orat igen, sager "infection" (och det ar allt som blir pa engelska) och skriver ut tva nya mediciner. Den har gangen har jag sinnesnarvaro att be henne fylla i pappret fran forsakringsbolaget. Det blir pa kinesiska. Jag betalar 292 yen och far min medicin. Nu far jag sex sma glasampuller med nagon vatska och sex glasburkar med pulver. De blandas ut och jag far dropp igen. Aven den har gangen ska jag komma tillbaka imorgon och i overmorgon. Suck. LiJiang ar verkligen mysigt, men aven i paradiset blir det trakigt tillslut. Jag vill aka vidare och det gar inte. Medan jag far droppet kommer mannen fran hotellet tillbaka och lagger en pase pa min mage. Han har kopt tre bullar at mig. Jag smalter. Resten av dagen tillbringar jag ostimulerad, frustrerad och uttrakad. Saknar mina vanner och Sverige. Onskar jag hade sallskap. Far skarpa mig imorgon! Juni 10 Idag har jag bestamt mig for att inte hamna i samma negativa tanke-trask som igar. Istallet har jag tankt skamma bort mig sjalv. Efter de obligatoriska timmarna pa sjukhuset (det tar faktiskt ca tre timmar, varje dag, att fa i sig all dropp. Den kalla vatskan sprider sig langs blodadrorna och om det gar for snabbt sa blir hela jag kall och illamaende) sa gar jag pa fotmassage. Nedsjunken i en tillbakalutad fatolj dricker jag te medan en kille stoppar ned mina fotter i ett fotbad. Han borjar med att massera mina lar, sedan knana och vaderna. Darefter ar det fotternas tur. Med tummar och knogar bearbetar han alla omma punkter. Endel gor rejalt ont, pa andra stallen ar det bara skont. Efter en timmes behandling masserar han aven ryggen och nacken. Nar han dunkar mig pa skulderbladen onskar jag att han ska ta i sa att proppen i mitt ora lossnar. Nar jag gar darifran kanns det som att fotterna ar tva storlekar mindre. Darefter gar jag till en skonhetssalong. Efter lite dividerande valjer jag en medeldyr ansiktsbehandling. Jag forstar inte sa mycket av vad den innehaller forutom att ansiktsmassage ingar. Jag far ligga pa en brits och med hander som dansar over mitt ansikte som fagelvingar applicerar en tjej kramer och masker. Emellanat baddar hon ansiktet med varmt vatten. Medan jag far en speciellt langvarig mask sa far jag harbotten masserad och darefter armarna & handerna. Nar hon drar i dem sa knakar det till i nacken. Skont! Mitt i allt kommer jag pa att jag glomde fraga om "whitening treatment". Tank om det ar en blekande mask jag har pa mig nu? Jag vill inte komma ut och se ut som ett spoke! Lite av friden och avslappningen forsvinner. Efter behandlingen ar klar sa tittar jag mig i spegel och jag verkar se normal ut. Puh! Efter denna lyx blir det vardagsproblematik. Jag vill skicka hem en massa varma klader mm jag inte behover langre. Jag packar 7 kg i en kartong pa posten och far fylla i tva lappar, vardera i fyra kopior som stamplas med tre stamplar var. Paketet ska forhoppningsvis inte komma bort. Darefter blir det en lugn kvall. Antibiotikan har kapsejsat hela min mage, sa jag foredrar att vara i narheten av en toalett hela tiden. Juni 11 Nu ar magen riktigt risig! Hinner ga pa toa tre ganger innan jag knappt fatt pa mig kladerna. Kanske skulle jag skaffa likadana byxor som smabarnen har har i Kina? Sadana som inte ar hopsydda i grenen, sa att de kan satta sig ner och utratta sina behov var som helst? Jag inser att sjukhuset i LiJiang inte kommer att kunna hjalpa mig bli frisk. Sedan jag kom dit har visserligen det onda i orat forsvunnit, men orat ar fortfarande tappt, jag har borjat hosta, halsen ar rosslig, magen bubblar och jag har konstanta spykanslor. Dessutom kan jag inte forklara mina symptom eller forsta vad jag for for behandling. Mitt forsakringsbolag lovar skaffa fram en kontakt at mig i Kunming, om jag tar mig dit. Dit ar det ca 10 timmars bussresa. Jag tanker inte satta mig i en varm, skumpig buss, full med rokande man (varfor ar det nastan bara man pa bussarna? Varfor ar det bara man som roker?) i 10 timmar. Jag valjer att dela upp resan i tva etapper. Forst tar jag mig till Dali. Dit ar det fyra timmar i buss dar jag hela tiden sitter och tittar pa vagen, foljer med i varenda svang och gupp for att undvika obehagliga overraskningar. Jag latsas att det ar en tavling - sist att spy vinner!!! Det hjalper att halla tankarna samlade. Ibland blandas barrskogen upp med silvriga eucalyptustrad. En plotslig regnskur far doften av dem att svepa in i minibussen. Faktiskt finns det en fordel med att ha blivit annu daligare - nu ar jag inte frustrerad langre. Forut ville jag gora saker, upptacka nytt - men nu ar jag inte intresserad. Det ar skont att bara glida fram i omgivningen utan att bry sig. Val framme i Dali irrar jag omkring i nagra kilometer med min ryggsack, obehagligt klammande pa magen. (Stora delar av gamla Dali ar gangomraden, sa det gar inte att ta taxi.) Dygnblot och kallsvettande kommer jag fram till dar jag tankt bo. Att lyckas med den promenaden, trots illamaendet, stimulerar tavlingssinnet! Dali verkar ratt fint - hoga, skogsbekladda berg pa ena sidan, och pa andra sidan en stor sjo. Lite ironiskt sa heter sjon "Ear sea lake". Jag tittar mig omkring lite i Dali, sedan blir det dags for nudlar med gronsaker och sma kottbitar. Kan inte pasta att jag ar speciellt sugen men jag har bestamt mig for att jag ska ata upp. Darefter ligger jag pa sangen och tittar pa kinesisk TV (har skaffat eget rum med toa). Nu forstar jag att jag verkligen ar sjuk! Jag ser inte pa TV hemma i Sverige ens. Och att gora det i Kina, pa kinesiska, kanns absurt! Och slappt & skont. Juni 12 Det tar 9 timmar att aka fran Dali till Kunming, inte 6 som jag trodde. Bussresan ar skakig och skumpig. Nar jag kommer fram darrar hela kroppen och huvudet snurrar. Jag flyttar in pa Kunming Camellia Youth Hostel, ett riktigt hostel med rejala travaningssangar, skap for ryggsacken och handfat pa rad. Det kanns ovanligt att befinna sig i en storstad igen med neonljus, breda gator, bokhandlare och pubar med vasterlandsk musik. Juni 13 Fortfarande darrig och snurrig tar jag taxi till sjukhuset som SOS International rekommenderat. Den tranga trafiken, avgaserna och varmen plagar. Kallsvettig sjunker jag ned pa en bank framfor sjukhuset. Graten branner i halsen. Hur ska jag kunna forsta nagot av det har? Ett virrvarr av kassor, manniskor, byggnader, skyltar pa kinesiska, hal i vaggen med galler framfor dar man ska prata med nagon for att forsta vart man ska... overallt sa fullt av liv. Var finns nagon som kan hjalpa mig? Jag pekar pa mitt ora och en vanlig vitkladd skoterska haller upp fyra fingrar. Om det funkar som i LiJiang borde det betyda att jag ska till fjarde vaningen for undersokning. Efter en svang forbi tandlakaravdelningen kommer jag ratt. Jag far komma till Professor Wan, en aldre kvinna som med myndiga rorelser drar i mitt ora, kontrollerar att jag kan folja hennes finger med blicken och att jag kan balansera aven nar jag blundar. Sedan tar hon en stamgaffel, slar den i bordet och haller den mot mina framtander. Det durrar i vanster ora. Professorn konstaterar att jag har vatska i mellanorat och det gor att balansen paverkas. Jag far ett nytt recept utskrivet, den har gangen med fyra mediciner. Tack och lov slipper jag injektioner. En yngre doktor foljer mig till kassan och apoteket och forklarar hur jag ska ta medicinerna. Tva olika sorters tabletter ska jag svalja i samband med mat, en vatska ska jag dricka tre ganger per dag och en annan vatska ska jag dropppa i nasan tre ganger per dag. Tabletterna ar vasterlandsk medicin och vatskorna ar traditionell kinesisk medicin. Det later lite spannande! Slak och matt tar jag mig till ett internetcafe. Jag kanner mig lika socialt begavad som Ringaren i Notre Dame, dar jag vinglar fram pa gatorna med alla ljud kamoflerade av ett milt susande. Synd att jag inte orkar njuta av Kunming, det verkar vara en fin stad. I tre dagar ska jag ta medicinerna, darefter ska jag pa aterbesok hos professor Wan. Forhoppningsvis ska den nya medicinen gora mirakel! Juni 14 Under natten borjar det regna. Blixtarna lyser upp rummet och askan bullrar. Det fortsatter att regna hela dagen. Jag agnar mig at att forsoka lara mig handtvatta - nagot jag ar usel pa. Sitter pa ett cafe, lyssnar pa musik och laser och skriver. Rutar in dagen med att ata, sa att jag far i mig medicinen. Tanker pa hur bra jag har det, som har gott om pengar. Jag har rad att kopa medicinen, ta taxi vart jag vill och ata det jag vill. Visst ar det trakigt att vara sjuk, samtidigt kanns det som ett lyxproblem. Jag tillhor de mest priviligierade manniskorna i varlden, det ar bara att inse. Jag lar inte do av diarre som ca 30 % av barnen i Tibet gor. Juni 15 Akte till stenskogen, ett omrade dar hoga kalkstensklippor bildar en "skog" av stenstoder. Pa vandringen mot sevardheten mottes jag av valvilliga damer som ville salja sma broderade vaskor med fastsydda dockor pa. Jag var inte intresserad, men det var svart att forklara. Alla verkar tro att allt handlar om enbart pris. Forst skulle jag fa tva vaskor for tio yen. Sedan tre. Sedan fyra. Nar jag tillslut skulle fa sex vaskor for en tia och jag vagrade, sa gav kvinnan upp. Efter att med moda ha skakat av mig henne insag jag att hela vagen dar jag tankt ga kantades av kvinnor med liknande vaskor och forhoppningar om forsaljning.... Forsiktigt smet jag ut over grasmattan, klattrade upp i en slant, halkande i rod av lera, och tog mig in i stenskogen bakifran. Det visade sig vara ett genidrag. Da slapp jag aven trangas med alla 150 turister som trangdes och koade vid varje speciell formation for att fa en bild pa just sig vid just den formationen. I min ensamhet gick jag sedan omkring och sag gra sten mota lila bouganvilleor och det grona fran