 |
|
|
|
|
|
|
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Copyright © 2007 Dynamic Form. All rights reserved. |
Vecka 35 |
|||
Mamma, mi syster Ulrika och jag åkte iväg till Tjejmilen och på Gärdet bredde folkmassan och tälten ut sig. Vi träffade på den nystöpta Mikaela, iförd rosa attiraljer av allehanda slag och fick oss ett gott skratt. Mikaela såg ut som en vanlig kvinna om än hon annars går under annat namn. Vi passade på att se suveräna Isabellah spränga mållinjen först, följd av Lisa Blommé. Det var kul att få se sådana löpsteg! Därefter ställde jag och syrran oss i femte startgruppen. Vår målsättning var klar - syrran skulle persa! Jag tänkte springa som (något irriterande?) följeslagare. Dagen till ärahade jag köpt en ros som jag tänkte ge till min kompis Evis som skulle stå längs vägen och sjunga med några från hennes kör. Den lilla rosen gav upphov till mycket skoj! Varje gång jag såg en kamera höll jag den mellan tänderna, sprang och vinkade och log och försökte vara en riktig linslus! Jag hoppas jag kom med på någon bild. Ulf Adolphson råkade se mig och gav upp ett gapskratt, ett litet barn skrek "Mamma, mamma, titta hon springer med en....ros!" En kommentator hejjade på mig för att jag fått rosen redan innan start och allmänt var det många bland löparna och i publiken som drog på smilbanden eller fick sig ett skratt när de såg mig. Jag hejjade på syrran så gott jag kunde. Vid två kilometer körde jag som jag gör med mig själv "Kolla, vi har redan sprungit två kilometer! Redan en femtedel gjord!" Ulrika, Mikaela och Mamma |
|||
När vi kom hem tog den spännande datajakten vid.... Vi gick in på tjejmilens hemsida och mamma hade gått ca 7 minuter långsammare än förra året. Det var mycket bättre än väntat, eftersom hon inte kunnat träna så mycket. Ulrika undrade stillsam "och jag då?" Med spänd förväntan slog jag in hennes startnummer och brast ut i jubel då jag såg resultatet - hon hade persat med 1:33! Hurra hurra hurra!!!! |
|||
|
Fredag Idag blev det 8 km! Benen är nästan återställda, återstår bara lite stel högervad och lite ömmande högerknä. Känns klart och tydligt att högerbenet behöver förstärkas! Jag hamnade i Piteåtidningen efter det mycket lyckade loppet i helgen. Läs artikeln här. De fick ett helt anonymt tips från en fortfarande endorfindopad Palt ;-) |
|||
|
Torsdag 6 km löpning inför tjejmilen tillsammans med min syster! :-) Kändes mycket bra! |
|||
|
Onsdag Så, nu har jag varit ute på mitt första löppass efter tävlingen! Det blev 7 km i Ursvikskogen av hoppande, löpande, snabb gång, springa i sidled och springa baklänges. Allt för att få lite olika belastning på musklerna. En tånagel är bortopererad numer och det känns mycket bra (jag får blåsor under naglarna. Då ligger nageln och bara simmar omkring i vätskan så det gör inte det minsta ont att ta bort den). Det var den blåsan som sprack och som jag trodde började bli infekterad, men nu känns den utmärkt! Höger knä har gjort lite ont. Tillbak från löpturen gick jag in i gymmet, körde lite styrketräningar för knät och vips så kändes det mycket bättre! Höger ben verkar vara lite svagare än vänster så jag tänker stärka upp det lite grand. Och även vaderna. Så i stort sett känner jag mig oförskämt pigg! Visst är lår och vader lite stela, men inte farligt. Piteå-tidningen har intervjuat mig och inslaget kommer förmodligen i fredagstidningen! |
|||
|
Tisdag Benen piggar snabbt på sig. Känner mest lite stela vader, lite stelhet på utsidan av låren och så värker höger knä lite grand. Jag äter ungefär varannan timme, fast inte så mycket. Jag får finnar i hela ansiktet och undrar om det hör ihop med löpningen eller med att jag blivit yngre? En av de tre blåsorna jag fick under loppet är möjligen lätt infekterad. Och så funderar jag mycket, förstås. Kan jag springa längre? Så klart jag kan - men hur mycket? Och hur tränar jag för det i så fall? Fast än är det tid att bara njuta. Det är det bästa med en utmaning - fasen efteråt då jag bara är nöjd, tillfreds och går och suger på karamellen jag har i munnen. Mmmmmmm!!! |
|||
Jag är hög och sover dåligt på natten på grund av pigghet och smärta som kommer och går här och där. Försover mig till jobbet och kompenserar det med att köpa den största prinsesstårtan som finns på konditoriet i Kista. Mina arbetskamrater skrattar stort åt det galna att springa i 24 timmar på en 400 meter lång bana, imponeras och gratulerar. Dagen till ära har jag tagit på mig "Jag springer Jättelångt"-tröjan. Jag promenerar till pendeltåget och jobbet (ca 3 km) och det fungerar bra. På eftermiddagen kan jag till och med gå nedför trappor! Hemma! Det bästa stället på jorden :-) Och nej, jag bor inte i slottet, jag är "bara" granne med det. Slottet ligger i Vietnam, tekniskt sett. Åarken brukar jag kalla "Min trädgård som jag inte behöver sköta". Jag har både springbrunn, badbassäng och äppelträd! På kvällen sitter jag en lång stund på en bänk vid Sjöängen. Det är så vackert när kvällssolen lyser i gräset. Jag förundras över livet, vår gränslöshet och vår potential. Vilka fantastiska skapelser vi är, alla av oss! Väl hemma ler jag varje gång jag ser kransen jag fick som tredjepris och som numera lyser i mitt vardagsrumsfönster. |
|||
|
Björn
Jag fick oxå jättemycket finnar efter GAX. Antar att det berodde på all fet och söt mat jag konsumerade då. Eller så beror det på att du blivit yngre, i så fall på grund av att du sprang snabbare än ljusets hastighet vilket nästan känns rimligt. ;-) 7 dagar sedan |
|||
|
Jan-Erik
Är det dags för 48:a timmars nästa år? Jag har alltid haft problem med att inte anmäla mej till längsta distansen. Man måste våga prova annars vet men inte. 5 dagar sedan |
|||
|
Evis
Jag måste komma hem till dig någon kväll och titta på tredjepris-kransen! Det är förunderligt vad vi människor klarar - både fysiskt och psykiskt. Det är verkligen genom utmaningar, kriser och annat som vi verkligen växer. Njut av karamellen och sug riktigt länge. Fundera över längre sträckor kan du göra lite längre fram. Kramis vännen min!!!! 5 dagar sedan |
