Utmaningar - att göra det som skrämmer ger en kick och vidgar horisonten. Skapande - att uttrycka den jag är ger glädje och livskraft. Nyfikenhet - ger möjlighet att hitta det jag inte visste att jag gillar. Fysisk aktivitet - för att må bra, både i kroppen och i knoppen. Äventyr - att göra det som lockar ger självtillfredsställelse. Tid för reflektion - skönhet ger ro, ro ger kontakt med mig själv så jag känner vad jag vill och vart jag är på väg. Äkta kontakt - det nakna och ärliga mötet mellan människor ger växt och starka band.  










Copyright © 2007 Dynamic Form. All rights reserved.

 


2013
Min jacka och världsekonomin
Hål i hjärtan
När drömmar dör
Berg- och dalbana
Det är skoj att vara världsrekordhållare!
Det blev Världsrekord!
Förberedelser för Världsrekord
Miklagård till Stadsgård
Love is in the world...
Pust och stånk
Löplustarvända
Segnjuta
Strandvägslöpning
Tillbaka i matchvikt
Seger på Skövde 6-timmars
Överkurs i livet
Good vs Bad 80-1
Längtar efter friden
Jag är med i 200-klubben - Bislett 24 h
Kurs på Medborgarskolan



| Lägg till kommentar... |

Till toppen

2012
Nya året börjar
Äntligen lite löpning
Tiden den går...
Från 0 till 90 på en vecka :-)
Och nu blev det 120 knyck!
Så sprang jag för tredje veckan i rad...
Isak på besök!
Dansa dansa eller vi är förlorade
Inte ensam
Är glad för min kropp
Svensk dundersucce i VM på 100 km!
Äntligen springer jag!
Andra veckan med löpning
Frisk - och jag var aldrig sjuk!
Jag springer!!!
Anmäld till tävling!
12 mils löpning
Jättelångt
Regnlöpning
Puh och blä
SM-veckan
2x skrämselhicka och kära återseenden
Paddling i Roslagen
Rallarvägslöpet
Löpning längs utflyktsvägen
Två bröllop och kära besök
Ännu fler besök och annorlunda träning
Sprakande ultrafestival!
VM 24 h - Katowice 2012
Länge sedan...
Ultralöparens drivkrafter
Lite löpning :-)
Less...
Barntankar
I don´t give a fuck och det skiter jag i
Så vänder livet så småningom... och rättegång!
Nu är träningen igång igen
Vecka 46
Vecka 47
Vecka 48
Vecka 49
Vecka 50


| Lägg till kommentar... |

Till toppen

2011
Vecka 2
Vecka 3 - Löpning Rosersberg till Älvsjö
Vecka 4 - Julafton hemma i Piteå!
Vecka 5 - Löpning Lindholmen till Norrtälje
Vecka 6 - Lätt förkyld
Vecka 7 - Den magnifika, oslagbara, helt fantastiska ultrahelgen med Timothy Noakes och Rune Larsson!
Vecka 8 - löpning i Oslo och Skatteverkstankar
Vecka 9 - Löpning i Norrtälje med omnejd
Vecka 10 - Löpning via Garnsviken till Bergshamra
Vecka 11 - Löpning över Hästhagen, Hellas, Tyresö Slott - Drevviken
Vecka 12 - Vargspårning under löpningen med Lena Brottby-Riala-Sjöändan-Norrtälje
Vecka 13 - Löpning med Markus Norrtälje - Finsta - Riala - Bergshamra - Norrtälje
V 14 - Svenskt rekord med Emelie!
V 15 - Fyra på SM i 100 km!
V 16
V 17
V 18 - Basel 24 h
V 19 - Orientering med Björn Baloo
V 20 - Besök i Karlskrona
V 21 - London med Familjen Wikström
V 22 - Paddling i Vänern och besök hos Emelie
V 23 - Jättelångt
V 24 - Ulrikas födelsedag
V 25 - Nostalgi och nutid
Pilgrimslöpning!
Post Peregrinus
3:a i Riksmästerskapen, 24-timmars
Sist i Tjejmilen
Sjuk???
Mexico
Vecka 39
Genomlyst och sönderstucken
Åter till Livet
Ängel i röd kappa äter kakor i mängder
Förhör hos polisen
Speedad till tusen och Karlskronabesök
Flodhästen som dansar
Cafévals
Bislett 24 timmars 100 km kval
Indien
Veckan före doppareveckan
Julfirande med familjen
Nyårsafton i myspysbrallor


| Lägg till kommentar... |

Till toppen

2010
Vecka 17 - Löpning mederika & Camilla i Uppsala och tränngsläger Jättelångt längs Roslagsleden
Vecka 18 - Lidingö Ultra
Vecka 19 - Löpning med Björn runt del av Mälaren
Vecka 20 - Löpningar med Jonas och Erika
Vecka 21
Vecka 22 - Stockholm Marathon
Vecka 23
Vecka 24 - Jättelångt
Vecka 25 - Midsommar
Vecka 26 - 24 h Landslagsläger, Honrstull-Järna
Vecka 27 - Paddling!
Vecka 28 - Piteå
Vecka 29
Vecka 30 - Paradiset!
Vecka 31 - GAX Trans Scania
Vecka 32
Vecka 33
Vecka 34 - Mitt första 24 h lopp!
Vecka 35 - Tjejmilen med mamma, syrran och Mikaela!
Vecka 36
Vecka 37 - Kom tvåa på Uppsala Monster Tur, 50 km!
Vecka 38, Lidingöloppet 2010
Vecka 39 - Äppelmos & Paradislöpning
Vecka 40 - Sörmlands Ultramarathon
Vecka 41 - Löpning Kungsängen - Älvsjö
Vecka 42 - Löpning Kårsta till Mörby
Vecka 43
Vecka 44
Sen befann jag mig i Söderhavet resten av året!


| Lägg till kommentar... |

Till toppen

Vecka 19
Söndag
10 km härlig fartlek a la Rune Larsson! Jag sprang längs blåsippsrundan som numer doftar begynnande häggblomning. På ett ställe passerar jag en magnolia där luften darrar av söt, ljuvligt tjock doft. "A la Rune" betyder att hitta harmoni och avslappning i de snabbare bitarna, att alltid sluta den snabba biten lite tidigare än jag egentligen vill så jag längtar till nästa snabba bit och att även avsluta själva passet lite tidigare än jag vill så jag längtar till nästa pass. En härlig filosofi! Jag hade trott att intervaller och fartlek skulle vara jobbigt men när jag följer Runes erfarna råd så är det roligt! Det är också otroligt häftigt att känna hur mycket mer driv det finns i löpsteget när jag hittar harmonin och "självsvängningen". Och ja, jag längtar till nästa pass!