bananplantor och palmer. Det var riktigt vackert, nar jag val slapp turisthorderna och forsaljarna. Pa kvallen gick jag till mitt favoritcafe. De har gratis internet, snabba datorer, jattetrevlig personal, rena toaletter och kanongott kaffe. Jag avnjot buffen; forst sma sushibitar och ett antal olika inlagda gronsaker, kallskuret kott och korianderkryddade nudlar. Sedan blev det varmt; sma grillspett, kottroror med gronsaker, fisk, och annat som jag inte har nagon aning vad det var. Allt var gott, utom biten med rod peppar som jag rakade stoppa i munnen och tugga pa. Sist kom det basta: Dessertbordet! En myriad av sma bruna, grona, rosa, gula och bla konstverk med smak av kaffe, kanderade notter, jordgubb, blabar och vanilj. En glassmaskin frestade och jag rakade spreja glass over alla sma bakelser jag tagit for mig av. Inte mig emot, jag gillar glass. Cafeet missar bara pa en detalj; tysk ompa-bompa musik och joddling kanns ratt i Tyskland, men inte i Kunming... Numer ar magen bra och forkylningen nastan borta. Det borjar slappa i orat och lite yr ar jag fortfarande, men jag tror att det bara ar en tidsfraga innan jag ar frisk. Jag far ova mitt talamod. Juni 16 Dags att besoka professor Wang igen! Jag kom in pa fjarde vaningen pa sjukhuset och mottes av ett glatt "Hello Kristina" fran Feng Xiao, den unga doktorn som hjalpte mig forra gangen. Vi satte oss ned vid hennes skrivbord, i ett rum som hon delade med 7 andra lakare, och pratade. Skrivborden var minimala, det var knappt att hennes armbagar fick plats. Bredvid varje lakare kom och gick manniskor, som fick halsar och oron undersokta och recept utskrivna. Feng Xiao fragade om jag blivit battre, sedan kom en kavalkad av fragor om vilka lander jag rest till och vilka jag gillat. Sjalv har hon aldrig varit utanfor Kina, men rest en hel del inom landet. Hon ar 27 ar, har tandstallning, och drommer om att doktorera i England. Eller sa vill hon aka till Afrika for att jobba. Efter ett tag forsokte vi traffa professor Wang. Det visade sig att hon var mycket upptagen idag, sa Dr. Xiao foljde mig ned till vaning ett for att registrera mig. Det gick inte. Professor Wang tog bara emot 30 personer per dag, och dagens kvot var redan full. Dr. Xiao forsokte overtyga kvinnan i kassan med hjalp av sin doktorslegitimation, men det hjalpte foga. Sa vi fick ga upp till vaning fyra igen dar Dr. Xiao fick professor Wang att skriva en lapp. Den lappen fick jag sa ta ned till vaning ett. Nu fick jag betala 7:50 for ett expertbesok och 0:50 for en liten bok som jag gissade var min sjukjournal. Jag fick nummer 32. Darefter bar det av upp till vaning 4 igen dar jag fick lagga min bok langst ned i en hog med bocker pa en pall utanfor professor Wangs rum. Sedan fick jag vanta. Och vanta. Och vanta.... Tillslut blev det min tur. Efter en snabb titt skickade mig professor Wang pa horseltest. En gummipropp stoppades in i ena orat och en horlur sattes over det andra. Ett antal toner skickades in, och sedan upprepades proceduren for andra orat. Reultatet blev en lang pappersremsa med en massa kurvor pa. Ur den konstaterades sedan att vatskan i orat var borta. Att jag fortfarande ar snurrig maste ha en annan orsak. Jag ska fortsatta att ta medicinen i sex dagar till, men det ar ingen fara for horsel eller balans. Sa nu har jag bokat flygbiljett till Laos. Flyget gar forst pa sondag. Kanns skont att antligen vara pa vag, aven om det drojer ett tag till! Sedan blev det dags for - shopping! Alla mina klader ar fulla av flackar som inte gar bort eller sa har de tojts i alla mojliga riktningar. Jeansen pajade for lange sedan. Men att hitta ett par nya i den ENORMA storleken 29 tum har hittills inte gatt. De flesta affarer har 27 tum som storsta storlek. Men idag vande lyckan! Ett par mjuka jeans blev antligen mina! Och en t-shirt. Sedan satte magen stopp for vidare shopping... Juni 17 Med orolig mage blir det till att stanna pa vandrarhemmet. Narheten till toaletten ar mycket onskvard. I sallskap av "Harry Potter and the order of the Phoenix" forflyter dagen stillsamt. Tack och lov att boken har 766 sidor! Juni 18 I´m spending my time, watching the days go by.... Efter att pa nytt ha bekampat Lord Voldemort sa befinner sig Harry Potter pa Privet Drive igen. Juni 19 Antligen dags att aka! Eftersom det regnar i Kunming tar jag pa mig langbyxor och langarmad troja. Nar jag tva timmar senare kliver av planet i Vientiane, Laos, sa angrar jag mig djupt. Den fuktiga, varma luften far kladerna att klibba fast vid kroppen. Frida, hennes man Souriyou och deras dotter Stella, 19 manader, moter pa flygplatsen. Jag har funderat over hur de bor. Stor lyxvilla med privatchauffor och tradgardsmastare? Eller lerhus med TV-antenn? Det visar sig vara ett stort hus med stenvaggar malade i milda farger, vackera bruna tratiljor till golv och hogt i tak vid kanten av Mekongfloden. Pa andra sidan ligger Thailand. Ingen tradgarsmastare eller chauffor men barnflicka och hemhjalp. Jag far ett eget sovrum med dusch och toa. Lyxigt! Frida jobbar pa motsvarigheten till Naturvardsverket i Laos och Souriyou driver tva guesthouses. Ett av dem haller de for narvarande pa att bygga om till hotell. Det tycks vara en hel del jobb med dragning av elektricitet, uppfyllande av brandkrav och val av farg till de olika rummens vaggar. Nar hotellet ar klart kommer det att finnas bade rum och lagenheter. Lagenheterna ar for de manga personer som kommer till Laos for att t ex jobba med bistandsfragor. Vi aker till ett hotell for tennis och bad. Det ar otroligt skont att kanna det svala vattnet omsluta kroppen! Langs poolen vaxer banantrad i solfjadersform och blommande tempeltrad. Gronskan ar frodig, minst sagt. Den blota perioden har just borjat och alla trad blommar. Speciellt gillar jag Hibiscusarna i gult, rott och rosa. Jag tar ut 700 000 Kip (ca 500 svenska)i en bankautomat och det gar knappt att vika ihop planboken efterat. Pa kvallen blir det restaurangbesok! Over en hink med glodande kol sa steker vi kott och fiskbitar och i buljongen runt om kokar vi olika gronsaker. Maten ar valdigt frasch, det ar inte alls lika mycket olja som i Kina. Juni 20 Souriyou tar mig pa en Sightseeing i Vientiane. Vi aker forbi presidentpalatset, en stor gyllene stupa, passerar ett antal ambassader och bistandorganisationers kontor. De flesta ligger vid stadens breda paradgata. Sedan slapper han av mig vid "the morning market". Jag vill ha sidengardiner till mitt sovrum! Efter letande bland de olika tygrullarna och plastleksaker sa hittar jag ett gratt tyg och tillika gra bomull att fodra gardinerna med. Till en total kostnad av ca 50 USD sa far jag ett par gardiner sydda. Visst borde jag ha prutat men det kandes sa billigt i alla fall... Husen i staden tycks ofta vara tva-tre vaningar hoga. Pa manga stallen byggs det nytt eller om. Gatorna ar relativt smala. Ibland tacks de av asfalt, ibland av jord. En del ar byggda i fransk stil, med hoga smala fonster och fonsterluckor i tra. Nar Frida kommer hem fran jobbet blir det en cykeltur langs Mekongfloden. Vi cyklar genom byar, alla med sina egna tempel. Bebyggelsen breder ut sig langs floden, det gar inte att forsta nar en by tar slut och den nasta tar vid. En del hus ar byggda pa trapalar. Om det ar for att skydda mot oversvamningar, skapa cirkulation i husen eller utrymme for husdjuren ar omdiskuterat. Barn och vuxna vinkar och sager "Hello" eller "Sawadee". Frida berattar att i Laos ar det olagligt att vara ihop med en utlanning. Lagen kom till for att skydda Laos kvinnor fran utnyttjande, men i Fridas fall sa blev det lite besvarligt. Om man misstanks vara ihop med en utlanning kan polisen forhora en om man pussats, sovit over hos varandra, etc. Har man gjort sadana otillborigheter kan det bli fangelse och dryga boter. For att gifta sig behover man tillstand och vittnesbord fran byhovdingen och grannar att man inte varit ihop forst. Betalar man ca 1000 USD kan man fa hjalp med all byrakrati av speciella bolag for giftermal. Har man inte lust att betala sa kan det ta flera ar att fa tillstandet, om nagonsin. Och under den tiden far man inte vara ihop... Den har kvallen gar vi till en av Vientianes pubar och ater "sticky rice", en speciell sorts ris som kladdar ihop nar den angkokas. Riset ats med handerna och man doppar det i olika roror. Det blir aven farska varrullar, gronsaker och jattegod korv. Ett band spelar covers och sangerskan ar riktigt duktig. Pa natten satter jag pa air condition for att kunna sova. Det kanns som att kroppen standigt ar tackt av ett kladdigt svettlager. Juni 21 Dagen forflyter med strovtag pa stan och langs floden och lunch pa en flott restaurang dar diplomater, ministrar och folk ute pa uppdrag brukar samlas. For ca 35 SEK far vi forratt, varmratt och dessert fran det franska koket. Vientiene ar inte sa stort sa de som ror sig i dessa kretsar lar snart kanna varandra. Pa eftermiddagen kommer ett osregn som gor att gatorna svammas over pa bara nagra minuter. Manga vagbyggen pagar for att se till att vattet ska komma bort fran gatorna. Juni 22 Det bar av mot Bangkok pa morgonen. Som backpacker kanner jag mig lite malplacerad nar jag sitter och testar allehanda exotiska frukter i business loungen i min blackpenns-flackiga t-shirt. Har jag Eurobonus Gold-kort sa tanker jag anvanda det! Efter landningen sa kor en orangeblonderad taxichauffor mig till Baiyoke Sky Hotel, Thailands hogsta byggnad, dar jag far ett rum pa sextionde vaningen. Jag gor ett tappert forsok att ga omkring i Bangkok, men jag inser mer och mer att jag och storstader inte passar ihop. I alla fall inte nar det ar trangt med folk, trafik och svettdropparna trillar nedfor ryggen. Bangkok bestar av en mix av hoga och laga hus