|||
|
Evis
Det är jag som är Evis den lyckliga rosmottagaren. Det värmde rejält i hjärtat när jag såg dig komma springande med din ros, ditt röda ansikte och glada leende. Du är fantastisk Kristina, du har världens största hjärta och alltid varma omtankar. Det gör dig till en av mina bästa vänner. Kärlek!!!! 1 dag sedan |
|||
|
|||
Till
toppen  |
|||
|
Vecka 34 |
|||
|
Äntligen var det dags för Skövde Ultrafestival! 1 dag sedan |
|||
Jag träffar Staffan Åkerblom på perrongen och Lisse-lott Guest och Mikael Forsström på tåget. Vi pratar hela vägen till Skövde. Jag har aldrig tidigare kännt mig så glad inför en tävling, så otroligt förväntansfull och så lite prestationsångest! Jag ser tävlingen som 24 timmar där jag får chans att umgås med mina vänner (de som finns på banan) så mycket jag vill, jag får chans att lära känna nya människor och jag får vara ifred med mina egna tankar. Det ser jag som en lyx! Jag har packat grillad kyckling, blåbärssoppa, mackor, västkustsallad, chokladmjölk, nötter, russin och energikakor. Jag har ingen aning vad jag komemr att bli sugen på under tävlingn och hur magen kommer fungera, men det här har jag ätit förr och jag vet att jag brukar tycka om det. På kvällen får vi nummerlappar och Reima och Torill möter oss med flera vid hotellet. Vi äter middag på en restaurang, ju mer jag får i mig desto bättre. På kvällen ligegr Lisse och jag och pratar i våra sängar. Visst har vi lite tävlingsnerver och svårt att sova bägge två, men i det stora hela känns allt enormt bra! 1 dag sedan |
|||
|
Onsdag Fett-laddning i form av en Calzone. Den slinker lätt ned och lämnar ett tomrum kvar i magen att fylla. Jag har ingen aning om jag kan energiladda på det här sättet innan Skövde Ultrafestival somgår till hegen, men jag lär märka vad det blir för resultat. 1 dag sedan |
|||
|
Tisdag 6 km lugn löpning. Benen spritter av löplust och vill fortsätta mycket längre men jag vill behålla det positiva pirret tills det är dags för tävling! 1 dag sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Vecka 33 |
|||
|
Den här veckan missade jag att uppdatera bloggen. Det blev i alla fall ca 50 km löpning. Jag drar ned avsiktligt för att klara en utmaning jag gruvat för länge men numer ser fram emot - mitt livs första 24-timmarslopp! 1 dag sedan |
|||
|
Torsdag Idag blev det 14 km i Pite-nejden! 1 dag sedan |
|||
|
Tisdag Jag och Isak paddlade till Fingermanholmen där vi fiskade, hoppade på bryggan så den svajjade och satte upp tältet. Vi gjorde upp en eld i den stilla sommarkvällen och matade oss själva och fiskarna med stekt palt. Simon kom med motorbåten lite senare. Vi grillade godisbitar, myste, pratade, och hade det bra! Vi kröp ned i tältet och trots att det bara var sju grader den natten mådde vi hur gott som helst och frös inte ett dugg. Det är kul att vara moster till två goa killar! 1 dag sedan |
|||
|
Måndag 11 lugna kilometrar genom solbeskänkt färgstark norrbottnisk natur. 1 dag sedan |
|||
|
Anders
Kul blogg! Har du några bra tips för en nybörjare när det gäller ultralöpning (har iofs tävlta/tränat i orientering/multisport)? Anders 19 dagar sedan |
|||
|
Ingmarie/blog.nemonisimors.com
och vilken glädje det måste var att ha en sån moster som du! Förresten. jag älskar med Pride. Missade den i år men jag har gått med flera gånger och det är helt otroligt både kul, häftigt,hisnande och så himla härligt! Mer Pride till alla-bra skrivet! Jag är en stolt syster! :-) 18 dagar sedan |
|||
|
Kristina
Hej Anders, jag har massor med tips! :-) Maila mig på kristina.palten@gmail.com eller ring på 0730-244969 så kan vi höras! 14 dagar sedan |
|||
|
Anders
Kul! Jag provar att ringa dig imorgon (onsdag)! Anders 14 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Vecka 32 |
|||
|
Söndag Efter konfirmationstårta till lunch, sedan jättemiddag med massor med efterrätt hemma hos min syster - det var min systerson som konfirmerades och jag är mäkta stolt moster - så skjutsade jag hem mamma & pappa. Snörde på mig löparskorna och speedade i 5min/km-tempo in till stan igen för att se min yngre systerson spela fotbollsmatch. Efter huttrande vid planen, uppvärmning hemma hos min syster, så sprang jag samma väg tillbaka, fast lite lugnare den här gången. Totalt blev det 14 km. Veckans löpmängd blev 37 km. 14 dagar sedan |
|||
|
Fredag 15 km i den fantastiska Ursviksskogen! 14 dagar sedan |
|||
|
Torsdag 8 km lugn jogg innan frukost. Jag springer mest på tårna och undviker att sätta ner hälarna hårt. 14 dagar sedan |
|||
|
Björn
Ingen löprunda än men jag svävar dock fortfarande ovan molnen.. Kram min pacer! 26 dagar sedan |
|||
|
Mån-ons Benen vill springa, men hälarna och huvudet vill inte... 26 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Vecka 31 |
|||
|
Fredag-Söndag Då var det dags för en höjdarupplevelse i form av GAX Trans Scania! Vilka kämpar! För min del har jag förflyttat mig ca 124 kilometer den här veckan. Inte alltid springandes med dock till fots! :-) 26 dagar sedan |
|||
Efter några dagars löpvila tog jag tåget ned till Helsingborg för en av årets STORA händelser; GAX Trans Scania. Vad sägs om att springa över Skåne, fram och tillbaka? 246 kilometer längs Skåneleden. Min kompis Björn hade bestämt sig för att göra detta vansinneslopp och jag kunde absolut inte låta bli att vara med. Fast 246 lät för långt. Därför erbjöd jag mig att springa med Björn på nätterna istället, för att vara stöd åt honom då. Det tyckte jag lät som en lagom utmaning. När jag kom till Helsingborg tog Björn med mig på en fantastisk vandring genom bokskogar och över berg och under berg på Kullaberg. Vi kröp in i en grotta och lös med ficklamporna på stora spindlar som kröp omkring i mörkret. 26 dagar sedan |
|||