Benen är sega efter den här veckan som totalt innebar 100 km löpning. Nästa vecka hoppas jag på få till ordentlig volym igen, sen är det dags att dra ned inför nästa tävling!

På eftermiddagen låg jag i soffan och läste "Shantaram". Livet är skönt!

Lördag - vila vid denna källa...
Dagens träningspass bestod av att jag tog cykeln, nypumpad ch nyoljad men några växlar gick jag bet på att fixa till, till lilla Vivo Örby som ligger cirka en kilometer bort. Tack och lov har denna fantastiska matbutik norrländska egenskaper, dvs den säljer även gödsel. Med två stycken 50-liters säckar på pakethållaren försökte jag sedan ta mig hemåt. Jag säger som farmor - "Allt går! Utom å luuv en flintskallig" (Allt går utom att lugga en flintskallig). Det är en krass praktisk betraktelse av livet, tycker jag. Som farmor. Krass, kärleksfull och mycket jordnära.

Väl hemma spred jag ut gödseln på min kära blombänk utanför lägenheten. Litegrand sparade jag till min clematis som nu överlevt för tredje året i en blomkruka på balkongen. Mitt motto brukar vara "Det ligger i växternas intresse att överleva" fast jag har insett att jag behöver hyfsa till det där. Växter, likväl som förhållanden, behöver näring, omvårdnad och kärlek för att inte tyna bort utan istället stå i full blom.

Efter fullgjort värv på årets första riktiga sommardag - 24 grader varmt! Tog jag fram skurborsten och såpan och skrubbade trägolvet på min balkong rent. Därefter plockade jag upp utemöblerna, gav dem en såpatvätt också och när de torkat avnjöta jag sommarens första middag ute i solskenet på balkongen. Fläskfilégryta, ris och vitt vin. Mmmmm!

Rattonykter (?) tog jag cykeln genom sommarsvenska trädgårdar med siktet inställt på Zetas. Väntade mig folkinvasion på detta annars fridens ställe eftersom det är vår och sol, men där var rätt lungt. Jag råkade på mina vänner Agnes och Johan som satt och njöt av god mat, vitt vin och kaffe innan de skulle inhandla årets skörd av vaniljdoftande ljus på IKEA. Rätt vad det var kom även Maria Thelenius med mamma, pappa, dotter, karl, karlns kompis, syster, systerns kompis osv osv förbi. Stockholm är inte så stort ändå!

Efter inköp av blommor och gräslök (jag är så less på att den kostar så mycket i affären och tar slut direkt! Nu vill jag ha en egen tuva jag kan klippa från när jag vill äta sill och potatis) cyklade jag hem igen och planterade dubbla rosa margeriter, luktärt och... öhhhh ja, vad de nu hette. En vit blomma och två ljust grågröna. Sedan åt jag äppel- och rabarberpaj med vaniljsås från igår, även detta på balkongen.

Nu är det kväll, solen står vackert lågt och värmer gräset och alla växter med sin färg. Den värmer även hjärtat mitt. Jag ska cykla in till stan och träffa Helena, min kära vän som är hemma från London.

Fredag - grillpremiär!
Björn, som jag lärde känna efter att vi sprungit på varandra under GAX, kom upp från Helsingborg med sin familj. Vi passade naturligtvis på att ta ett långpass ihop! Färden bar av hemifrån mig upp till Årstaviken, längs med vattnet ut mot Stora Essingen, över till Alvik där vi sedan följde stigarna i skogen längs med vattnet mot Bromma. Vid Smedslätten råkade vi springa på Helena, min kompis som just kommit hem för några dagar från England, där hon pluggar.

Mina ben var sega redan från början. Jag segade och ville sakta ned och tog alla möjligheter att gå. Kände mig riktigt besvärlig mot Björn som var hur pigg som helst och log hela tiden. Tack och lov så var han här både för sällskapet och för löpningen!

Vi passerade Nockebybron, Drottningholm och Kina slott. Sedan vindlade vi iväg på smala skogsstigar längs en markerad led. Vid Tappström stannade vi och åt våfflor och drack cola. Vi hoppade till då vi såg snön som låg kvar i slalombacken på väg mot färjan över till Slagsta.

Som vanligt under långpass kom vi in på mer filosofiska frågor. Vi försökte definiera vad kärlek är. Björn och Lena har varit tillsammans i över 20 år och har det väldigt bra ihop. Det närmsta Björn kom någon definition var "Att ge den andra frihet att utvecklas och vara sig själv". Jag skulle nog säga att kärlek är en omsorg om den andre som går utanför mig själv, att vilja den andra väl och njuta av att se den blomstra. Tips på vad kärlek i en parrelation är mottages tacksamt!

På andra sidan Mälaren följde vi en av mina favoritlöpsträckor - strandpromenaden som sträcker sig nästan hela vägen från Vårby Går till Liljeholmen. Den är fantastiskt vacker och det är ofta inte mycket folk där. Klockan drog iväg och vi insåg att det inte var ca 40 kilometer hem till mig igen som jag tänkt utan snarare omkring 50. Vid Mälarhöjden hoppade vi därför av och tog tunnelbana och buss hem igen. Fast lite för tidigt hoppade vi av bussen för att få in den sista kilometern som innebar att vi då fick ihop till en mara.

Lena, deras två barn Wictor och Tomas samt kusinen Linnea och kompisen Jack, alla "barn" mellan 13 och 15 år (då tycker jag inte man är så mycket barn längre men man är inte heller vuxen), kom hem till mig. Vi satt ute på gården och det var fascinerande att se hur snabbt allt gick när Lena gjorde sallad, "barnen" fixade grillen, jag ordnade potatisen och Tomas grillade. Jag gillade att höra alla tonårsdiskussioner som gick. Det var härligt att se jargongen som var mellan alla. Det är så mycket liv (alltså riktigt, äkta liv, inte skrän, när tonåringar är med).