om vartannat och det ar folk overallt. Efter bara drygt en timme ger jag upp och valjer att berakta trafikkaoset fran ovan istallet: hotellet har en jattelik buffeservering pa 78:e vaningen. Dar sitter jag i flera timmar och ser hur diset blir tjockare och tjockare over staden, for att till slut overga till morker. Glitterband av bilar snirklar sig fram langt nedanfor. Efter flera timmar med allehanda ratter sa ar det antligen dags att borja trana igen! Pa hotellets lopband slapar jag mig fram i en halvtimme. Forsoker med alla ursakter som att det ar for varmt (trots aircondition i rummet), jag har precis slutat med pencillinet osv. Men de kanns inte relevanta. Andra halvtimmen lossnar det dock och det kanns harligt att springa! Visst gar det sakta, men det gar! Nu ar det bara att satta fart, Lidingoloppet ar bara 3 manader och tva dagar bort! Och jag har inte tranat speciellt mycket. Juni 23 Efter ytterligare jattebuffe, den har gangen i form av frukost, sa bar det av till Bali. Tack och lov hade jag bara tankt spendera en dag i Bangkok. Jag vill lara mig vagsurfa och det har jag hittat att man gor bast pa Kuta Beach! Det ar vid Kuta Beach drygt 200 personer dog vid Al-Qaidas bombningar far nagra ar sedan, och visst kanns det lite nervost att aka dit. Jag tycker att om jag inte aker fastan jag vill, da har jag latit terroristerna diktera mitt liv. Och det har jag ingen lust att lata dem gora! Vi flyger i fyra timmar och snart breder sig sma oar ut under planet. De omges av sand och turkost vatten som langre ut overgar i blatt. Nar vi narmar oss landning ser jag flera katamaraner segla omkring. Pa flygplatsen blir jag uppraggad av en man som forsoker fa mig till allehanda hotell. Jag har inte bokat nagot rum, sa jag foljer med. Han visar mig hotellrum pa hotellrum, det ena skabbigare an det andra. Tillslut hittar vi ett som ser hyfsat ut, med egen balkong, dusch med bade varmt och kallt vatten och en flakt i taket. Han hade sagt priset 15 USD per natt men nar jag kontrollraknar innan betalning visar det sig att han visat mig ett rum for 20 USD och sedan tillkommer skatt mm. Jag ar hungrig och da blir jag surenvis. Tanker inte betala mer an avtalat! Efter att ha stoppat ned planboken och nastan gatt darifran sa far jag tillslut det pris som vi kommit overens om. Ursprungspriset var 46 USD. Det marks att jag ar pa ett turiststalle numer. Laser man Lonely Planet sa ar Kuta kannt for "shopping, surfing and shagging" Och visst verkar det stamma! De smala, tranga gatorna fylls av pubar, discon och affarer. I en del affarer saljs T-shirts med texter som "I love my country and I hate terrorists". Langs hela staden gar Kuta Beach. Vagorna verkar fina, men jag har ingen aning om de passar far vagsurfning. Jag har hittat en tredagarskurs pa natet, sa jag bokar in mig till pa lordag. Vill ha en dag att sola och se mig omkring forst. Pa lordag har MTV fest pa hard rock cafe. Spana efter mig pa TV! Jag langtar efter lite party, det har det varit alldeles for lite av hittills! Sa pa kvallen gar jag ut. Hade funderat lite over var partyt ar men inser att det inte ar svart att hitta. Partyt ar overallt! Jag ar lite nervos, det ar inte alltid bekvamt att ga ut sjalv. Kommer jag att prata med nagon? Som ensam svenska med relativt blont har visar det sig att jag inte behover oroa mig. Ungefar tre millisekunder efter att jag satt mig ner sa tycker ett gang australienska surfare att jag inte ska behova vara ensam langre. De ar roliga, sa det blir att vi hanger ihop hela kvallen. Det ar ingen bra ide att bryta arm med surfare... Nar jag knallar hemat passerar jag monumentet med namnen pa bombernas offer. Kanns konstigt att nagot sadant hande har, med manniskor som precis som jag var pa semester och ville ha det skont. Medan jag star och laser kommer ett ljummet skyfall. Med ett leende vander jag ansiktet mot regnet och kanner dropparna rinna nedfor kinderna. Ar glad for att antligen kunna prata med manniskor och for att fa lite manlig uppvaktning. Det ar onekligen uppiggande! Juni 24 Dagen borjar med en biltur till Dreamland, en strand nagra kilometer utanfor Kuta. Jattevagor rullar in mot stranden. Vid mitt forsta dopp sa spolas sanden under mina fotter undan och jag slas omkull. Det ar sand overallt. Kan inte undvika att tanka pa tsunamin. Nasta vag gar lite battre, men jag fegar ur och gar upp pa stranden. Efter en liten solstund sa ar det dags for ett nytt forsok! Den har gangen forsoker jag dyka genom vagorna och da gar det battre. Jag far respekt for kraften i vagorna och det kan vara bra infor forsta surflektionen imorgon. Efter Dreamland bar det av till Uluwathu, en strand som man kommer till genom att ga igenom en grotta. Bergvaggarna ar formodligen stelnad lava. Har ar det inte lika mycket vagor vid stranden, sa det gar till och med att simma. En bit ut ligger ett korallrev som man far se upp med. Att kastas mot det ska tydligen skrapa upp skinnet ratt bra. Nar kvallen kommer sa ger jag mig ut for lite fartlek, dvs en joggingtur dar jag varierar farten over olika strackor. Jag springer langs stranden allt medan solen gar ner. Vagorna slar in och fraser, folk spelar fotboll, foralskade par gar hand i hand i vattenbrynet och nagra har redan startat kvallens festande. Det ar otroligt skont att springa, aven om svetten verkligen dryper under tiden. Det kanns som att jag kan stanna har lange... Juni 25 Dags for forsta lektionen! Vi borjar med stretchning och att lara mig ligga pa magen pa bradan, hitta balansen och paddla. Vi ar i bassangen vid Hard Rock Hotell. Den ar enorm! Vattnet leds runt, runt, det ar sma vattenfall har och dar, konstgjorda strander med sand, och massor med kokospalmer och blommor. Efter paddlingen bar det av ner till havet. Vi vadar ut i vattnet, sa lagger jag mig pa bradan och vid forsta vagen lyckas jag resa mig upp och surfa en bra bit! Overlycklig sa kampar jag pa i tva timmar till for att fa mer kansla for surfandet. Ratt snart blir jag trott och faller latt av bradan. Det ar manga detaljer att minnas; tarna mot bradkanten nar man ligger pa den, placera handerna vid hoften nar man reser sig upp, bakre foten vinkelrat, framre i 45 graders vinkel, ansiktet mot stranden, bakre armen som "ankare" medan framre armen styr vart man aker... Och sa se upp sa att jag inte surfar pa nagon! Och sa fanga vagen i precis ratt ogonblick. Jag lar behova ova for att fa till det! Men det ar kul! Jobbigast ar det att ta sig ut i vattnet, vagorna drar sa mycket i kroppen. Jag ar glad over att bradan jag anvander ar gjord av skum och har gummifenor. Jag har fatt hora manga historier fran de australienska surfarna om fenor som hugger in i benen och kapar muskler och allt som kommer i dess vag, brador av epoxy som slar surfaren sonder och samman om man kommer fel i vagen och de kottsar som uppstar om man kastas mot ett korallrev. Pa kvallen traffar jag de australienska surfarna igen. Det blir mat och utgang. Det ar sa skont att ha nagon att prata och ata med! Dessutom har de varit har flera ar sa de vet vilka restauranger som ar bra. Idag borjar "Kuta Carnival - a celebration to life" Den startades till foljd av bomberna som exploderade har 2002 och har hallits varje ar sedan dess. Det ar massor av aktiviteter pa stranden och fullt halligang pa kvallarna. Natten blir lang! Juni 26 Sover lange. I Sverige brukar jag bli stressad om jag sover lange nar det ar sol, for jag vill sa garna komma ut. Har kanns det inte som att det gor nagot. Jag vet att jag anda bara kan vara ute nagra timmar i solen aven med solskyddsfaktor. Annars branner jag mig. Och sa vet jag att det ar sol varje dag. Efter en sen frukost gar jag ner till stranden dar jag rakar traffa nagra svenskar. Vid solnedgangen blir det en 90-minuters joggingtur pa stranden. Kanns bra att vara igang igen! Det slutar som det brukar ibland, jag springer vilse pa vag hem och far darmed lite sightseeing i Kuta. Kvallen blir sedan lugn, med middag och internetskrivande. Juni 27 Borjar dagen med en massage pa stranden. De sma damerna som gar omkring och erbjuder massage saljer ofta aven manikyr (vilken bestar av att man far sma blommor malade pa naglarna), harforlangning (dvs haret flatat i rastaflator med forlangningar om man vill), saronger, smycken etc. Lunch blir ris och currygryta som saljs pa stranden, inlindat i bananblad. Till efterratt blir det ananas, papaya, vattenmelon och mango. Totalt gar kalaset pa strax under 9 SEK. Karnevalen pagar for fullt med surf-, skateboard- och paintballtavlingar. Fran flera scener spelas olika typer av musik. Det hela bevakas av poliser med maskingevar. Idag har jag surflektion nummer tva! Den har gangen far jag en lite kortare brada med tre fenor och en svensk (!) instruktor forsoker lara mig svanga. Det gar sisadar. Efter avslutade lektion bar vi upp bradorna till Hard Rock Hotel och vi blir avspolade all sand med vattenslang vilket naturligtvis urartar till vattenkrig. Prostitution ar lagligt har och det finns en speciell bar dar man far valja sig en kvinna. En del "hyr" kvinnan for de dagar de stannar pa Bali. Det gor att jag tittar lite misstanksamt pa gamla man i sallskap med unga indonesiska kvinnor. Manga unga indonesiska killar pa stranden brukar fraga om jag vill ga ut och dansa med dem. Ibland undrar jag om det ar fortackt manlig prostitution. Juni 28 Idag hyr jag en brada pa stranden for att surfa sjalv. Pa surfskolan talar instruktorerna om for oss vilken vag vi ska valja och nar det ar dags att borja paddla for att fa fart. Det visar sig desto svarare att astadkomma det hela sjalv! Jag ligger pa mage pa bradan och vantar och vantar pa den ratta vagen. Det ar svart att forsta vart de kommer att bryta och vilka vagor som har lamplig