Känne mig lite stolt över att numer känna både en Lord och en Soldat av Ladonien! Björn fick titeln soldat efter att ha fullföljt Ladonia Mountain Trophy 8 gånger. Och Lorden är ingen mindre än Rune Larsson. Lars Vilks anser att all konst är onödig. När Rune hade rott över Atlanten fick han en tavla av Lars där det stod "För att det var onödigt" Det vill säga, Runes Atlantrodd är konst! På kvällen blev det planering, planering och åter planering. Om jag ska springa med Björn när det blir mörkt, var kan vi gissa att han befinner sig ungefär klockan 21? Och vilken buss kan jag ta dit? Hur långt springer vi under natten? Var kan jag hoppa av när det blir ljust igen? Och finns det något vandrarhem i närheten? 26 dagar sedan |
|||
Torsdag kväll blev det stor proteinladdning med hjälp av grillen hemma hos Svenssons. Björn hade haft svårt att sova några nätter inför loppet och så blev det även den här natten. Fredag morgon gav vi oss ut på en 6 kilometer kort löptur längs havet. Tången doftade och vi passerade två slott på löpturen och ett tredje när vi skulle hämta orienteringslampor hos orienteringsklubben. Dessutom är Björn nästan granne med Sofiero. Skåne måste ha varit ett väldigt rikt landskap. Fredag kväll tog vi tåget för att sova på vandrarhem i Malmö innan starten på lördag klockan 8:00. Vi träffade Mia som packat allt utom laddaren till mobilen. Hon fick hastigt springa iväg till en affär för att kaffa en ny. Jag sov gott medan Björn mest låg i dvala. Jag kan förstå om tanken på att springa 246 kilometer stör nattsömnen. 26 dagar sedan |
|||
|
Mamma
Hej! Hur kommer man vidare i texten? Det skulle ju vara fyra A4 ? 27 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Vecka 30 |
|||
|
Söndag Jag längtade tillbaka till Paradiset. Det var verklgen vackert! Jag sprang hemifrån mig, genom Mellansjö, förbi Ågesta och in på stigen till Paradiset. Det låg fortfarande en del små sjöar kvar efter torsdagens regn. Tallbarr hade spolats upp i stora högar längs stigarna. Jag formligen älskar doften av solvarma tallbarr som blandar sig med doften av myr, allt medan mina fötter försiktigt springer på tå över stenar och rötter. Jag älskar kroppens rörelse i sidled för att hålla balansen och parera för ojämnheter. Och jösses, vad hallon jag åt! Jag hittade massor som var stora och fina. Vid Paradiset åt jag min ostsmörgås och pumpade upp källvatten att fylla på vattenblåsan med. Jag sprang vidare längs Sörmlandsleden mot Huddinge. Det bar uppför och nedför, längs stigar, grusvägar och över åkermark. Fast orsaken att jag hamnade i åkern var att jag sprang vilse. Som vanligt. Det ingår i ett äkta löparäventyr. Eller oväntade saker som riktigt hällregn. I min smak är det först när jag är riktigt ute i skogen, på långpass, och något oväntat sker som ett löppass är perfekt. Jag hittade så småningom tillbaka till Sörmlandsleden och fick sällskap av en finlandssvenska den sista biten mot Huddinge. Väl framme i Huddinge köpte jag både chokladmjölk och mjölk och drack girigt. Det är så gott!!! Ikväll har det blivit spaghetti och köttfärssås och så funderar jag på att krypa upp i soffhörnet och äta Texas Pecan glass. Det är också så gott! Och kroppen är så skönt trött efter dagens 43 kilometer i skogen. Veckans totala löpmängd blev 120 kilometer och nu ska min kära kropp som tar mig till sådana fina ställen få vila några dagar! 27 dagar sedan |
|||
|
Lördag Jag och Agnes gick på 1700-tals café på Långholmen sedan tittade vi på Prideparaden. Jag måste säga att jag är grymt imponerad! Så många organisationer, så mycket folk! Polyamorösa förhållanden, Regnbågsfamiljer, Homosexuella undersköterskor, Sjuksköterskor, Läkare, Poliser, inom Försvaret... Alla större politiska partier, Homosexuella unga i kyrkan, oj oj oj! Hur många som helst! Och jag tycker de har rätt. Rätt till sin egen sexualitet och till att älska vem man vill. Det är självklart för mig. Vem har rätt att tycka något om jag älskar en man eller en kvinna? Det är bara upp till mig. Och den jag gillar förstås. Utan ömsesidighet blir det inget förhållande. Inget förhållande värt namnet, i alla fall. Jag tyckte om stoltheten som Pride faktiskt representerar. Under en dag får alla vara precis somm de är och beundras för det. Jag önskar att det alltid vore så. Stolthet ser jag som något enormt viktigt. Framför allt för att stolthet är motmedicin mot skam. skam är en känsla jag önskar vore mycket mindre i samhället. Skam har sin funktion i att göra oss till sociala varelser men det lägger också många hinder i vägen! Mer Pride åt alla, säger jag! 27 dagar sedan |
|||
|
Fredag Idag blev det 8 lugna kilometer innan frukost, sedan smultron! :-) På kvällen spratt benen av löplust så då blev det 10 km fartlek a la Rune längs blåsippsslingan. 27 dagar sedan |
|||
|
Torsdag -Vill du springa med mig till Paradiset? Det ville jag absolut! Det var Leif Åhlander som undrade och det lät som en helt underbar idé! Sagt och gjort, vi träffades i Farsta och vandrade till Ågesta. Där stod en skylt med texten "Paradiset" på. 27 dagar sedan |
|||
Leif på väg mot Paradiset! 27 dagar sedan |
|||
Vill du ha vägen som är mödan värd - spring till Paradiset! Det var inte lätt att få till skärpan i allt regnande. Jag springer genom en vattenpöl (det är allt det grå). 39 år ung! 27 dagar sedan |
|||
|
Onsdag Lätt jogg till Högdalstoppen, sedan sex kilometrs lekande upp och ned bland kullarna, därefter hem igen. Totalt blev det 14 km denna varmfuktiga härliga sommardag! Fast visst önskar jag att jag hade varit på toppen av Jakobshorn tillsammans med de som är i Schweiz inför Swiss Alpine... Undra om Jonas vinner i år igen? 27 dagar sedan |
|||