I denna filosofins dag funderade jag över vad som skiljer en vuxen och ett barn och när inträffar skillnaden? Jag antar att övergången är löpande. Att det handlar om att gå från beroende till självständighet. Att vara vuxen handlar mycket för mig om att uttrycka mina egna åsikter, värderingar och göra mina egna val. Men hur mycket är egentligen "mitt" och hur mycket kommer från min uppväxt och omgivning? Å andra sidan blir det som kommer från mina uppväxt, både det som gör gott och det som gör ont, också en del av mig. Så vad är egentligen jag? Många som har barn fascineras av att deras barn är så olika. Något måste det finnas från början som är "original". Vad är resten? Egna val, resultat av en uppväxt eller en mix däremellan? Om vi styrs av både gott och ont från barndomen, hur vuxna är vi då? Finns det vuxna människor överhuvudtaget? Eller är vi istället flockdjur som anpassar oss efter en grupp? Vilken grupp är det i så fall som får bestämma vad jag ska anpassa mig efter? Och hur vuxet är det??? Hur många i Nazityskland var det som "bara" gjorde som alla andra? Å andra sidan, kan jag klaga på någon för att den vill vara med? Hur kul är det att vara en nörd och stå utanför all gemenskap?

Jag är vemodig. Det är längesen jag var det nu. Jag undrar varför jag aldrig fått uppleva att bilda min egen familj. Jag undrar hur det skulle vara. Det verkar roligt, på så många sätt. Björn och Lenas familj utstrålade omsorg om varandra och glädje över varandra. De skämtade, tog om hand och hade både roligt och allvar tillsammans. Det kommer tankar som "Varför duger inte jag, vad är det för fel på mig?". Naturligtvis vet jag att jag duger och att jag är värdefull. Det bara känns inte riktigt så ikväll. Och jag är glad för att jag fick en fin dag ute i spåret med Björn och för att jag fick dela familjeliv och tonårsjargong med dem. Jag fick ju faktiskt vara med. Och jag njöt av det i varje drag! Det blev bara tomt när de har gått.

Torsdag 13:e maj - 10-årig bröllopsdag!
-Den helgen kan jag inte. Då är jag och Daniel i London.
Anna och jag sitter och försöker hitta en dag då vi ska kunna träffas.
-London! Oj då, vad kul! Ska ni göra något speciellt?
Anna reser väldigt sällan.
-Jo, vi firar våran 10-åriga bröllopsdag.
Jösses! 10 år! Det måste betyda... att det också är tio år sedan jag gifte mig. Anna och Daniel gifte sig helgen innan mig. Mamma Mia!

10 år. När jag var liten trodde jag att jag skulle studera, träffa en karl, gifta mig när jag var 28, köpa hus, skaffa barn, jobba, så småningom bli pensionär, glädjas över barnbarnen och sen dö. Gräset skulle alltid vara grönt och med min utbildning i bakgrunden skulle jag leva ett gott liv.

Så annorlunda det blev. Livet är gott, det är nästan det enda som stämmer. Och det är gott på så många andra sätt än jag trodde.

Visst var han fin, Janne Rydberg, som var den jag gifte mig med. Då passade han perfekt till mig. Vi hade mycket gott tillsammans och jag är glad för det liv vi hade. Någonstans gick det snett. Var vet jag inte. Var det kanske barnlösheten? Eller var det min egen utveckling som satte käppar i hjulet? Jag vet inte. En dag kom Janne hem från jobbet och sa att han inte hade några känslor kvar för mig längre. Jag visste inte vad jag skulle tro. Vi hade länge hållt på med barnlöshetsutredning och jag hade tänkt tanken "Om det är mig det är fel på, vill jag att han ska få träffa någon annan då?" Nu var det inte mig det var fel på. Janne hade ett medfött fel, han hade aldrig kunnat producera livsdugliga spermier.

Statyn "Paret" ute på Djurgården

Ville han släppa mig fri? Eller hade han verkligen inga känslor kvar för mig? Jag orkade inte förstå sanningen, jag ville tro på att det skulle vara han och jag. I ett försök att rädda äktenskapet flyttade jag in i en andrahandslägenhet; Janne sa att han ville ha lugn och ro. Samma kväll jag flyttade så flyttade han förmodligen in till sin nya kvinna. Det visste jag inget om. Jag skickade gulliga kort, gjorde allt för att stötta honom fastän jag kände mig som tre förkolnade vedträn som vinden ven igenom på en öde slätt.

Det tog mig sex månader innan jag vågade ifrågasätta det tomma kylskåpet, den ständigt tomma tvätt-tunnan och ogräset som var halvmeterhögt i balkonglådan. Jag hade givetvis planterat blommor åt honom så han skulle få ha det fint hemma. Han berättade inte hur det var. Efter 10 månader hade jag listat ut hans nya adress. Inte ens när jag satt mitt emot honom vid hans och hans nya flickväns matbord kunde han berätta att han hade ett nytt förhållande.

Om jag gör en såpopera någon gång en scen definitivt vara med; Jag och hennes ex som sitter och dricker kaffe och pratar fiske med deras barn när Janne och Natalia kommer instormande genom dörren för att slänga ut mig... Och hans blånekande till att de hade ett förhållande. Han rakgrejer stod i hennes badrumsskåp, hans kläder låg i hennes sovrum men tillsammans??? Nej...

Nåja, bodelningen tog två år och nio månader. Janne vägrade diskutera. Jag fick aldrig veta vad som gått fel, vi pratade aldrig. Jag fick dra mina egna slutsatser - det var inte värt att fundera över varför - och gå vidare. Jag var överlycklig då bodelningen äntligen var klar. Äntligen ägde jag mitt eget liv! Äntligen gjorde jag som jag ville! Och det gjorde jag med besked...

Det är efter skilsmässan jag blivit löpare, bestigit Aconagua, gjort den resa jag drömt om i 18 år att göra, startat mitt eget bolag, gått psykologi och journalistutbildning och korsat en massa gränser för mig själv. Jag ha fått uppleva hur det känns att vara allsmäktig, tro att jag kan allt i hela världen och att världen är en tummelplats som ligger öppen för mig.