storlek. Ofta lyckas jag placera mig sjalv just dar vagen bryter vilket ger manga kallsupar och rycker undan bradan. Det ar tur att den sitter fast i en lina till min fot. Det slar mig att om jag forsvinner sa ar det ingen som vet att jag ar ute och surfar. Nar jag ovat fardigt sa kommer killen som hyrt ut bradan springande. Jag har drivit ett antal hundra meter bort langs stranden utan att marka det, men uthyrarna har koll. De vill formodligen ha tillbaka sin brada. Kann skont att veta att de skulle se om nagot hande mig. Bara tre ganger lyckas jag fanga vagen och stalla mig upp pa bradan och surfa. Men de gangerna ar det kul! Det kittlar i magen nar vattnet fraser vi bradspetsen. Efter dusch och ombyte kommer dagen hojdare: Bungy jump! Jag har lange velat hoppa. Jag ar radd for hojder och jag vet att nar jag gor nagot jag inte riktigt vagar sa ar segerkanslan efterat desto storre. Jag sitter lange och tittar pa tornet, intalar mig sjalv att linan kommer att halla, att om den inte gor det sa kommer den fem meter djupa bassangen att radda mig och att det kommer att vara harligt att falla fritt. Nar jag kliver in i hissen ar jag darfor lugn. Men ju hogre upp vi kommer, desto mer borjar benen att darra. Jag svaljer och tar kort pa utsikten for att samla mig. Sedan knyts en tjock handduk och repet runt mina fotter. Jag far hoppa fram till kanten. Instruktorerna haller i mina armar och raknar FIVE - FOUR - THREE - TWO - ONE! Och jag star kvar. Jag vagar inte. Ytterligare en gang raknar de ned men jag star fortfarande kvar. Tredje gangen ger jag mig av! Paniken slar till och jag greppar tag i linan med handerna. Sedan inser jag att jag skriker. Efter forsta guppet ser jag forvanat pa palmerna som upp-och-ned gungar forbi mig. Brostet fylls av upprymdhet. Det har ar harligt! Ett antal ganger ser jag palmer, husen och stranden gunga forbi mig. Sedan ar det roliga slut. Jag far greppa en bambustav och blir indragen pa en madrass och repet knyts loss. Vilken kansla! Tva centimeter langre och rak i ryggen gar jag langs stranden med mitt certifikat i handen. Jag gjorde det! Juni 29 Efter ett besok pa en musikbar kvallen innan sa blir det har en valdigt slo dag som jag tillbringar mest pa stranden med boklasning och lite funderingar. Jag ar forvanad over att jag kunnat ta det lugnt sa lange. Det trodde jag inte om mig sjalv! Men visst har det borjat krypa i kroppen. En del av mig vill ivag och se nya saker medan en del av mig tycker att Stockholm later som himmelriket pa jorden. Tydligt ar det dock att upptackarlusten har avtagit, jag har inte ens brytt mig om att se vulkanen som finns har pa Bali. Jag har knappt varit utanfor Kuta! Juni 30 Jag vill ova mer surfning och hyr en egen brada pa stranden. I oforstand ger jag mig langre ut an vanligt for att fanga storre vagor. Ratt vad det är sa vands kroppen upp och ned, jag kanner rycket i foten da bradan slungas ivag och jag dras efter. Frustande och bubblande forsoker jag ta mig upp till ytan men istallet svaljer jag en massa vatten nar jag tror jag ska fa luft. I panik borjar jag plaska omkring med armarna. Just nar jag natt ytan kommer nasta vag och samma sak upprepas. Tillslut kommer jag upp och lagger mig pa bradan och plaskar in mot land. Allt annat an karsk forsoker jag sedan surfa langre in. Tavlingsinstinkten tar over och tillslut ar modet pa topp igen. Jag kanner hur jag fokuserar blicken pa stranden medan kroppen jobbar for att ta sig upp pa bradan. Efter nagra lyckade surfningar kor jag pa en sten och slar upp ett stort hal i bradan. Da far det racka for dagen. Pa kvallen bjuder jag mig sjalv pa restaurang som tack for att jag lever. Vitt vin ackompanjerar grillade jatterakor, krabbor, hummer, blackfisk och tonfiskstek med olika roror till. Allt ar farskt fran havet och otroligt gott! Juli 1 Sista surflektionen ar jag ratt slut i arm- och benmuskler. Jag har blamarken pa hofter, lar och armbagar och skinnet ar uppskrapat inuti handerna och pa underarmarna och knana. I det salta vattnet laker inte saren utan de blir storre (dessutom svider det). Samma hander med de otaliga myggbetten jag fick i Laos, de vill inte helas. Lite modfalld inser jag att jag ar nog ingen surfare. Jag har for lite talamod for att lara mig. Jag kan forsta att man far en kick av att forsa fram i en vag nar man val kan det, med dit tycks det oandligt langt. Jag trostar mig med att jag i alla fall lart mig en hel del om vagor och att vattenvanan har okat enormt. Juli 2 Tillbringar nagra timmar med att ladda upp bilder pa hemsidan. Sedan koper jag batbiljett till Gili Islands, jag kommer att aka dit imorgon for att snorkla. Har pa Bali ar 95 % hinduer. Det marks framst genom de offergavor som i form av flatade korgar fyllda med blommor, ris, kakor och rokelser ligger overallt pa trottoarer och pa stranden. Pa Gili Islands ar befolkningen mestadels muslimsk. Jag har fatt hora att dar ska man kla pa sig nar man gar fran stranden, annars kan folk bli arga. Har pa Bali springer tjejer omkring i bikini och killar barbrostade overallt. Pa kvallen blir det 110 minuters joggning. Nar jag kommer klampande forsvinner minimala krabbor blixtsnabbt ned i sma hal som de har gravt. Runt halen ligger bollar av sand. Ibland ar hela stranden prickig. Att springa pa Bali skiljer sig fran att springa i Kina. Visst tittar folk pa mig har ocksa, men de stirrar inte. Istallet skriker de "Ba gush!" vilket betyder "Mycket bra!" och sa hejar de pa mig och ler. Jag har sprungit langs samma gata nagra ganger for att komma ned till stranden, sa numer gar jag under namnet "running woman". Det kanns som att hjarnan ar full. Det ar svart att fa upp entusiasmen for nagot nytt resmal. Juli 3 Slumrar under tva timmars bussresa till hamnen. Nar jag vaknar upp ar jag omgiven av en skog av kokosnotspalmer och banantrad. Ar det har Bali? Och jag har missat det! Upptackarlusten borjar vakna till liv. Nar bussen stannat och vi vantar pa baten sa blir det en lite upptacksfard dar jag ser kvinnor valla kor och getter. Val pa baten blir det slappa och sola. Vi far ris, potatisgryta, tofu och grona bonor, kycklingbitar och ananasskivor till middag. Vi ar aldrig langt fran nagon o. Nar solen gar ned ar det verkligen en stor, orangerod skiva som sanker sig ned bakom horisonten. Val framme pa Gili Trawanga hyr jag en bungalow. Nar jag gar pa toa inser jag att jag har en rumskompis; en spindel, lika stor som min handflata kryper omkring pa golvet. Jag tar fram min ficklampa och letar efter fler smakryp. I hangmattan pa verandan hittar jag nasta spindel. Minder, men dock. Det ar kolsvart ute, forutom stjarnhimlen och lyktorna i den tata tradgarden. I morkret sitter jag och skriver dagbok och tar det lugnt. Lyssnar till insekterna och vagorna som slar mot stranden. Nar det sedan ar dags att sova ser jag noga till att spindeln ar inlast i badrummet och att myggnatet ar val nedstoppat runt omkring sangen. Juli 4 Pa morgonen vacks jag av att alla gardars tuppar tycks ha bestamt sig for att tavla i att gala. Nar dessutom en muslimsk boneutropare satter igang inser jag att det ar lika bra att stiga upp, trots att klockan bara ar sex. Jag snor pa mig joggingskorna och ger mig ut. Det ar ljust, men solen har inte stigit upp annu. On ar tyst (forutom alla djur). Har finns inga bilar eller mopeder, bara hastkarror och cyklar. Vagarna ar stampad jord och har och dar nagon sten. Jag joggar forbi man och kvinnor som sopar nedfallna lov och blommor med strakvastar. De flesta sager "Good morning". Nar jag kommer ut pa den smala stranden krasar det av uppspolade koraller under fotterna. Batar och katamaraner ligger i vattenbrynet. Anga stiger upp fran vattnet medan solen sakta borjar ga upp. Det ar vackert! Mannen ar ofta kladda i en vit mossa och har ett tygstycke som en lang kjol svept omkring sig. On ar inte speciellt stor, det ska visst bara ta tva timmar att ga runt den. Nar jag kommit tillbaka till bungalowen moter mig hotellagaren och fragar om jag vill ha frukost. Det vill jag garna, sa han kommer och serverar mig bananpannkaka och te pa verandan. Bananerna ar sma som fingrar har och valdigt sota. Efter lite stretching och frukost blir det dusch i filtrerat saltvatten (sotvatten transporteras fran Lombok och det duschar man inte i). Lite besviken ser jag att spindeln ar borta. Jag hade borjat kanna mig som Closseau och Kato nar jag smog mig in for att se var den var, standigt pa utkik sa jag inte skulle fa den fallande ned i nacken. Morgonen ar fortfarande ratt ung. Det blir juice pa mixade frukte och en kopp kaffe under ett stratak med utsikt mot vattnet. Sedan bar det av for snorkling! Det har jag aldrig gjort forut och forsta gangen jag hoppar i far jag en lite chock. Jag tror inte pa att jag kan andas under vatten utan tror jag ska drunkna. I lite panik trampar jag vatten och viftar med armarna. Jag har aldrig heller anvant fenor och mitt forsok att simma brostsim med dem faller inte val ut... De som skoter baten forstar att jag inte kan, sa efter ett tag har en av dem mig som sin speciella skyddsling. Sa fort jag borjar trampa vatten ar han dar och greppar tag om mig. Vi aker vidare med baten till nasta stalle dar vi ska se jatteskoldpaddor. Jag ar mest koncentrerad pa att lyckas snorkla och ser inte en enda. De andra dyker och verkar hur vana som helst. Enda skoldpaddorna jag ser ar de som syns genom batens glasforsedda botten. Pa tredje stallet lyckas jag slappna av och andas lugnt. Nar jag simmar och tittar ned sa oppnas en helt ny varld! Det ar som att simma i ett akvarium! Fiskar fluorescerar i olika bla farger, koraller ser ut som stora hjarnor i orange och lila, andra koraller ser ut som stora platta svampar med taggar uppat. Vissa vajar med