Vad sägs om detta skavsår? Fick det av banden till ryggsäcken vid löpningen i söndags. I morse blev det tio lugna kilometrar längs blåsippsslingan. Jag försökte göra överhanskast (eller vad det nu heter; man greppar en uppsatt stång och försöker slänga benen över stången och komma ned på andra sidan) men det är en utmaning som jag inte klarat av att lära mig än. Får skaffa mig en lärare ;-) I övrigt är mitt sovrumsfönster numer nymålat och färdigt. Jag märker att jag blivit slarvigare nu jämfört när jag målade det för 12 år sedan å andra sidan var jag petnoga då så det känns bara bra. Leif kom förbi med pannlampan han fått låna av mig till Full MoonRace och det var kul att träffa honom igen. Sen cyklade jag hem till Helena och försökte ta mg över Högdalstoppen men där var en massa byggen så jag fick cykla runt istället. Minns när jag och Rune var där och gick i storskor med Nationalencyklopedin i ryggsäckarna för att träna inför Aconcagua. Det var roligt! 27 dagar sedan |
|||
|
Ingmarie
Aj aj! Hoppas det går över fort! Bisalva är bra. :-) Kram 42 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Vecka 29 |
|||
|
Söndag Så kom veckans sista dag. Den började med målning ett varv på mitt sovrumsfönster. Sen knöt jag på de nya löpardojjorna (tänk vad enkelt det är att gå in i affären och säga "New Balance, 1064, storlek 41,5 tack" Tänk o det alltid var så lätt att köpa kläder!) och gav mig ut i det var-fuktiga sommarsömninga Stockholm. Jag sprang över Årsta vidare till Gröndag och Essingebron. Bestämdemig för att runda Stora Essingen och fortsatte över Alviksbron för att köpa en varmkorv och en apelsinsmakis i Alvik. Efter Tranebergsbron och Karlbergs Slott fick jag marathon-nostalgi och sprang Odengatan-Karlavägen och genade sen över Gärdet för att Runda Djurgården. Längst ute på udden satt en man och sa "Du, killen är tre minuter före". "Oj, är han snygg?" Replikerade jag. "Absolut!" svarade mannen. "Då är det bäst jag spurtar" svarade jag och ökade takten skämtsamt. Det är roligt med löpning, idag har fyra okända personer tilltalat mig. Hade jaginte sprungit hade det nog inte varit någon. Vid Djurgårdsbron åt jag en till varmkorv och smakis, sedan följde jag Strandvägen, Gamla Stan, Götgatan, Skanstullsbron och så cykelvägen från Gullmarsplan hem. Strax innan mitt hus visade GPS:en på exakt 40 km. Då gick jag de sista metrarna. Hemma fick jg ett litet fnatt av sommarglädje då jag lyssnade på "Skapta för varandra" med Suzzie Tapper. (Klicka mitt mellan den röda och den svarta linjen då den slutar spela. Den bryter just när det blir som bäst!). Vissa svenska låtar är helt enkelt svensk sommar för mig och de gör mig oftast glad. Jag tror att det är glädjen då refrängen börjar som tilltalar mig så. Och egna minnen, så klart. På kvällen åkte jag till Svalkan och lyssnade på ett föredrag om Liv & Ledarskap. Detta fridfulla ställe, där jag trivs så bra. Föreläsaren pratade mycket om effektivitet och eftersom det nästan är ett fult ord för mig tilltalade inte just det mig speciellt. Ska klura ut någon dag vad det är som stöter mig med termen effektivitet. Så var veckan slut och det blev 115 km sprungna. 42 dagar sedan |
|||
|
Lördag 8 km morgonjogg och sedan smultronfrukost! Mums! Därefter passade jag på att investera i nya löparskor hos eminenta Emelie och så träffade jag fantastiska Carina på stan för fika och lyckönskningar inför Swiss Alpine! Kvällen ägnade jag åt att byta isoleringslister i mina fönster, putsa fönstrena och slipa karmarna till sovrumsfönstret. Det är tolv år sedan sist jag målade så det har börjat flagna på några ställen. Måla fönster är inte direkt min favoritsysselsättning, däremot tycker jag om att ha rent och snyggt omkring mig. Det kommer att bli såååååå fint! 42 dagar sedan |
|||
|
Fredag 10 km fartlek längs blåsippeslingan! Det är alltid lika mysigt att springa längs den, den ger mig goda vibbar. 42 dagar sedan |
|||
|
Torsdag Hade en riktigt rolig segellektion med Daniel! Se Å seile sin egen sjö 42 dagar sedan |
|||
Sprang hem från jobbet via en glasspaus på Svalkan och en extrarunda kring Södermalm. Hittade massor med solvarma, goa hallon i Helenelund! Funderade nästan på att springa och hämta en hink... Det blev 28 km i härligt väder. Det blev för långt att springa tillbaka ;-) Hemma hoppade jag i duschen och direkt vidare till bussen (ja, ja, jag hann ta på mig kläderna) för att möta Evis och Ida i Liljeholmen. Vi hade bokat kajak hos min favorituthyrare över alla, Göran på 08 Kajak. Visst syns det att de är mor och dotter! Vi paddlade i mitt favoritvatten i Stockholm; genom Långholmskanalen. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; Stockholm är snällare från vattnet. Folk på bryggor, de som badar, de som fiskar, småbarn längs stränderna - alla vill prata med en kajakpaddlare! En sothöna hade byggt bo bak på en båts brygga och två duniga ungar simmade omkring i vattnet med mamma medan de andra två var kvar i boet. Vattnet speglade sig i den blankpolerade gamla träbåtarna medan Gamla Stan och Riddarholmen växte fram bakom pilarnas vattensänkta grönska. Vi rundade Långholmen och slog oss ned på udden ut mot Mälaren för att äta vår picnic. Sedan tog vi ett varv runt Lilla Essingen och hälsade på en mås. Överallt badar människor, grillar, har picnic, metar, sitter på klipporna och har det härligt. Sommarstockholm är verkligen speciellt! När vi närmade oss Liljeholmen igen härde vi salsatonerna från uteserveringen strax under bron. Jag har inte tänkt på det förrän jag läste det i DN - det stället har inget staket ut mot vattnet. Skribenten fascinserades av tt det fanns en plats i Stockhom som inte drabbats av trygghetsnarkomaniskt tnkande och njöt av ställets frihet. Jag håller med! Jag gillar det också. Folk dansade och många tittade på oss när vi paddlade förbi och försökte vicka på höfterna i salsarytmer i kajakerna. Göran tog emot oss, lika glad som alltid. Ett härligt ställe, en härlig paddlingstur och härliga vänner! 42 dagar sedan |
|||
|