Livet består inte av en grön gräsmatta. Den är grön ibland. Ibland är den söndertorkad och frätt, ibland är den genomdränkt och lerig.

Efter att jag varit på Skansen med mina vänner Lena och Catarina idag gick vi och fikade på Blå Porten. Där satt, mycket oväntat, Bitte. Bitte gick och la sig, medan hon hörde sin man stå i duschen, för ett halvår sedan. När de två yngsta barnen några timmar senare ville komma upp i sängen petade hon på sin man för att han skulle ge plats. Han kändes konstig. När hon tittade efter andades han inte. Pirre dog, 37 år gammal, utan något enda fysiskt fel, den natten i sin säng. Kvar stod Bitte och barnen, 3, 6 och 9 år gamla.

Nej, livet är ingen grön gräsmatta. Men det är väldigt vackert när kvällssolen sänker sina strålar och silar sina strålar genom de gröna stråna. Då njuter jag. Andra kvällar är det mörkt. Då tänker jag : "Vi sitter alla i samma träsk. Det är bara hålla om varandra, garva, och gå vidare"


Det finns ingen lycka utan sorg, det finns ingen utveckling utan smärta. Jag skulle gärna vilja tro att det var annorlunda, men livet visar att det är så här det är. Därför tänker jag nu att jag gläds varje gång livet är vackert. Jag försöker också vara tacksam för sorgen, även om det är svårare. Sorgen ger ny lycka och utveckling längre fram. Utan sorgen och olyckan hade jag inte uppskattat allt det jag har idag: Jag kan andas, jag kan äta, jag har ett hem, jag har mat, jag har vänner, jag har föräldrar som alltid ställer upp och tar omhand, jag har en frisk kropp, jag har ett glatt humör, jag har ett jobb, jag har en tro, jag har saker som förgyller livet, kort och gott; jag ÄR RIK! Vem kan då sörja? Dessutom har jag en ny kärlek. Och jag vet numer att jag även klarar mig utan. Vetskapen om det bäddar för äkta kärlek: Att vilja vara tillsammans utan att måsta vara det. Inget beroende, bara en stark önskan om att få leva ihop.

Ofta tror jag det är diskrepansen mellan förväntningarna på livet och verkligheten som gör många olyckliga. När jag ser verkligheten så ser jag alla orsaker att vara lycklig.

Jag bytte om till löparkläder på toaletten på Blå Porten och sprang en vända runt Djurgården. Solen lyste i gräset, vitsipporna vände sina ansikten mot mig där jag sprang. Kan livet vara bättre?

Onsdag
Jag och Josefine hade tänkt springa Rogers bergslopp, ett litet galet lopp där man tar med sig sin egen nummerlapp, samlas på Hammarbyhöjdens topp och sedan springer fem varv uppför och nedför + ytterligare en gång upp. När jag packat allt och var laddad för kvällen visade det sig att det var flyttat till den 26:e. Vi tog en tur runt Sickla sjö istället. Jag hade ingen aning om att det fanns hus där! Och vad vackert det var! Härliga trädgårdar vid glittrande vatten. Jag är fascinerad att det fortfarande finns nytt att upptäcka i Stockholm trots att jag bott här i 18 år!

När vi rundat sjön kom vi fram till Hammarbybacken och där hade 10 personer samlats trots att loppet var flyttat. Vi körde ändå. Jag nöjde mig med tre varv, jag har insett att det är jättelänge sedan jag körde backlöpning och det kändes. Carina och jag slet oss uppför backen tillsammans och hade bra fart nerför. Vi sprang sedan hem till henne så jag fick kolla in hur hon bor och därefter sprang jag vidare till Gullmarsplan. 14 kilometer blev det, allt som allt.

Vilken vacker vårkväll det var! Solen sken, vitsipporna blommar fortfarande, gullvivorna likaså och snart kommer liljekonvaljerna. Solen spelade i de ljusgröna björklöven och nu när jag sitter här och skriver hör jag koltrasten sjunga utanför. Det finns bara en enda sak som kan göra mitt liv bättre än det är! Och det behåller jag för mig själv just nu! ;-)

Tisdag
Efter 5 km uppvärmningslöpning och en timmes bodypump och en hamburgare från Max, inmundigad på tunnelbanan, satt jag i Rönninge skolas sporthall och skådade Rönninge Show Chours. Över 100 glittrande damer rörde sig över scenen som en endalevande organism. Barbershop i fyra stämmor med ett otroligt tryck från dessa skönsjungande, energiutstrålande glädjeknippen. Snacka om lyft! Håret stod bakåt i nacken då de tog i så att taket höjdes. Nästa år är det dags för dem att delta i VM i Houston (förutsatt att det går bra i tävlingen i helgen men det är givet).

Måndag
Ha ha - det funkade att köra intervaller, 5 x 2 km i 5:10-5:20 tempo, två dagar efter Lidingö Ultra! :-) Det kändes till och med bra! Förutom en viss seghet i benen. Efter totalt 18 km löpning kom jag hem, duschade och strax därefter kom Helena hem till mig med hemlagad soppa och egenbakat bröd! Jag har det bra jag! :-)

Carina
Oj, vad bra. Jag har inte fundera på att springa ännu. Körde poolrunning idag och tyckte det räckte. På onsdag ska jag köra backe i Hammarbybacken. RBT är tyvärr inställt men vi är i alla fall tre som kommer att köra backe där i alla fall så det är bara att hänga med om du vill. Det tycker vi vora trevligt!
1575 dagar sedan

Daniel Robertsson
Hej. Kul att du testade RBT om än en inofficell sådan. Såg att du fotade, kan man låna en bild till ett inlägg på: Riotrun.blogspot.com

Missade att ta med min.

mvh daniel;)
1572 dagar sedan

hogbzzil
6152Sw fhhlhskneygn, [url=http://peamooiftrfd.com/]peamooiftrfd[/url], [link=http://fzwcxzghemqt.com/]fzwcxzghemqt[/link], http://ixjpblomckgc.com/
1357 dagar sedan


| Lägg till kommentar... |

Till toppen

Lördag 24:e april
Släpade mig, ömsom lunkande, ömsom gående, 7 km på morgonkvisten innan frukost. Jag är fascinerad av att jag har mer träningsvärk efter en sådan här vecka än efter ett 12-mila lopp. Jag träffade Ingela & Ylva på Globen där vi skulle studsa till Bounce efter att vi ätit en bit. När vi åt förstod jag en del av vad som var fel - jag har ätit för lite! Matsget var stort och äthastigheten hög! Nåja, nu vill jag ha några tunga veckor tills det är dags att sakta ned inför Stockholm Marathon. Om jag saktar ned... vi får se. Innan dess är det idingö Ultra vilket jag kommer ta som träningspass. Jag hoppas att min huvudsakliga verksamhet under det loppet blir att hejja på mina kompisar Jonas och Erika som båda ska begå ultradebut!