vagorna. Fiskarna ar randiga pa langden och pa tvaren. De ar gula, svarta, oranga, ja alla farger ar representerade. En fisk ar alldeles klarbla vid nosen och sedan overgar den till gron langre bak for att avslutas med en knallgul stjartfena. Nu gillar jag att resa igen! Det har ar fantastiskt! Det blir lunch pa Gili Air dar vi sitter bekvamt tillbakalutade mot kuddar pa flatade mattor i skydd av ett stratak. Sedan blir det ytterligare en till snorkling och den har gangen ligger jag nastan i langst. Borjar antligen fa koll pa hur jag ska anvanda simfenorna. Det ar latt att simma med strommen och lite storre utmaning att simma mot. Den har gangen ser jag fiskar jaga varandra nar de forsvarar sina territorium och jag ser aven jattemusslor. Efter avslutat batfard satter sig ett schweiziskt par och jag och dricker strawberry margaritha pa stranden. Livet ar harligt! Pa kvallen samlas folk langs vagen som gar vid havet. Man visar upp fiskar vid gatan som sedan grillas. De sma restaurangerna ar upplysta av lyktor eller levande ljus. Jag satter mig vid ett litet bor med vit duk, precis vid vattenbrynet. Bestaller en drink och skriver dagbok medan vagorna slar mot stranden. Sedan blir det grillad tonfisk och glass till efterratt. Lugn till sinnes strosar jag langs gatan och tittar pa folk. Killen som hjalpte mig hitta hotellrum ropar fran ett bord. Jag slar mig ned pa nagra kuddar och vi sitter och pratar. Hans kompis har fatt betalt av en australiensk kvinna for att se till att hon tar sig hem. Hon verkar behova den hjalpen, vet inte om hon provat "magic mushrooms" som saljs overallt. Det ska vara en LSD-liknande drog. Hon dansar med slutna ogon, som i trans. Det ar dodstraff for inforsel av narkotika till Indonesien, men pa Gili Islands finns ingen polis sa droger verkar florera fritt. Nar killen som visat mig till hotellet borjar prata om hur glad han ar over att fa traffat en sa bra manniska som jag med blicken fokuserad(?) nagonstans langt bortanfor mig sa kanns det som att det ar dags att ga hem. Kanns lite otackt med alla manniskor som inte vet vad de gor. Juli 5 Dagen borjar med en promenad runt on. Jag har vaknat tidigt aven idag, sa medan jag borjar ga kommer fiskebatarna in fran sina fisketurer. Klattrar upp i ett utkikstorn och ser alla trekantiga segel i olika farger ute pa havet. Vagen bestar mest av sand och det ar fullt med grashoppor och en och annan odla. Sitter lange pa en stock och bara njuter av lugnet. Det ar sa tyst har! Bredvid mig vaxer nagra kaktusar som just har blommat ut. Promenaden tar bara tva timmar, trots manga uppehall och en langsam takt. On ar inte storre. Det ar valdigt rofyllt har, det enda som stor ar nagra av de indonesiska killarna. Innan kvallen har jag minst fem stycken som vill klattra upp till ons enda utsiktspunkt och se pa solnedgangen med mig. En del vill garna halla handen eller kramas. For att slippa ifran alla sa ger jag mig ut pa (ett forsok till)intervalltraning strax innan solnedgangen. Jag rakar sparka foten i en sten och stupar raklang langs stigen. Slar upp rejala skrubbsar pa hoger kna, armbage och handflata. Det blir till att pilla ut fin-fina sandkorn ur risporna i saltvattensduschen. Iiiih! Det svider. Pa kvallen blir jag forfoljd av killar som undrar vart jag tog vagen vid solnedgangen. Eftersom byn nastan bara bestar av en enda gata sa ar det svart att smita ifran dem. Jag beslutar mig for att aka ifran on, om an den i ovrigt ar lugn och mysig. Kanner mig fangad nar jag inte far vara ifred. Jag trodde att on skulle vara valdigt muslimsk, men det har jag inte markt sa mycket av. Det som marks mest ar att jag inte ser sa manga kvinnor. Nargra serverar pa restauranger och nagra saljer dricka i de sma butikerna, men i ovrigt syns de inte till. Juli 6 Tre engelska tjejer (Miranda, Beth och Frankie) har ordnat en tur till Lombok. Jag rakar springa pa deras guide och tycker det later intressant, sa jag foljer med. Forst blir det bat over till Lombok, sedan blir det bil upp i bergen. Gili-oarna ar samtliga ratt platta men Lombok ar ratt bergigt. Den hogsta toppen, som ar en vulkankrater, ar pa hela 3700 meters hojd. Vi kor ca en timme genom grona skogar och vagen snirklar sig uppat. Nar vi stannar for att tanka fylls bensinen pa fran stora fat. Inga pumpar har inte! En kvinna har till jobb att osa bensin fran fatet till en dunk, som sedan anvands for att halla bensinen i bilen. Hon behover nog ingen "magic mushroom" for att bli hog. Forsta malet ar tva vattenfall. Det forsta ar 18 meter hogt och flodar fritt over en klippkant. Runt omkring vaxer murgroneliknande klattervaxter och ormbunkar. For att komma till det andra vattenfallet far vi vada genom sma forsar, langre in i skogen. Overallt ar gronskan frodig. Framme vid vattenfallet vantar beloningen; ett dopp i det kalla sotvattnet! Att ta av sig kladerna ar egentligen onodigt, de ar redan dygnblota av all fukt i luften. Huttrande kryper vi i och staller oss under ett av de mindre fallen. Vattendropparna fran det storsta fallet piskar skinnet. Det kanske inte later sa trevligt, men att sta mitt i all gronska och bli duschad av ett vattenfall var harligt! Resan bar sedan vidare genom "the monkey forrest". Vagen kantas av sma apor som tigger mat. Pa kvallen kommer vi fram till Kuta Lombok, Lomboks sodra udde. Har ar naturen helt annorlunda. Landskapet ar plattare och vaxtligheten mycket mer spridd och torr. Kuta Lombok visar sig besta av ungefar tva gator. Vi tar in pa ett hotell och gar sedan ut for att ata pa en av stallets tre (?) restauranger. Vi far ga pa en mork vag genom en skog av palmer for att komma dit. Det visar sig att vi har lite tur; onsdagar och lordagar spelar det lokala bandet pa den enda puben. Efter avslutad maltid gar vi de 20 metrarna till puben. Nar vi kliver uin genom dorrhalet bryter ett jubel ut. Puben ar fylld med indonesiska man och man som kommit dit for att surfa. Forutom vi fyra finns det tva tjejer till pa stallet. Det lokala bandet visar sig vara riktigt bra och det ar harligt att se de indonesiska killarna och surfarna slappa los ordentligt pa dansgolvet. Att vara har som vasterlanning, tjej och icke-surfare far manga ogonbryn att lyftas. Efter att ha pratat med varenda en i baren, dvs ungefar alla som bor i det narmasta omradet, sa beger vi oss tillbaka till hotellet i morkret. Ovanfor lyser stjarnhimlen och vi kan se vintergatan. Vi blir standigt omkorda av halvfulla killar pa mopeder som tjoar och ropar nar de ser oss. Juli 7 Morgonen borjar med - regn! Trodde inte att det var mojligt. efter en halvtimmer klarnar det upp. Vi har hyrt en chauffor och en bil for hela dagen. En av kvinnorna pa baren igar rekommenderade honom, sa vi slog till. Forst bar det av till Mawun beach. Det ar bara vi fyra pa stranden, forutom nagra som forsoker salja saronger, armband och dricka till oss. Medan vi ligger och solar och badar i de stora vagorna borjar var chauffor dricka ol. Det forstar vi inte forran vi efter nagra timmar tycker det ar dags for lunch. Da ar han bra onykter. Vi stannar vid ett cafe med en vidunderlig utsikt och ater spenatpaj, sallad och chokladbrownies. Vi firar att Miranda just fatt veta att hon fatt hogsta betyg fran Oxford, vilket inte ar manga forunnat. Hon blev sa glad nar hon fick veta det att hon knappt fick i sig frukosten, hela kroppen darrade. Vi bestammer oss for att byta chauffor, men forst maste vi ta oss tillbaka till Kuta. Var onyktre chauffor bara skrattar nar han kor fortare och fortare, trots vara protester. Nar han pa fel sida av vagen haller pa att ramma en mopedist sa blir Miranda sa arg att hon klappar till honom. Han bara fortsatter att skratta i alla fall. Fast han har inget emot att aka in till Kuta och byta, han ar mycket val medveten om att han ar for full for att kora. Med en betydligt lugnare kille bakom ratten kommer vi nagra timmar senare till Lembar. Dar ska de engelska tjejerna ta farjan tillbaka till Bali, och jag fortsatter till Sengiggi. Kanns lite trakigt att vara ensam igen. Inser att det ar nog mycket enklare att resa tillsammans; det var de engelska tjejerna som ordnade bil och chauffor, det var de som fixade hotellrum och det var de som ordnade forra dagens utflykt. Jag behovde bara folja med. Jag kande mig ocksa mer skyddad nar jag var en del av en grupp. Nar jag reser sjalv maste jag fixa allt sjalv. Det ger frihet men ar ocksa jobbigt. Efter ytterligare en svettig timme i bil tar jag in pa ett fint hotell i Sengiggi. Rena lakan, kallt & varmt vatten, air condition och en vidunderlig utsikt over solnedgangen... Pa forra hotellet krop en mask upp ur avloppet i handfatet, flakten gick bara pa max eller inte alls och sangen knarrade. Lakan fanns inte. Nu vill jag ha lite lyx! Kvallen avslutas med en stor grillad stek pa en restaurang med livemusik. Sedan sover jag som en stock i det svala rummet mellan de mjuka lakanen. Juli 8 Jag traffar en finlands-svenska som rest till Indonesien i over tio ars tid. Hon berattar att en del kilar pa Gili-oarna forsorjer sig pa att ta hand om utlandska kvinnor som kommer dit. Dels genom att vara trevliga och bli bjudna pa drinkar och mat och aven genom att erbjuda sig ta hand om dem, ibland aven sexuellt. Inte konstigt att de sprang efetr mig nar jag kom dit som ensam tjej! De maset ha tyckt att jag var konstig. Hon berattar aven att turismen inte tagit fart pa Lombok an sedan muslimer brande kristna kyrkor och korsmarkte kristna hem for nagra ar sedan. Det ar ratt lugnt har. Stranden kan jag ofta ha nastan for mig sjalv. Det finns manga tomma butiker. De verkar nybyggda. Ett nytt, stort flygfalt ska oppnas inom nagra ar. Det forvantar oka turismen till on. Idag ar on ett somnigt, avslappnat stalle med nagra hotell och