Tisdag 14 km backlöpning på Högdalstoppen, inklusive uppvärmning och nedjoggning! Backlöpning är något många associerar med kräk-känsla. För mig är det lek. Jag springer uppför om jag känner för det, är det för brant går jag. Sen är det full fart utför! Är det riktigt brant får jag studsa. Högdalstoppen är perfekt, den består av tre högar och det går att hitta vilken lutning som helst och bara springa över kullarna och låtsas att jag är en i "The hills are alive to the sound of music..." Önskar att mannen i mina drömmar vore där och tog mig i sina armar ;-) 42 dagar sedan |
|||
|
Måndag Idag slank jag in på företagshälsovården och fixade en sak jag tänkt göra i flera år - vaccinera mig mot TBE. Hittills i år har jag fått två fästingar och det tycker jag är lite med tanke på att jag rör mig mycket ute. Nu sa jag bara se till att ta de två andra doserna också så jag får fullgott skydd! Jag sprang 15-km spåret i Ursvik och stannade i solskenet och åt varma, mogna hallon från buskarna i skogen. Jag önskar jag fick föra vidare den underbara sommarkänslan det ger till mina barn. Fast det har jag ju inga. Det är jag ledsen för. Och så kan jag undra varför de som har barn så ofta verkar irriterade på dem. Fast det kanske jag också skulle vara om jag hade några. Det är så lätt att glömma hur värdefullt det är, det som jag redan har. 42 dagar sedan |
|||
|
Ingmarie
Vilka härliga dagar! Och smultron..Åååh vad gott! 45 dagar sedan |
|||
|
Evis
Jag håller med - vilken låt Sussie Tapper har fått till!! Kram min vän! 42 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Vecka 28 |
|||
Pappa, Ulrika och Isak tog sig ett dopp i badtunnan hos Ulrikas svärföräldrar medan jag och mamma satt i solen och mådde gott. På kvällen skjutsade mamma mig till tågstationen i Älvsbyn och så bar det av söderut mot Stockholm igen. Det var tungt att lämna mina nära och kära. Jag vill höra ihop och då känns det svårt att ha de jag tycker om långt bort och inte få vara med dem. Veckans totala löpmängd blev 95 km. 42 dagar sedan |
|||
Jag och mamma var på loppmarknad i stan och spanade efter saker och om vi kände folk. Men jag såg inte en enda jag kände igen. Därefter hämtade vi pappa och så var vi på Grans lantbruksskola och åt lunch. Vi promenerade omkring på området och tittade på alla gamla redskap soom man förut använt i lantbruket. Jösses, vad folk har slitit! På kvällen kom Annika förbi och så sprang vi 14 km runt bygden. Det var en vacker kväll med kvällssol som målade landskapet i varma färger och vi pratade så mycket att jag önskade att rundan varit mycket längre. Jag tycker det är fascinerande, jag och Annica har känt varandra sedan vi var 14 och trots att vi bott över 90 mil ifrån varandra ända sedan jag var 18 så har vi alltid hållit ihop och hon känns alltid lika nära för mig. Vissa människor är det bara så med. Det tycker jag om! Mamma och pappa gosar lite 42 dagar sedan |
|||
|
Fredag Jag sprang 14,5 km till min syster, var med dem och åt glass och fruktsallad. Sedan sprang jag 13,5 km, som visade sig bli lite snabbtempo eftersom jag var sen, till min kompis Annica. De bjöd på grillat. Senare på kvällen kom även Anna och hennes familj och Robert och Katarina. Vi satt på Annikas veranda, pratade, åt och hade det bra. Jag brukar säga att jag har det rätt bra. Jag åker omkring till en massa människor och får sällskap och äter mat. Det är rätt behagligt på sitt sätt. Och visst önskar jag ändå att jag hade haft permanent sällskap. Både och hade varit bäst! 42 dagar sedan |
|||
Framme i Piteå fick pappa en födelsedagspresent han länge längtat efter att få - Atlantroddarens Friskvårdsbok, skriven av Runes roddarkompis Niclas. Det var för att Rune var med i boken som pappa önskat sig den :-) Vi hälsade på "Pappa Kurt", där jag och min syster varit dagbarn när vi var små, mamma och jag promenerade till Farmors grav, Ulrika kom förbi och hälsade på tillsammans med Simon och Isak och på kvällen var det som förr - väldigt länge sedan förr - jag sprang över till grannen där deras dotter Maria var på besök och så gick hon och jag hem till Monika, hennes yngre syster. Vi har inte setts på flera år. Det blev en väldigt trevlig kväll med många minnen och skratt. 42 dagar sedan |
|||
|
Onsdag Eftersom det fortfarande är över 30 grader varmt tyckte jag det vore fräckt att köra intervaller. Så det gjorde jag. Medan många andra satt och lapade sol och läsk ångade jag fram över Årstabron så gott det gick. Jag får erkänna att farten blev något lägre i de två sista intervallerna. Men men, 5 km uppvärmning, 5x2 km intervall och sedan 5 km nedjogg går inte av för hackor! Nu ska jag äta middag med Annika och sen ska jag sätta mig på tåget upp till Piteå. 42 dagar sedan |
|||
|
Tisdag Sprang hemifrån mot Ursvik. Följde stranden längs Huvudsta tills vattnet övergick i en å. Därefter korsade jag Sumpan för att nå Ursvik. I Ursvik träffade jag min tekniskompis Patrik som hälsade på hos sin syster under semestern. Han hakade på längs 5-km spåret. Efter en dusch blev jag bjuden på grillat kött, majskolvar och ungsbakad potatis. Mums! Sen satt vi och pratade gamla teknis-kompisar; vem bor var, vem håller ihop, vm har skilt sig, hur många barn har den och den osv. När jag kom hem räddade jag mina smultron som höll på torka bort. Därefter lyssnade jag om och om igen på "Stockholm i natt" med Peter Jöback. Det är en underbar låt att lyssna på och att dansa till. Det blev 23 km löpning i 33-gradig värme. 42 dagar sedan |
|||
|
Måndag Ca 10 km löpning och smultron-ätning innan frukost i Sundbo. Därefter lånade jag Camillas kajak och paddlade till Oljeön, Världens äldsta bevarade oljefabrik, som ligger precis utanför Ängelsberg. Det blev ca en mil, gissar jag. Fascinerande att sådan verksamhet bedrevs just där! 42 dagar sedan |
|||
|
Evis
Vad bra du verkar ha det i Piteå min vän. Vilken fin bild på din mamma och pappa. Hoppas du snart kommer hem, Ida och jag vill paddla kajak med dig snart. Stor kram 51 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Vecka 27 |
|||
|