Veckans träningsmängd blev fin-fina 87 kilometer.
1357 dagar sedan


| Lägg till kommentar... |

Till toppen

Fredag 23:e april
Efter arbetsveckans slut fick jag nöjet att springa mellan blåsippsbackar, tussilagos i vägkanten och vitsippsängder. Sträckan gick från Kista längs Edsviken, Brunnsviken och sedan ut mot havet. Efter jag passerat över Norra Djurgården och musiken som pumpade på Stureplan bestämde jag mig för att ta ett varv runt Djurgården. Jag kände att jag inte hörde riktigt hemma bland kvinnorna med ögonbryn upphissade långt bak i nacken. De har i och för sig lika tighta byxor som jag fast blanka och deras är inte i funktionsmaterial. Efter varvet på Djurgården var jag trött och stannade och tog en yoghurt och en banan vid Slussen. Sen blev det tunnelbana sista biten hem! 32 kilometer fick jag ihop i den milt soliga senvår kvällen.
1357 dagar sedan


| Lägg till kommentar... |

Till toppen

Torsdag 22:a april
Jag sprang från Coachutbildningen i Gamla Stan längs Södermalm till Årstabron i 3 grader gråstänkande snöblötflingor. Väl vid bron laddade jag för 5x2 km intervaller. Springer man Årstabron och tre gatlyktor till är det ganska exakt en kilometer. Jag startade från Södermalmsidan för då får jag en lätt uppförsbacke nästan hela den första kilometern vilken omvandlas till nedförsbacke när jag är lite tröttare! Mina bodypump-träningsvärksimpregnerade ben gav mig en fart på 5-5:20 per kilometer idag vilket jag är väldigt nöjd med eftersom det är snabbare än vad jag springer normalt. Det taktiska med att springa ena hållet först och andra hållet sen är att då blir bara en kind i taget kall. I vintras när jag sprang på den vindutsatta bron tittatde en man till på mig, bad mig stanna och påpekade att jag förfrusit näsan.

Efter avslutat värv masade jag hem i snigeltakt och konstaterade som vanligt att även stela ben går utmärkt att springa på. Totalt blev det 20 kilometer en vanlig torsdagkväll.
1357 dagar sedan


| Lägg till kommentar... |

Till toppen

Födelsedag!
Fick ett fantastiskt uppvaknande på min födelsedag som följdes av coachkurs hela dagen med avbrott för en riktigt skön löprunda på cirka 8 kilometer runt vattnet i Stockholm! Så många som ringt, sms:at och hört av sig! Tack alla för att ni förgyller mitt liv!
1357 dagar sedan


| Lägg till kommentar... |

Till toppen

Tisdag 20:e april
6 km snabb löpning innan 1 timmes bodypump som gick fantastiskt lätt när musklerna var utvilade. Det var härligt!
1357 dagar sedan


| Lägg till kommentar... |

Till toppen

Måndag 19:e april
Bara två dagar kvar till jag blir 39 och jag kan fortfarande springa ;-) Jag var ute på en härlig 14-kilometrs runda runt Årstaviken ikväll. Solen värmde barrstigarna guldgula och målade himlen medan vattnet stilla gungade bredvid mig där jag sprang. Beneb var riktigt pigga! Och jag kände ingenting från den märkliga krampen jag fick i högervad när jag åkte till Nya Zeeland. 12 mils löpning förra helgen verkar ha fått bort det besväret :-)
1357 dagar sedan


| Lägg till kommentar... |

Till toppen

Söndag 18:e april
Trööööööööööööööööött................

Igår var det kalajs! Ungefär 35 goa människor tog med sig en massa god mat och kom hem till mig och firade att jag fortfarande har ett år kvar innan jag blir 40! Inte nog med att alla bjöd på mat, dessutom fick ni hjälpa mig med att spåna idéer till mitt lilla bolag! Tack alla, för en riktigt härlig kväll! För att jag får vara med underbara er, för all mat, för alla skratt, för all omtanke! Jag är rik som har er!

Cecilia hade sagt att hon skulle bidra med öl till festen då hon brygger själv. Jag trodde "hon tar väl med några flaskor så folk får smaka". Dagens syn var dock att se Cecilia komma gående med ett helt fat på en pirra! Den hade hon släpat på tunnelbana och buss hemifrån Kungsholmen. Taxichaffisens min, som hämtade henne på småtimmarna, var också rolig att se :-)

Jag är barnsligt förtjust i att händerna som låg i fördrinken såg så läskiga ut! Det var rött vatten infruset i gummihandskar som utgjorde kylelement. Någon kom på att lägga dem med fingrarna upp över kanten så det såg ut som att en människa var på väg att krypa upp.

Idag åkte jag på första dagen i kustskepparkursen. Det kändes sådär efter att ha sovit max tre timmar..... Desto bättre sömn i natt!

Hjälp! Någon håller på att krypa upp ur fördrinken!
1357 dagar sedan


| Lägg till kommentar... |

Till toppen

Fredag 15:e april
Först en prinsessbakelse, sedan 10 km ytterst lätt fartlek! Sedan laga mat, laga mat och göra tårtor! På lördag är det kalas! Jag firar att mitt sista år på 30-talet börjar!
1357 dagar sedan


| Lägg till kommentar... |

Till toppen

Onsdag 14:e april
En lugn 8-kilometers rundtur i kvällen sista solsken... Kan livet vara mycket bättre? Efter helgens 12-milalopp är jag fortfarande fascinerad av att kroppen fungerar utmärkt. Jag är verkligen kär i min kropp just nu! Tänk vad fantastisk den är! Det sög lite i låren under kvällens runda och höger knä kändes aningen nött och det tycker jag inte gör någonting alls med tanke på vad jag utsatte den för i helgen!