utestallen. Jag hade forvantat mig att det skulle vara fylltr av hotellkomplex a la Mallorca, men sa ar det inte. Hotellen bestar ofta av bungalows i varierande prisklasser. Det flesta ligger direkt mot havet. Indonesier overhuvudtaget verkar ha ett otroligt namn- och ansiktsminne. Alla saljare kommer ihag vad jag heter och var jag ar ifran. Genom att stallet ar sa litet lar sig snart cigarettforsaljaren att jag inte roker, vilket ar skont. Priset tar dock en kille som jag aldrig traffat men som vet vad jag heter anda. Han har hort talas om svenskan som vantar pa en ev. djungelexpedition. Jag solar, slappar, laser "The curse of the singles tables", och ater en god middag. Nar kvallen kommer lagger jag mig pa en solsang och tittar pa stjarnorna. Juli 9 Jag vill hem! Antligen har jag bestamt mig. Trots att jag befinner mig i det manga kallar paradiset sa finns inget vackrare stalle an hemma. Glad i hagen och med lyckan rusande i blodadrorna springer jag ivag for att boka flygbiljett. Pa kvallen blir det tva timmars joggning, med tungan ratt i mun. Stranden sluttar for mycket sa jag far springa pa vagen istallet mellan motorcyklar, bilar och gropar i asfalten. Tillbaka pa hotellrummet halsar jag en liter vatten. Det ar latt att bli svettig har! Sa upptacker jag att jag fatt en ny rumskompis, den har gangen i form av en odla. Juli 10 Fortfarande rusig av lycka over att snart aka hem sa gar jag omkring pa Lombok. Allt ar sa vackert har! Palmerna, blommorna, det blaa vattnet... I gladjen upptacker jag krabborna som kryper pa stranden, manniskorna som ar trevliga med mig, alla sma stand med olika matratter som man kan kopa. Allt det dar som jag tycker ar roligt men som jag glomt bort den senaste tiden for att jag varit for less pa att resa. I skenet av hemresan kanns det plotsligt roligt att resa igen och jag borjar tvivla pa om jag tagit ratt beslut. Samtidigt vet jag att jag inte skulle vara glad over att vara har, om det inte vore for att jag ar pa vag hem. Det ar som att allt blir mycket vackrare i skenet av den stundande separationen. Jag minns mycket val sista morgonen hemma innan avresan, da jag satt och at frukost pa balkongen. Solen sken i graset, och aldrig hade det varit sa vackert forut. Verkar som att jag behover skiljas fran saker for att verkligen uppskatta dem. Nu langtar jag verkligen hem! Jag vill ga i sandaler i solen till Vivo Orby, kopa jordgubbar och mjolk och ga hem igen och satta mig pa balkongen och ata dem. Jag vill sitta pa medborgarplatsen en sommarkvall och skratta med kompisar. Jag vill se Stockholms strom floda i den nedgaende solens sken. Jag vill ha picknickar pa Djurgarden, grilla med kompisar, prata med vanner jag kanner! Och jag vill halsa pa mamma & pappa, min syster och hennes familj och mina vanner i Pitea. Allt det dar som jag langtat efter sa mycket men inte kunnat gora. Visst ar det harligt har i paradiset, men basta stallet pa jorden ar anda hemma! Och snart far jag komma dit! Visst ar jag lite nervos att jag angrar att jag avslutat resan sa snabbt nar jag val kommer hem, men det far jag ta itu med da, i sa fall. Nu fylls magen av fjarilar som nastan flyger ivag med mig! Juli 11 Dagen börjar med en morgonjogg på en liten stig som går in i skogen. Jag springer förbi hönor med kycklingar, getter och kor som står bundna vid träd. I början är jag lite irriterad för att stigen går mellan hus, så barn och vuxna kommer ut och tittar förvånat på mig när jag springer förbi. Sedan slår det mig att stigarna på Lombok finns förmodligen just för att folk ska ta sig fram, och inte för vackra naturupplevelser. Då blir det också naturligt att stigarna går mellan husen. Det här är sista dagen på Lombok. Jag har bokat en biljett hem via internet, och flygresan blir redan om två dagar. Innan jag åker hem vill jag se Singapore, nu när jag är så pass nära. Jag tillbringar resten av dagen på stranden där jag njuter av att ligga och flyta i det grönblåa vattnet och läsa min bok. Katamaranerna ligger uppradade längs strandkanten och Palmerna vajar. Nu när jag vet att jag ska åka härifrån så kan jag verkligen njuta av den vackra naturen. Jag tror att jag kommer att sakna värmen som gör att jag bara behöver ha shorts och linne på mig, oavsett hur sent jag ar ute. Jag kommer även att sakna vågornas brus mot stranden och det enkla livet i att bara gå och sätta sig på vilken restaurang som helst och äta. Jag tror också att jag kommer att sakna livet i en ryggsäck. Det är väldigt enkelt att alltid bära med mig allt jag behöver. Det ger mig friheten att åka vart jag vill, när jag vill. När jag sitter på flygplatsen på kvällen och väntar på flyget till Singapore så har jag fortfarande sand på fötterna och salt på huden från det sista doppet. Det blev ingen dusch innan jag åkte iväg. Juli 12 Som barn satt jag fascinerad fastklistrad framför TV:n varje kväll när serien "Raffles hotell" gick. Det är därför jag vill till Singapore. Dagens första (och enda) utflyktsmål blir att se det legendariska hotellet. Där finns ingen solbränd Bruce Boxleitner (även känd som "Luke" i Macahans)i tropikhjälm och inga jägare kommer in och tar en drink efter att just ha slagits med tigrar med händerna. Istället är atmosfären rofylld och elegant. Stora blomuppsättningar pryder omgivningen och indiska män i vita kostymer håller artigt upp dörrar och önskar välkommen. Jag sitter ett tag i en mjuk fåtölj i den stora hotelllobbyn och slappnar av. Nu är jag färdig med min resa. Jag behöver inte se något mer. Jag är nöjd. Funderar på att uppgradera till business class ikväll. Det skulle vara skönt att avsluta resan med lite lyx. Det blir en planlös promenad på stan för att se omgivningarna. Oväntat stöter jag på Anna-Karin, en kollega från Ericsson som numer läser en MBA i Singapore. Hon tappar hakan när hon ser mig. Världen är verkligen liten ibland! En timme innan jag ska åka till flygplatsen kollar jag mina mail bara för ros skull. Förvånat läser jag att min flygbiljett har kancellerats! Det går inte att göra en E-ticket på den biljett som jag fårr konfirmerad och som jag även har betalt, så internetbolaget har tagit bort den! De föreslår att jag åker till flygplatsen och löser ut den där istället. Jag ilar iväg och framme på flygplatsen visar det sig att flygbolaget har inget kontor på flygplatsen. Jag kan alltså inte köpa en biljett där! Så där står jag, med betald biljett och med lediga platser på planet, och jag får inte kliva på! Kinderna hettar och benen darrar av ilska. Det här kan inte vara sant! Jag vill hem! En representant för flygbolaget försöker hjälpa mig genom att prata med internetfirman i Sverige, men alla vägar de försöker visar sig omöjliga. Tillslut begraver jag huvudet i armarna på disken och börjar nästan gråta. Jag vill verkligen hem! Internetfirman föreslår att jag flyger med KLM. De vill ha 25 000 för en biljett, så det är uteslutet. Vi pratar med Singapore Airlines för att höra om de kan skriva ut en biljett, men det visar sig omöjligt. Vi ringer flygkontoret i Wien, men de kan inte hjälpa. Det finns ett kontor inne i stan, men det är stängt och vi får inte tag på den som jobbar där. Hoppet om att få komma hem blir mindre och mindre. Lufthansa har en flight ikväll, men den är full. Men när tiden går, så visar det sig att några av Lufthansas passagerare inte dyker upp. Min representant pratar med personalen på Lufthansa, och de ordnar så att jag får köpa en biljett till ungefär samma pris som den jag hade från början. Jag är så matt efter två timmars ständiga adrenalinkickar att jag inte förstår att det är sant när jag tillslut håller en biljett HEM i min hand. I zombietillstånd checkar jag in ryggsäcken. Jag tackar min representant och Lufthansa hjärtligt för hjälpen. När jag går till säkerhetskontrollen ser jag att det står "business" på min biljett. Men det är som att informationen inte sjunker in. Först när jag sitter i min bekväma fåtölj på planet börjar det gå upp för mig. Jag kommer att komma hem! Och jag sitter i Business class! Leendet växer sig större och större. När flygvärdinnan frågar vad jag vill dricka finns det bara ett svar: Champagne!!! Sedan njuter jag av räkor och fisk till förrätt, krämig pasta till varmrätt och ost och chokladtryfflar till dessert. Jag börjar prata med mannen bredvid som visar sig vara VD på ett litet bolag som utvecklar testutrustningar för elektronik. Vi diskuterar allt från intuition, synkronicitet, vikten av att uppfylla sina drömmar, författarskap, äktenskap och reinkarnation till ledarskap, business psycology, produktionsplanering och affäromgivning. Vid tvåtiden på natten, när alla runt omkring oss somnat, inser vi att det är nog dags för oss att sova också. Juli 13 HEMMA! Det första som slår mig när jag väntar på bagaget på Arlanda är hur tyst så många människor kan vara. Hade vi varit i Kina eller Indonesien så hade rummet fyllts av prat. Sedan inser jag att jag tittar mycket mer på alla andra människor än vad de tittar på mig. Och jag tycker att alla är så stora! Numer äkta backpacker, så tar jag bussen till Märsta, pendeltåget till Älvsjö, smiter in på Konsum och köper jordgubbar och mjölk och sedan blir det buss hem. Väl hemma går jag bara omkring och tittar i lägenheten. Var det verkligen så här den såg ut? Den är mindre och mörkare än vad jag föreställt mig. Sedan blir det på med radion! "Svenska favoriter" är förinställt. Medan Per Gessle och "Dans på Sunnanö" flödar ur radion vräker jag ut ryggsäckens innehåll på golvet. Ska jag stanna här i flera dagar? Ställa in schampot i duschen för att det ska stå där? Ska jag verkligen inte flytta på det snart? Och kan jag använda andra skor än mina sandaler och joggingskor? Finns det ingen att prata med när jag borstar