Fredag-söndag Befann jag mig på Engelbrektsommar i Norberg och slog pers på 5 och 10 km! Sammanlagda löpsträckan för veckan blev ca 30 km och så blev det 12 mils paddling! 51 dagar sedan |
|||
Tisdag morgon tog jag bussen till Björkvik på Ingarö kånkandes 8 kg vatten, tält (3 kg), kläder, mat, sovsäck, liggunderlag... Det blev en del! Efter att ha fått en fin-fin Tahe Marine Wind 505 styrde jag kosan rakt ut mot havet. Vattnet låg stilla. Jag passerade norr om Nämndö och åt premiärlunch med mitt nya primuskök på Klabban. Det blev gulaschsoppa spetsad med cous-cous. Jag blir alltid hungrig när jag paddlar, allt slank ned snabbt. Jag brukar behöva ha nödproviant i sittbrunnen. Den här gången bestod den av "Pitekaka", mjuka stora kakbitar med havregryn blandade med kanel och smör. Mums! Det dröjde inte länge förrän utsikten såg ut så här. Jag paddlade genom Brandskärgården och Södra skärgården allt medan jag letade efter mitt favoritskär. Två gånger trodde jag att jg hade hittat det och pulsen gick upp, men båda gångerna var det falsklarm. 51 dagar sedan |
|||
Himmel och hav gick ihop i ett Och det är sant, som Anna-Marie på Duva konstaterat, horisonten ändrar sig ständigt 51 dagar sedan |
|||
En Palténsk boning. Jag kan ha sjöutsikt var jag vill :-) 51 dagar sedan |
|||
Morgonen grydde med blå himmel och svag vind. Jag paddlade norrut mot Björkskärs skärgård och vidare genom Lilla Nassa för att till slut komma till Stora Nassa. Det första jag gjorde där var att äta lunch på en kobbe och ta ett bad. Lunch i Stora Nassa 51 dagar sedan |
|||
|
Jag paddlade runt i Stora Nassa och det var verkligen fint. De karga stenöarna låt tätt, tätt och på några fanns lite växtlighet. Jag paddlade förbi de grå, träfärgade husen på ön Bonden och såg två kvinnor och en hel hög med barn som badae och solade. Ett sånt vackert ställe de hade! Det var fullt med segelbåtar överallt så det tog ett tag innan jag hittade en egen kobbe. Där låg jag och läste Milo Dahlmanns bok "Min dröm om havet". Milo seglade ensam från Sverige och rundade Sydamerika och seglade hem igen. Oj, vad rädd jag hade varit i hennes ställe! Jag hade tänkt paddla över Rödkobbsfjärden men det hade blåst upp igen. Jag läste och läste och hoppades vinden skulle mojna, men nej. Tillslut lagade jag en tidig middag och bestämde mig för att paddla tillbaka ungefär samma väg som jag kom. Då skulle jag ha medvid och förhoppningsvis skulle kvällslugnet ha lagt sig över vattnet när jag nått Björkskärs skärgård igen. 51 dagar sedan |
|||
Nattläger på Stenören 51 dagar sedan |
|||
Jag paddlade söderut, träcklade mig igenom Norrsundet och passerade Harö. Paddlingen på förmiddagen var lugn men som vanligt blåste det upp lite senare. Jag fick kämpa rätt bra för att mota vågor och vind när jag gick över Kanholmsfjärden. Svensk sommar när den är som vackrast Här insåg jag också att det är väldigt stor skillnad på skärgård och skärgård. Tystnaden vid de yttre skären byttes mot motorbåtar som jag anser är skärgårdens förorening - en enda motorbåt kan höras flera kilometer över vattnet och förstöra tystnaden. Visst tycker jag att det som kör motorbåtar också ska få komma ut i skärgården, men kan de inte vara ljudlösa? Nobelpris till den som fixar det! 51 dagar sedan |
|||
Nu sitter jag hemma igen och stolen gungar medan jag skriver. Jag har sju blåsor i ena handen och en i den andra. Jag drack 6 av de 8 liter vaten jag hade med mig men det var nog för lite. Jag är törstig hela tiden! Totalt har jag paddlat omkring 12 mil. Jag hittade inte skäret jag letade efter, men när jag stretade som värst mot vind och vågor kom jag till det stadiet att jag bara tänkte "jag måste komma i lä bakom den där ön, jag måste få vila!". När jag närmade mig höll jag på tappa hakan i förvåning. Det var inte skäret men det var en ö jag tältat tidigare. Jag klev iland och gick upp där jag trodde tältet stått. Mycket riktigt, stenarna som använts för att hålla fast tältet låg kvar. Det kändes väldigt härligt att stå där och minnas min första riktiga paddeltur i Stockholms skärgård, så här några år och paddelturer senare. Det var en väldigt skön känsla. Jag stannade länge, satt där tältet stått och tackade platsen för allt den givit. Och önskade att jag får komma tillbaka hit en dag, precis som förr. 51 dagar sedan |
|||
Nu är det smultrontider! Plantorna jag fick avmin moster börjar ge skörd och den verkar bli riklig! Mums! Förutom att äta smultron ägnade jag dagen åt investeringar. Jag kikade på ett tält som skulle ha klarat allsköns väder men prislappen på 8000 var mer än jag hade tänkt mig. Det blev ett Marmot Earlylight istället. Jag gillade att det var gott om myggnät så att det inte blir så varmt, att det fanns absid som det går att laga mat under i dåligt väder, att tältet var oranget och prislappen. Det jag var mest nöjd med var köpet av ett primus-kök som går på gas och som saknade allsköns smörja och onödiga saker som jag inte vill ha. Det var lite onödigt stort men verkade stabilt och allt var i metall. Gillade inte riktigt att det var belagt med teflon, men det är väl bara byta skålen då teflonen ger sig.... Orsaken till inköpen är självklart - paddling! I morgon tar jag bussen till Björkvik, får styrketräning när jag bär hela min packning till kajakuthyrningen, lastar i allt och paddlar rakt ut i havet. Jag vet att jag är optimist, men jag ska försöka återfinna ett underbart skär som ligger två mil rakt ut. Där sa jag ligga och lapa i mig av allt det goda omgivningen ger. Sen hoppas jag på att ta mig till Stora Nassa. En liten miss i planeringen var att jag tänkte orientera mig efter Gröna kartan men när jag kollade på de jag har upptäckte jag att de inte täcker Stora Nassa. Får hoppas att kajakuthyraren har en sådan. Det känns underbart skönt att ge mig av på den här turen. Jag hoppas att jag inte stöter på så många människor och att jag får njuta av tystnade. En paddlande retreat. Precis vad jag vill ha just nu. 51 dagar sedan |
|||
|
Daniel Y.