Plocka skräp lönar sig! Imorse när jag gick till pendeln hittade jag en hundralapp!
1357 dagar sedan


| Lägg till kommentar... |

Till toppen

Måndag 12:e april
Dagen efter TEC. Fast det beror förstås på hur jag ser det. TEC började på lördag kl 10:00 och jag sprang i mål söndag 04:00. Så vad är egentligen "dagen efter"?

Jag sitter hemma och njuter. Livets färger är lysande klara, alla människor är vackra och jag är fylld av den förundran, stillhet och lycka som kommer efter en större utmaning.

Jag sprang 120,7 kilometer, 20, 7 kilometer längr än jag någonsin tidigare gjort. Dessutom hyfsade jag min egen tid på 80,5 kilometer (50 miles) med öve 4 timmar! Och jag gick i mål som segrare! Jag var enda deltagaren på 75 miles/120,7 kilometer. Numer kallar jag mig själv för "Inoficiell Svensk Mästare på 75 miles"! Det ni! ;-)
Att ingen annan kvinna (i alla fall inte som jag har hittat) har tävlat på 75 miles, det tycker jag inte hör till saken.

Jag upphör aldrig att förvånas över den otroliga självtillfredsställelsen, tacksamheten och tron på mig själv som kommer efter en utmaning. Världen känns större, jag är en del av den och jag kan göra precis vad jag vill.

Jag fick inte en blånagel. Inte en blåsa. Det var knappt jag hade ett skavsår. Efter fullföljt lopp hade jag ätit så jag gått uppett kilo. Idag är jag lika rörlig som vanligt. Jag har knappt träningsvärk. Vad är denna kropp egentligen kapabel till? Finns det någon gräns överhuvudtaget.

Nu ska jag sätta mig i soffan och brodera korsstygn. Det är en annan av mina hobbies. Sitta och fasciners, fundera och njuta av den bravad jag just gjort. Det är det som är den bästa tiden med en utmaning.

Förra veckans totala löpmängd blev 131 kilometer.
1357 dagar sedan


1357 dagar sedan


| Lägg till kommentar... |

Till toppen

Tisdag 6:e april
Nu har jag inmundigat påskgodis så det täcker hela kolhydratbehovet under TEC.... Och jag har numer mål och delmål för hur långt jag vill springa. Men de behåller jag fö mig själv! Det är dags att inhandla lampa för nattlöpning, blåbärssoppa och annat smått och gott som kan vara gott att ha på småtimmarna i de djupa skogarna i Täby!

Förra veckans löpsträcka blev 44 km.
1357 dagar sedan

Evis
Lycka till i helgen vännen, håller tummarna!!
1608 dagar sedan


| Lägg till kommentar... |

Till toppen

Tisdag 30:e mars
Sista bodypump-passet innan TEC! Benen blir sega av den mjölksyregenererande styrketräningen. Sega ben vill jag inte ha i starten på TEC! De lär bli sega nog efter ett tag.

Jag tar tillbaka det jag skrev om att cigarettpaket är det mest förekommande sortens skräp längs vårvägarna. Godispapper och godispåsar i alla former klår i dagsläget cigarettpaketen.
1608 dagar sedan


| Lägg till kommentar... |

Till toppen

Måndag 29:e mars
3 grader varmt, fuktig luft, mörkkväll... Min favorittid för löpning! 10 härligt långsamma kilometrar blev det, halkandes fram genom Älvsjöskogen. Syftet med passet var att långsamt blåsa liv i mina stumma, kompakta ben och det funkade!

Plockade skräp sista biten på vägen hem. Helt otroligt vad folk slänger! I diket vid Älvsjömässan ligger en TV, motoroljedunkar, ett par Asics löpskor i storlek 45 och diverse godispapper. De mest genomgående skräparna tycks vara rökarna. Jag tror jag räknar flest cigarettpaket som enskilt sorts skräp.

När jag blir stor ska jag bli bag-lady.
1608 dagar sedan


| Lägg till kommentar... |

Till toppen

Söndag 28:e mars
Den här dagen vek jag åt att lära mig rädda liv. Ska jag segla långt med två andra personer vill jag kunna ta hand om dem om något händer. På Röda Korset i Tumba fick vi göra hjärt-och lungräddning på dockor som hade behagliga klickljud om vi tryckte tillräckligt hårt. Jag var lycklig när jag såg att dockan jag försökte återuppliva fick luft. Tror nog det sitter kvar lite skräck från damen som förmodligen dog på flygplanet jag var på.

Vi lärde oss även ta hand om brännskador, människor med blodsvikt och göra tryckförband. Känns alldeles utmärkt att äntligen behärska detta något!

Vägen hem var förstås springandes. Sista biten sick-sackade jag bland villaområdena i Älvsjö och Örby Slott för att få ihop 25 km. Därigenom fick jag till 100 km löpning den här veckan! Tycker det är otroligt att jag tycks må bättre och bättre ju mer jag tränar och att kroppen tål så pass mycket. Nu ska det bli några lugare veckor innan det är dags för Täby Extreme Challenge om två veckor! Jag har fortfarande inte bestämt mig... Ska jag spring 4, 8, 12 eller 16 mil?
1608 dagar sedan


| Lägg till kommentar... |

Till toppen

Lördag 27:e mars
Ingela, en kompis från Ericsson, och jag började lördagmorgon med att välta traktordäck, klättra uppför lianer enbart med armstyrka, boxa boxsäck och göra alla möjliga former av sit ups. Vi var på "Bodies in motion" anläggning vi Slussen. En tränare stod och hejjade på oss,på ett väldigt peppande och trevlig sätt, när vi körde 60 sekunder på varje station. Jag blev dyngblöt! Och hade jätteroligt! Hade aldrig trott att jag skulle gilla den formen av träning men det var superkul!