tänderna? Märklig känsla! Jag cyklar till jobbet för att skriva på hemsidan. Jag träffar några kamrater. Prata svenska, hur var det jag gjorde det nu igen? För att inte tala om att skriva! Det känns ovant att använda det svenska tangentbordet igen. Slutsatser Ja, så är det dags för finalen... Vad kom jag egentligen fram till, efter alla funderingar under resan? Jag har insett att det jag tycker var roligt med resan var de mänskliga mötena, naturupplevelserna och att pröva all konstig mat. Jag har också insett att jag vill jobba med ledarskap och förändringsarbete. Och att jag vill skriva, skapa, idrotta, resa, utvecklas och pröva olika aktiviteter/saker. Jag vill att mitt arbetsliv ska ske i pulser som blandas med perioder av resande, skrivande och andra aktiviteter. Inget av det här är revolutionerande, det mesta visste jag sedan förr. Men nu är allt klarare och tydligare. Att jag gillade de mänskliga mötena, naturen och pröva olika mat går tillbaka till det jag har kommit fram till som är viktigt för mig & det jag behöver för att må bra: Det absolut viktigaste för mig är mina relationer. Människorna som finns i mitt liv och som jag tycker om är prio 1. Det är även viktigt att ständigt utvecklas, vilket också innebär att tävla med mig själv. Att utvecklas hänger ihop med nyfikenhet. Och så är det viktigt att skapa. Skapa innebär t ex skrivande, att göra saker till mitt hem och även skapa i mitt jobb. Det är viktigt att se konkreta resultat. För att må bra behöver jag tid för mig själv, jag behöver få reflektera och fundera. Där kommer skönhet in. Jag blir lugn av vackra omgivningar såväl som av ordning & reda. Jag behöver även fysisk aktivitet. Och jag behöver utmaningar. Både tankemässigt, fysiskt och jobbmässigt. Jag behöver nya intryck och äventyr. Och jag behöver äta bra måltider regelbundet. Så har jag även kommit fram till några motton: 1) Allt jag har är tid och i varje ögonblick är jag fri att välja vad jag gör med den. 2) Varför skulle jag göra något som jag inte vill, när jag har möjligheten att välja? 3)Jag mår bättre av att försöka och misslyckas än att inte försöka alls. 4)Det jag övar på blir jag bra på. I början av resan kände jag mig stressad. Jag träffade så många 20-åringar och jag undrade vart mitt eget liv hade tagit vägen. När blev jag 34!!!?? Och vad katten har jag gjort med all tid? Nu, när resan är över, känner jag mig lugn. Jag är enormt nöjd, på ett rofyllt sätt. Jag har gjort det jag drömt om i 18 år att göra. Det ger både stolthet och tillfredsställelse. Stresskänslan är borta. Det tror jag kommer av att jag levt min dröm, gjort det jag vill. Tittar jag på tiden innan resan så ser jag att jag ville skriva, men inte gjorde det. (Dock skapade jag genom att göra om hela lägenheten.) Jag jobbade med förändringar, men inte så medvetet. Nu när jag har skrivit, både den här dagboken och annat, så inser jag hur kul jag tycker det är och hur bra jag mår av det. Skulle jag då sluta skriva? Väl hemma så märker jag hur lätt det är att glida in i "måste putsa fönstrena, de är för skitiga. Ska bara dammsuga, rensa bomrabatten och packa upp ryggsäcken..." Det är inte konstigt, det känns lättare att bara gnota på utan att tänka. På samma sätt är det lätt att göra som alla andra. Att stå utanför och vara annorlunda är ofta jobbigt. Båda de här två sakerna har jag all respekt för och jag tror det är naturligt att falla in i den trallen. Samtidigt vet jag att jag inte mår bra av att leva så. Det behöver inte handla om stora förändringar, t ex kan jag välja att skriva först och sedan koppla av med diskning istället för att diska och städa först för att sedan vara för trött för att skriva. Jag tror att åren passerat så fort just för att jag gett alla "måsten" för mycket tid. Jag behöver ge mer tid åt alla "vill". Under resan har jag letat efter "vill" hela tiden och känt glädjen som flyger omkring i magen då jag låter "vill" bestämma. Och jag har även känt hur dött det blir då jag låter "måste" eller "borde" bestämma. Det var inte kul att se jättebuddhan i Leshan, men jag borde... Jag borde också ha sett terrakottaarmen, så därför struntade jag i den. Jag ville se Mount Everest. Och det var resans höjdare! Ibland är det en hårfin skillnad mellan vill och måste och det kan vara svårt att känna vad som är vad. För att hamna rätt behöver jag lyssna på känslan i magen hela tiden. Jag vet att jag kan prioritera "vill" högt, eftersom jag lever själv, har en bostad som inte kräver så mycket skötsel och dessutom en god ekonomi. Att ha en billig, lättskött bostad är ett val som ger frihet. Att leva ensam var inte mitt val. Jag börjar mer och mer tro på att livet - eller Gud - styr mig åt rätt håll så att jag ska må bra. Skiljsmässan har inneburit en uppsnabbning av processen "bli mig själv", och det är ovärderligt. Utan skiljsmässan hade det nog inte blivit någon Expedition Paltén. Ingen Paltén heller. Jag kommer hela tiden tillbaka till tankarna kring synkronicitet (meningsfull slump). Teorin om synkronicitet säger att jag stöder naturen genom att vara den jag är född att vara, och då stöder naturen mig genom att förse mig med möjligheterna att tillfredsställa mina behov. Det låter kryptiskt och fantastiskt om det är sant. Hela min resa har varit fylld med synkroniciteter, hur många som helst. När jag har fått så många bevis, kan jag då säga emot? Det kanske är så att jag bara ska vara jag, så ordnar sig allt? Mannen på planet hem sa att tur handlade om "opportunity and preparation". Jag tror inte att jag får allt gratis bara för att jag är mig själv. Jag tror att om jag strävar i enlighet med mitt hjärta, så kommer möjligheter som hjälper mig uppfylla mina drömmar. Och vad är synkronicitet? Det kanske är synonymt med Gud. Att han vill att vi ska vara oss själva och tar hand om oss så att vi blir det. Nu vet jag vad jag vill. Och jag vet vad som är viktigt. Nu kommer utmaningen att leva enligt det. Det är så lätt att glömma eller låta sig upptas med annat. Jag ska göra en tavla med det som är viktigt, det jag behöver och mina motton. Sedan ska jag hänga den så att jag ser den varje dag. Och så hoppas jag att jag får lägga till nya saker på den ibland vartefter livet ändras. Jag vill leva som den jag verkligen är och våga pröva uppfylla mina drömmar. Och just det, att pröva uppfylla drömmarna, betyder att jag redan lever min dröm. Jag kommer att misslyckas många gånger på vägen. Men det jag övar på blir jag bra på! Och det är bättre att försöka och misslyckas än att inte försöka alls. Allt jag har är tid och det är upp till mig vad jag gör med den. Så det är bara att ge mig ut och pröva det jag vill göra! Varför skulle jag spendera tiden på något annat? Jag har en hel lista med konkreta saker som jag vill. Visst är jag rädd för magplask. Och erfarenheten har lärt mig att jag klarar av dem och lär mig av dem. Och jag vet att jag ofta behöver en liten push för att ta det där sista steget som verkar så skrämmande. Nu har jag gjort det några gånger, så fortsätter jag öva blir jag kanske riktigt bra på det. Det känns som att jag står på en tröskel i livet, redy for take off. Eller som Churchill sa; "This is the end of the beginning". Viktigast av allt Jag tror numer att det finns en väg för varje människa, en plats som är skapt för var och en av oss. Jag tror att allt hör ihop och att vi alla har en egen uppgift att fylla. Att följa min egen väg är därför inte bara bra för mig själv, det är även en skyldighet mot resten av världen. Jag vet att jag är på den vägen när jag har den där härliga, glädjefyllda, lugna känslan i magen. Jag hoppas att alla människor får finna sin väg och må gott i sitt liv. Expedition Paltén har varit ett stort steg mot den vägen för mig. Önskar att alla får hitta sin egen väg och må bra på den! Bilder från resan Dags att aka Helsingfors till Moskva!/ Time to go from Helsinki to Moscow! Inuti Kreml/Inside Kreml Basilikan pa Roda torget/ The Basil in the Red Square Trafikkaos i Moskva/Traffic jam in Moscow Tunnelbanestation i Moskva/Subway station in Moscow Tag fran moskva till Peking!/Train from Moscow to Beijing! Rysskt landskap/Russian landscape Ken, Gustav och Wallentin dricker vin forsta kvallen pa taget./Ken, Gustav and Wallentin drinking wine first evening on the train. Kolpafyllning!/Shovelling coal Bjorn & Peter ater middag i rysska restaurangvagnen/Bjorn and Peter having dinner in the russian restaurant wagon Eva & Ann-Christine halsar pa i min kupe/Eva and Ann-Christine are visiting my cubicle Inkop pa en tagstatoin!/Shopping at a train stop Laser dikter i lugn och ro./Reading poems in piece Fosrsta klass vagnen var fin.../The first class was nice... ...men det var roligare i andra klass!/.. But it was more fun in second class! kul var det!/It was fun! ...Aven om Ing-Marie somnade./...Even though Ing-Marie fell asleep Den galne mongolen dansar/The crazy mongolian dancing Berg vid Bajkalsjon./Mountins surrounding the Bajkal lake Oken och jurtor i Mongoliet./Desert and Jurts in Mongolia Hjulbyte vid kinesiska gransen./Changing wheels at the Chinese border I Kina kan man ta allt pa en cykel!/Everything can be carried on a bike! Frukost forsta dagen i Peking./Breakfust the first day in Beijing Batkollisioner i Pekings hutonger./Boats crashing in the old part of Beijing Den forbjudna staden var... Stor!/ The forbidden city was... Big! Andra saker ar stora i Kina ocksa.. dock inte stavning./Other things are big in China as well but maybe not the spelling all the times) Den kinesiska muren var enorm!/The great wall was really gigantic! Ibland var det verkligen klattra som gallde./Sometimes it was really climbing the wall Gustav, Wallentin och Haley pa festhumor!