Oj det låter som ett riktigt skönt äventyr det där! Får hoppas att du får en fin tur och bra väder att paddla i. Kul med nya prylar =) 63 dagar sedan |
|||
|
Daniel Y.
Ps. Har man väl bränt mat i en aluminumkastrull så uppskattar man teflon i primusköken. Ser man bara till att skydda teflonen så håller den ju ganska länge, och som du säger kan man alltid byta när den ger sig =) 63 dagar sedan |
|||
|
Evis
Ha det jätteskönt och njut av tystnad och natur. Paddla lugnt. Kram! 63 dagar sedan |
|||
|
Karin
Låter härligt! 63 dagar sedan |
|||
|
Ingmarie
Önskar dig med en underbar tur! (Du kanske redan är hemma?) KRAM 63 dagar sedan |
|||
|
Björn
:-) 61 dagar sedan |
|||
|
Evis
Återigen ett äventyr Kristina. Du beskriver så att det känns som om man är med dig - tack för det. Du skriver att du skulle vara rädd om du som Milo skulle runda Sydamerika, jag skulle vara rädd att vara ensam i kajak i Stockholms skärgård.... kanske du kan hjälpa mig att övervinna den känslan och ta med mig någon gång, JA!!! Kram igen och åter tack för en härlig läsning - plåstra om blåsorna och sov ut!! 60 dagar sedan |
|||
|
Carina
Bästa bästa Kristina!!! Vilken härlig kajaktur!! Skärgården är verkligen vacker och rofylld. Hoppas att du har många härliga minnen med dig tillbaka!! Bevarade långt långt inne att plocka fram framöver. Kram!!! 53 dagar sedan |
|||
|
Anna-Marie
Saa herlig! Du er kjempeflink! Gleder meg til aa dele horisont med deg igjen! 27 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Vecka 26 |
|||
Så var det äntligen dags för årets höjdarlöppass! Fredrika Gullfots välarrangerade och välplanerade löpning från Hornstull-Järna, 55 km om man springer hela vägen Det här året var Fredrika och ett antal andra i Schweiz på träningsläger. Vi var därför "bara" 55-60 personer som kom till start. Det tycker jag är helt fantastiskt! Bara grejen attse löpare efter löpare dyka upp vid Seven-Eleven är helt magiskt. Jag sprang med Fredrik och Magdalena Ellinder och spånade idéer om vad vi skulle kunna göra för att främa ultralöpningen. Det var kul! Jag är inte så bra på att kläcka idéer men ben bra på att förverkliga andras! Naiti, Daniel och Leif äter lunch i Rönninge 27 dagar sedan |
|||
Löppasset går i lungt tempo och är upplagt så att löpare kan hopp av på ettflertal ställn om de tycker att det börjar bli för långt. Vi tog också många drick, ät och glasspauser. Här sitter Miranda, Magdalena, Fredrik, Maria och Henrik och äter på bryggan vid Södertälje hamn. Det blir också en hel del uppmärksamhet kring en så stor lögrupp. Många frågar vad vi håller på med. Och tycker vi är galna. Eller uttrycker beundran. 27 dagar sedan |
|||
Jag fascineras av social löpning. Samtalen når ett djup man sällan når annars och jag lär känna folk. Perfekt umgängessätt! Varma löpar badar strax utanför Södertälje. Det var riktigt suveränt att få svalka mina fötter och ben i det svala vattnet! Veckans löpmängd blev fin-fina 129 km! 27 dagar sedan |
|||
Efter frukost gav sig hela gänget ut på en löptur runt Edsviken. Vädretvar lika vackert som igår, vattnet glittrade vid grusstigen vi sprang på. Vi hittade en stig på andra sidan viken som jag sett men aldrig hittat till förut. Därigenom blev löpturen än bättre än den brukar vara. Vi passerade både Ulriksdals och Edsbergs slott under löpturen.Sådana här dagar gör mig fantastiskt slot över denna vackra stad som är Stockholm! Bara sex-sjuk kilometer från Sergels torg kan vi springa i underskön omgivning och hoppa ned i vattnet efteråt! När vi avslutat våra 21 km kom Hasse och Anette och så körde vi den seriösa delen av utvärderingen och hittade en hel del matnyttigt att ta tag i. Därefter lagade vi lunch och alla åkte hem till sig. Utom jag. Jag gick hem till Ingela. Vi satt på hennes balkong och njöt jordgubbar i Solen tills Catarina kom med tre flaskor champagne viskulle pröva. Detta avnjöt vi med hummer (vilket jag inte hade ätit tidigare), krabba och färska räkor. Behöver jag säga att jag kände mig väldigt bortskämd? När Ingela dessutom plockde fram en rabarberpaj och glass till efeterrätt var verkligen pricken över i satt. Ingela håller hammaren i högsta hugg för att krossa krabbklorna 27 dagar sedan |
|||
Dagen började med att jag släpade mat för 8 personer till lilla guldstället Svalkan, vid Ulriksdals slott. Jag har fått ett ärofyllt uppdrag som jag är mycket glad över; Jag komemr tillsammans med Kjell-Ove Skoglund att utse Sveriges landslag i 24-timmars och 100-kilometers löpning. Det innebär mycket mer än att bara utse laget; Ta hand om löparna på bästa sätt så att de kan prestera maximalt under tävlingarna vilket innebär arrangera resor, mat, support mm. Det innebär också att leta efter nya talanger och att bredda intresset för ultralöpning så att rekryteringsbasen blir större. Detta ska dessutom göra så ekonomiskt som möjligt med de medel som finns. Jag tycker det känns jätteskoj! Landslagslöparna Torill och Reima (som firade 17-årig bröllopsdag den dagen) och Landslagsledare Kjell-Ove Skoglund 27 dagar sedan |
|||
Staffan kom förbi lite tidigare än de andra så han och jag passade på att ta en 15-km löptur runt Brunnsviken där v spanade in kronprinsessan Victoria och Daniels nya hem, Haga Slott. Solen värmde och svetten flödade Emelie och Fredrik njöt i solskenet på bryggan 27 dagar sedan |
|||