Efter det passet chockade vi våra träningskamrater med att ta på ss löparskorna och ta ett varv runt Gamla Stan och Västerbron. Efter 9 km löpning var det väldigt skönt att duscha ch sedan äta crepes med skinka, tomat, emmentaler, sallad och därefter en crepe med glass och sås till efterrätt på Ceperie 4 knop. Fantastiskt vad kroppen klarar!
1608 dagar sedan


| Lägg till kommentar... |

Till toppen

Fredag 26:e mars
Jag passerade en skolklass när jag promenerade till jobbet. Sjuåringarna stojade och ansiktena var pigga och glada. De gick hand i hand, påskyndade av lärarna, på äg mot något roligt. Bredvid gick en mamma med en liten bebis i en mjuk sele på magen. "Undra hur det är att ha barn?" funderade jag, med något rosaskimrande i blicken. Sen passerade jag fönstrena däre de taniga tjejerna med sotsvarta ögonfransar satt och våpade sig inför killarna och ett killgäng släpade sig förbi mig, med cigg i hand, kepan bakfram och längst bak kom en kille som utstrålade "jag vet att jag ite passar in men jag vill hänga med er som är så coola". Jag stod med handen full av skräp och tänkte att det kanske inte skulle vara så kul ändå. Tack och lov att jag är så gammal att jag kan plocka skräp och strunta i vad andra tycker om mig.

Kroppen villegentligen inte stiga upp på morgonen. Lakanen var mjuka mot benen, hela kroppen domna efter gårdagens träning och jag skulle ha kunnat legat kvar i flera timmar. Men efter fullgjord arbetsdag tog jag de långa vägen hem - löpande upp i en båge över Sollentuna och Järvafältet för att sedan vända hem mot Älvsjö. Jag tyckte de vanliga 25 km hem var för kort :-). Benen var sega och tunga redan från start men jag var på bra humör och tänkte "detta blir perfekt mental träning! Jag bevisar för mig själv att det går att springa även om jag är trött från början!" Kvällen blev en odyssé genom Jakobsbergs industriområde, Barkaby Indutriområde, en massa SL-hallar och andra företag vid Spånga. Vid Ulvsunda industriområde sprang en tonårskille, som hade väntat på bussen, bredvid mig.
-Jag är snabbare än dig, sa han
-Det är du, men jag ligge 26 kilometer före dig, svarade jag
-Vart ska du?
-Till Älvsjö
-Hej då! Killen tvärstannade och höll upp handen till hälsning.

Sådana där möten gillar jag. De små, spontana, som så ofta uppstår när jag springer eller paddlar. Stockholm är trevligare mot löpare och kajakister har jag ofta hävdat.

Efter att passerat industriområdet mellan Gröndal och Liljeholmen nådde jag 35 km precis som bussen hem kom. Målet hade varit 35 och jag hade inte lust att sprina en meter längre. Sista biten åkte jag genom Västberga industriområde.

Vist hade jag tänkte mig sightseeing den kvällen, men inte riktigt genom en massa industriområden.... Nåja, jag hade gott om plats! Det var bara jag där :-)
1608 dagar sedan


| Lägg till kommentar... |

Till toppen

Tors 25:e mars
Skräp är fult. Skräp är äckligt. Varje morgon då jag promenerar till pendeln har jag lovat mig själv att ta upp minst ett skräp och slänga det i papperskorgarna sm finns utplacerade längs vägen. Tar jag fler än ett känner jag mig glad för att jag överträffat mina egna mål.

I morse såg jag en stor kaffemugg ligga ute på snön. Det är bonus att få bort ett extra stort sräp, för då blir det ännu snyggare ute. Jag trampade iväg över diket och förvånat insåg jag att skorna gått rakt igenom isskorpan och ned i vattnet under. Ännu mer förvånad blev jag att upptäcka att mina 9 år gamla skor var vattentäta.

Morgonen började med 8 km löpning innan frukost trots att huvudet var tungt av trötthet och lite annat från gårkvällen. Innan bodypumpen på kvällen tänkte jag "jag springer lite" och avverkatde 7 km till på löpbandet. När jag svettig och darrig var klar med bodypumpen tyckte jag det lät roligt att pröva ypga, som var passet efter. En slak liten mjäll grönsak kom sedan hem på kvällen, sjönk ihop på köksstolen och t middag. Därefetr bred sig behagligheten ut i alla lemmar när jag lade mig under yllefilten på soffan och lyssnade på Jonas Gardell.

Jag är inte särskilt snygg
Du är likadan
Fulare lär vi också bli
Men vi är riktigt vackra
Om man kisar litegrand
Om du överser med mig
överser jag med dig
Kom låt oss blunda tillsammans


Det är bland de vackraste kärleksförklaringar jag känner till.
1608 dagar sedan


| Lägg till kommentar... |

Till toppen

Onsdag 24:e mars
Vilodag.

på kvällen kom Erika hem till mig för att fira att hon nått toppen på Aconcagua. Erika och jag lärde känna varandra efter att hon varit ute och rest, börjat längta efter att bestiga ett riktigt högt berg och jobbade samman som journalist med Ulf. Ulf var även lärare för mig på Poppius och själv begeistrad i berg. Han berättade om att jag varit på Aconcagua och efter att ha läst min hemsida tills hon kunde vartenda ord om Aconcagua utan till tog Erika kontakt med mig. Det var ett glödande e-mail, fyllt av drömmar och järnvilja.

Samma glöd utstrålade hon den här kvällen. De röda lockarna slängde runt ansiktet och smilgroparna bländade kökslampan då hon oavbrutet beättade om allt hon upplevt på Aconcagua. Vi hade båda kommit fram till att Aconcagua definitivt är en hon. Hon släpper upp oss endast om hon känner för det. Hon är en grym och ibland generös dam. Och hon är oemotståndlig!

Som extra krydda på sin resa råkade Erika vara med om jordbävningen som skakade Chile. De hade dagen innan kommit ned från Basecamp, på väg ut ur Vacasdalen. Erika låg och sov under stjärnbeströdd natthimmel när marken mjuknade och kastade henne fram och tillbaka. I bakgrunden hörde de mullret av stenar som rasade från bergets sidor. Basecamp blev ödelagt. Erika och hennes gäng klarade sig skadefritt.