/Party time again for Gustav, Wallentin and Haley! Peter och jag ville ocksa vara med!/ Peter and I also wanted to join! Sommarpalatseti Peking./The summer palace in Beijing Chen Tan och hans kompis pa taget fran Peking till Huang Shan (gula bergen)./Chen Tan and hid friend on the train from Beijing to Huang Shan (the yellow mountains) Lunch pa taget./Lunch on the train Gula bergen./The yellow mountains Hanglas vid gula bergen - karlekspar kommer dit for att "lasa: varandras hjartan./Lockers at the Yellow Mountains - couples get there to "lock" each others hearts Gryning vid gula bergen./Sunrise at the yellow mountains De mystiska grottorna i Huangshan./The mysterious caves at Huangshan Frukost pa gatan i Nanjing./Breakfust on the street in Nanjing Har far jag mala svenska flaggan pa vandrarhemmet i Nanjing!/Here I am painting the Swedeish flag at the youth hostel in Nanjing! En lastbat pa Yangtzefloden./A cargo ship on the Yangtze river En av de tre ravinerna./One of the three gorges Jatteprojektet "three gorges damm" - det har ar bara transportleden for batarna./The giant project "three gorges damm" - this part is only for transporting the ships. En del av sjalva dammen./A part of the dam En 175-metersskylt som visar hur hog vattennivan kommer att vara efter att dammen ar klar./A 175 meter sign, showing the height of the waterlevel after completion of the dam Middag pa Sim´s cozy guesthouse i Chengdu - ja, vi at hamburgare.../Dinner at Sim´s cozy guesthouse in Chengdu - yes, we had burgers... Armbrytning med bartendern!/Armwrestling with the bartender! Angela far fotmassage och Ellie en helkroppsmassage./Angela is having a footmassage and Ellie is having a ful body massage En arg vaktare vid ett buddhisttempel i Leshan./An angry guardian at a buddhist temple in Leshan En lustig munk (?)/ A funny monk (?) Buddhan i Leshan, 71 meter hog uthuggen ur berget!/ The gianf Buddha of Leshan, 71 meter high, carved from the mountain Rokelse vid Mount Emei./Burning incense at the mount Emei Kinesiska tartor ar verkliga konstverk!/Chinese cakes are true pieces of art! Men jag var inte intresserad av de stekta fagelugarna.../But I was not intrested in trying the fried birds... Flyg fran Chengdu till Tibet (Lhasa)!/ Flying from Chengdu to Tibet (Lhasa)! Det finns inte bara sno i Tibet, utan aven sanddynor./There´s not only snow in Tibet, there is also sand dunes. San moter sno./Sand meets snow Gatubild fran Lhasa./A street in Lhasa Ett tibetanskt fonster./A tibetan window Pilgrimmer som kryper fram pa Lhasa´s gator./ Pilgrims crawling forward on the streets of Lhasa Jokhang templet./The Jokhang temple Pottala palatset./The Pottala palace Inne i Pottala (fick egentligen inte ta bilder)./Interior of the Pottala (was actually not allowed to take pictures) F.d undervisningssal i Pottala./Former education room in the Pottala palace Utsmyckning ovanfor en dorr./Decoration above a door Utsikt fran Pottala./View from Pottala Munkar inuti Jokhang templet./Monks inside the Jokhang temple. Bonsnurror. De innehaller alla Dalai Lamas mantra "Bring lotus into my life". Lotus ar synonymt med Buddha./Prayer wheels. They all contain the mantra of Dalai Lama, "Bring lotus into my life". Lotus is a synonymus of Buddha. Den gamla kvinnan som dansade med mig./The old woman who danced with me. Landskap pa vag mot Namtso-sjon./Landscape on the way to Namtso lake Boneflaggor vid ett bergspass pa 5200 meter/Prayer flags by a mountain pass of 5200 meters En herdeflicka vid Namtso sjon./A shepherd girl by the Namtso lake En herdepojke som var valdigt intresserad av att lara sig hur min kamera fungerade./A shepherd boy who was very intrested in learning how my camera worked Jakar pa vagen!/Yaks on the road! Jakar, avsedda att rida pa./Yaks, intended to ride upon Ater "momos" (tibetanska dumplings) till lunch. Ofta sitter man vid laga bord som det har./ Having "momos" (tibetan dumplings) for lunch. Ususally, the tables are low like this. Barn som fragar efter pengar och godis langs vagen./Children, asking for money and candies by the road Aven om Tibet ar relativt glesbefolkat, sa blir det ibland trangt i trafiken./Even though Tibet is relatively scarcely popolated, traffic jams do occur Forsta synen av Mount Everest (eller Mt. Qomolangma som det heter pa tibetanska)/First glimpse of Mount Everest (or Mt Qomolangma as it is named in tibetan) Mount Everest, sett fran Rombuk klostret./Mount Everest seen from the Rombuk monastery Kreativiteten ar stor!/The creativity is immense! Bara for att bevisa att jag var dar!/Just to prove that I was there! Turistbyn.../The tourist camp... ...och byn for de verkliga bergsklattrarana./...and the camp for the real mountaineers Glaciaren jag gick till./The glacier that I walked to Bergsklattrarna Andy fran Polen, Mick fran Australien och J.T fran Norge/The mountaineers Any from Poland, Mick from Australia and J.T from Norway Singaporeanerna tyckte det var kallt, sa har varmer de sig vid talthotellets spis./The singaporeans thought it was cold, so here they are warming up by the fire of the tent-hotell Panchen Lamas kloster i shigatse. Det ar lite kontroversiellt eftersom den nuvarande Laman utsetts av kinesiska regeringen./Panchen Lamas monastery in Shigatse. Munkarnas skor./The monks shoes Det ar en tradition att munkarna debatterar livligt i tradgarden./It is a tradition that the monks are debating vividly in the garden Traditionella tibetanska hus i Gyantse./Traditional tibetan houses in Gyantse Soluppgang vid Yamdrok-sjon./Sunrise at the Yamdrok lake Utsikt over Yamdrok-sjon./A view of the Yamdrok lake Tibetansk kulturkvall./Tibetan cultural evening Deb vilda jaken attackerar Monica & Steven./The wild Yak is attacking Monica & Steven Jag lyfter upp en av killarna som vallar kor, sa att han blir langre an mig./I´m lifting one of the cow boys so that he will be taller than me Antligen lite gront! Pa vag mellan Shangrila och LiJiang./Finally some grren! On the way from Shangrila to LiJiang. Pa sjukhus i LiJiang.../In a hospital in LiJiang... ...sa far jag antibiotika mot min oroninflammation/...I am receiving antibiotics to recover from an ear infection LiJiang, med kanaler och stenbelagda gator/LiJiang, with canals and stone paved streets LiJiang igen/LiJiang again En Naxi-kvinna i traditionella klader. Rundlarna i hennes harsmycke symboliserar solen./A Naxi woman in traditional clothing. The circles in her hair is symbolising the sun Utsikt vid Tiger Leaping Gorge/View at the Tiger Leaping Gorge Nagra av de grymma topparna./Some of the cruel mountain tops Wattenfallet som vi fick ga genom./The waterfall that we had to pass through Har har vi natt ned till floden!/Finally we are down by the river! Mao klattrar uppfor en av de branta "Dangerous ladder"/Mao is climbing one of the steep "Dangerous ladder" Den grona Yunnanprovinsen, mellan LiJiang och Kunming/The green Yunnan province, between LiJiang and Kunming Stenskogen/The stone forrest Stella och Frida, i deras hem i Vientiane, Laos/Stella and Frida in their home in Vientiane, Laos Cykelfard vid Mekongfloden/Biking along the Mekong river Solnedgang vid Mekongfloden/Sunset by the Mekong river Oversvamning i Vientiane/Flooding in Vientiane Bangkok. Stranden vid Dreanland/Dreamland beach Stranden vid Uluwatu/Uluwatu beach Namnen pa de som dog i Kuta-bombningarna 2002/The names of the victims in the Kuta bombings 2002 Stranden vid Kuta/Kuta beach Vy over Kuta beach fran bungyjump tornet. Det tog mig ett tag, men till slut vagade jag hoppa!/View of Kuta beach from the Bungy jump tower. It took me a while, but finally I dared to jump! En kvinna serverar mig en ananas/A woman is preparing a pineapple for me Vara glada surfinstruktorer/Our merry surf instructors Surfartjejen!/Surfing girl! Obligatorisk bortspolning av sand efter surflektionerna vilket ofta urartade i vattenkrig/Mandatory splashing to get rid of sand after the surfing lessons, usually resulting in water war Indonesiska skolflickor som ovar engelska med turisterna pa stranden/Indonesian schoolgirls, practising english with the tourists on the beach Offergåvor på en trottoar i Kuta, Bali/Offerings on the pavement in Kuta, Bali Solnedgång, sedd från båten/Sunset, seen from the boat Min rumskompis på Gili Trawangan/My roommate on Gili Trawangan En typisk restaurangutsikt på ön.../A typical view from one of the restaurants on the island... Snorkling!/Snorkeling! Putsning av båtens glasbotten så att vi kunde se alla fiskar bättre!/Polishing of the windows in the bottom of the boat so we could see the fishes better! Seglats från Gili Trawangan till LOmbok/Sailing from Gili Trawangan to Lombok Vulkantoppen på 3700 m på Lombok/The volcano peak at 3700 meters height on Lombok Första vattenfallet på Lombok/The first waterfall on Lombok Andra vattenfallet på Lombok/The second waterfall on Lombok En badstund i vattenfallet!/Taking a bath in the waterfall! Här har jag och de engelska tjejerna en egen strand/Here I and the english girls have a private beach Solnedgång, sedd från min bungalow på Lombok/Sunset, seen from my bungalow on Lombok Fiskelägret på Lombok/Fishing boats on Lombok Raffles hotell i Singapore, en gammal barndomsdröm gick i uppfyllelse när jag fick se det!/Raffles Hotel in Singapore. It was an old dream to see that place! Konsertsalar i Singapore/Concert halls in Singapore ...och så lite skyskrapor/...and some skyscrapers Lite oväntat sprang jag på Anna-Karin och Mattias i 4-miljonersstaden/A bit unexpected I ran into Anna-Karin and Mattias in the 4-million people city Slutligen på väg hem, i business class hos Lufthansa, efter en fantastisk resa!/Finally on the way home, in business class on a Lufthansa airplane, after a fantastic journey! Till toppen