Hon är en nyckfull dam, den förföriskt vackra Aconcagua.

Efter att vilt ha glufsat i mig allt Erika hade att berätta om Aconcagua började vi smida nya planer. Paddling i Alaska, Cho Oyu, Denali, Antarktis.... Hela världen är en oändligt rik tummelplats!
1608 dagar sedan


| Lägg till kommentar... |

Till toppen

Min blogg. Om väsentligt och oväsentligt.
Tisdag 23:e mars
Började dagen med att gratulera min svåger som blivit 40!

Efter 4 km löpning på löpband som uppvärmning inför 1 timmes bodypump åkte jag in till stan för att träffa mina kamrater Lena och Catarina. Det är fantastiskt att kunna gå ut på restaurang med mina vänner... Särskilt därför att Catarina just nu går genom sin fjärde omgång med hjärntumörer. Att vistas ute bland folk har inte varit en självklarhet.

När Catarina har kommit in i rum har hon strålat och spridit glädje till de som är där. Hon har verkligen levat! Jag har kunnat få sms mitt i natten som säger "Livet är underbart!!!"

När livet är så skört verkar allt bli tydligt. Vad är viktigt, vad är skit, hur vill jag förhålla mig till livet. Catarina har passat på att njuta av varenda sekund hon fått av välmående. Det är inte alla dagar som det funkat. "Desto bättre att ta reda på de som verkligen funkar" verkar Catarina ha resonerat.

Vi firade att Catarina fått avsluta sin kortisonbehandling vilket medfört att hon även fått ta bort två andra mediciner.

Hur cellgifterna slår ut är fortfarande ovisst. Jag förstår inte allt kring behandlingen. Jag är glad att Catarina finns på jorden och passar på lite extra att njuta av hennes sällskap!

Jag är otroligt glad för alla mina vänner.
1608 dagar sedan


| Lägg till kommentar... |

Till toppen

Måndag 22:a mars
Åkte in till stan och träffade Emelie på Runner´s Store. Vi sprang en helt suveräna sköna 12 km hem till mig där vi sedan lagade rödbetssoppa, åt, myste och hade det bra. Löpningen fungerade mycket bättre när jag hade Emelie som peppade mig! :-)
1608 dagar sedan


| Lägg till kommentar... |

Till toppen

Söndag 21:a mars
Försökte mig på 6 lugna återhämtningskilometer... Höger vad värkte, ländryggen värkte.... Det blev bättre när jag blev varm. Får fixa massage. Min kära kropp är stark och inte så stark som den varit förut, får jag inse.

Vecka 11; totala löpmängd 69 km.
1608 dagar sedan


| Lägg till kommentar... |

Till toppen

Lördag 20:e mars. Sverigestafett!
Sverigestafett!!!

Jag vaknade tidigt, fortfarande med lite tidsomställning i kroppen och kom till Hornstull 20 minuter innan utsatt tid. Medan jag sippade på kaffe inne på Seven-Eleven såg jag löpare efter löpare droppa in. Sverigestafetten är ett initiativ från privatpersoner som tar stafettpinnen, samlar ihop ett gäng och springer en sträcka. Tanken är att komma hela vägen från Smygehuk till Treriksröset. Idag skulle sträckan Hornstull-Sollentuna avverkas.

Jag älskar de här spontana arrangemangen dr det bara är att dyka upp och löpglädjen ligger i fokus!

Vi blev över 30 pers som startade denna soliga vårvinterdag. Skorna plaskade i pölarna som var omöjliga att undvika. Efter att ha passerat Stadshuset vände vi till Segels Torg där vårystra löpare sprang varv på varv uppe på kanten på fontänen. Det var svårt att hålla balansen om jag tittade åt sidan.

Vi plöjde Sveavägen fram och många hajjade till åt de ryggsäcksklädda löparna och även åt dem som inte hade ryggsäck. Vi ägde stan! :-) Färden fortsatte längs Brunnsviken, förbi Ulriksdal och därefter längs Edsviken. En av mina favoritvägar! Så nära stan, ändå så lungt och vackert! Några löpare hoppade av längs vägen men Kristoffer som inte hade sprungit på två år kämpade otroligt tappert och tog sig hela vägen till Sollentuna. Där blev det varmkorv och dricka. Mia, Cecilia och jag kunde inte motstå frestelsen att springa i trappen bakom inspelningen av de två kockarna som stod och lagade mat mitt i centrumet.

Ken, Torkel, Mia, Cecilia och jag hade inte fått nog efter de cirka 20 kilometrarna till Sollentuna utan vi fortsatte runt Edsviken med riktning Mörby. Där gav sig de flesta benen tillkänna, även mina. Men jag är född envis. Jag hade tänkt springa hemtill min kompis Catarina på Gärdet där dusch och varmt sällskap väntade så det gjorde jag även om jag ifrågasätter om de sista kilometrarna kan kallas för löpning. Strax innan Catarinas port slog GPS över 42,2 km. Årets första mara! Det smakade fantastiskt med thailändsk gryta och jag segnade ned i fåtöljen hemma hos Cat. En fantastisk dag!
1608 dagar sedan

allen
100% garanti lån erbjudande gäller,Vi erbjuder lån till dem som behöver finansiering för att lösa sina problem. Om du behöver
finansiering, kontakta oss via
e-post: allenthy1@hotmail.com

233 dagar sedan


| Lägg till kommentar... |

Till toppen

Fredag 19:e mars
Sprang hem från kursen jag gick i Gamla Stan. Tog en extrasväng runt Södermalm och fick ihop 11 km. Benen är fortfarande tunga av tidsomställningen.
233 dagar sedan


| Lägg till kommentar... |

Till toppen

Tors 18:e mars
Oj, Mitt första blogginlägg. Hur ska det gå? Vad skriver man? Ingen aning. Det får bli vad det blir. Säkerligen mycket löpning.

Lunkade fram 4 kilometer på morgonen med gårdagens jet-lag från resan hem från Nya Zeeland i benen. På lunchen blev det ytterligare 6 km. Seg och tung i benen, men jag vet att det går över.
233 dagar sedan


| Lägg till kommentar... |

Till toppen