Efter middag och prat tog massören Patrick rfam sin massagebänk och så fick den som ville sig en omgång av hans varma händer. Jag hade en stel rygg efter paddlingen förra veckan och allt bärande av mat inför helgen. När han masserade nacken sprakade det blixtrar i mitt högra öra. Kroppen är märklig. Jag tror det finns många förbindelser jag inte känner till. Patrick, Staffan och jag 27 dagar sedan |
|||
Äntligen en dag med moln! Varför är jag glad för det? Jo, för jag har så svårt att vara inne då solen skiner. Och jag behövde tvätta kläder, ordna mat till helgen, ringa en massa samtal, städa osv. Så det gjorde jag! Sen blev det 8 km lätt löpning och efter det bröt solen fram. Nu blommar min luktärt på balkongen! Och smultronen är snart mogna. Det verkar bli massor! På kvällen kröp jag upp i soffan och såg "Citizen Kane". Råkade se att tröjan jag hade på mig var av märket "Rosebud". 27 dagar sedan |
|||
Beathe, Steinar och jag åkte genom världens vackraste stad till Gröna Lund. Det var länge sedan jag kutade omkring där med åkband! Men det gjorde vi, alla tre. När vi åkt tills min mage blev orolig så åt vi grillbuffe och mådde gott i solskenet. Beathe och Steinar åkte hem till Kristiansand. Jag funderade ett tag på att gå till Rosendal och dricka ett glas rosévin men bestämde mig för att spara det till ett senare tillfälle. Istället åkte jag hem till mig och sprang tio km fartlek á la Rune längs blåsippsslingan. Det var en härlig kväll! 27 dagar sedan |
|||
Jag gav mig ut och sprang i sommarvärmen. Först upp till Årstaviken, Rundade Liljeholmsbron, så tog jag ett varv runt Reimersholme och läste om LO Smith som tillverkade sprit där och sålde den billigare än staden eftersom fabriken låg utanför tullarna. Det blev senare Absolut vodka. Jag tog ett varv runt Långholmen, fortsatte Söder Mälarstran och så blev det även ett varv runt Gamla Stan och Riddarholmen. På Riddarholmen passade jag på att även ta ett varv i Riddarholmskyrkan som var öppen. Jag sprang till sist längs Årstaviken och hem. Jag rundade fem av Stockholms öar denna dag. Gissar att det blev runt 20 km. Beathe och hennes son Steinar kom på kvällen och vi promenerade till Hötorgshallen och köpte färska blåmusslor och kungskrabba. Vi mötte Cecilia och Helena och senare även Emelie ute på långholmen där vi hade världens lyxigaste picnic! Beathe grillade musslorna vilket blev en succe! Vi åt kladdkaka, lax, rökta räkor, jordgubbar och drack vin omvartannat. 27 dagar sedan |
|||
|
Måndag Hemma igen med goda känslor efter vänner och paddling. Jag lade mig på picnicfilten på min vanliga plats i parken och sträckläste "Budskap från andra sidan". Det lät som att den skulle handla om reinkarnation men det var om en kvinnas vandring genom öknen i Australien med aboriginer. Aboriginerna visar henne hur de finner varje människas unika talang och hur allt levande tillhör samma gudomliga helhet. ch hur bra vi kan må om vi ser på varandra och allt levande med kärlek. I parken tycks de plaskande barnen bara öka i antal. Jag tycker om att se familjerna sitta och ha picnic i skuggan av träden medan små nakfisar med lintottshår springer omkring med ostadiga steg. Det ger mig ro och glädje att se dem. Nu är det kväll och medan en kaka gräddas i ugnen - jag får besök i morgon! :-) - lyssnar jag på Carolas "Jag vill alltid älska". Den är så fin. Det finns fler favoriter på den skivan. Den börjar med "Believe" som handlar om "When life hits you down, when there is noone around... you have something to hold on to, If you believe, belive in who you are, belive with all your heart, then nothing, nothing in this world can break you. Belive in the strength you have within, will bring you back again", fortsätter med "I love you just the way you are" och så kommer favoriterna "Bred dina vida vingar" och "Blott en dag" och en massa mer. Det är en njutning att lyssna. Och ja, visst mår jag bättre! Därför njuter jag av musiken, musik hjälper mig också att må gott. Carola har fått hjälpa mig många gånger. Det finns alltid tröst, hopp och ett glödande anamma i hennes sånger. 27 dagar sedan |
|||
|
Karin
Det låter som att du kommer få en bra vecka. Njut av sommaren :) 70 dagar sedan |
|||
|
Evis
Vad härligt att läsa om din vecka Kristina. Löpningen som fungerat över förväntan, dina härliga stunder med vänner på picknick-filten, friden du fått med dig själv på vattnet och på filten i parken därhemma. Det glädjer mig att du haft det bra. Varmaste kramar min vän! 64 dagar sedan |
|||
|
Alex
Tack för alla peppande ord där under Hornstull - Gärna. www.ironmanAlex.blogspot.com 60 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Vecka 25 |
|||
|
Söndag Frukost i Karin och Johans trädgård medan tuppen satte på en höna och katten Pricken kom med en mus den fångat. Medan katten åt musen blev det uppenbart att musen hade ungar i magen. Efter kaffe jagade jag och Karin in de 16 fåren i en hage, plockade ned stängslena där fåren varit och lagade trasiga öglor, sedan satte vi upp dem på ett annat ställe på Karin och Johans gård. Därefter lekte Johan och jag vallhundar medan Karin lockade över fåren till det nya stället. De nio lammen lever en sommar för att sedan slaktas och bli till mat. Livet är spännande. Vattna blommorna på min balkong i Örby Slott skiljer sig rätt mycket från livet på Karin och Johans gård. Livets krasshet är lätt att bortse från så som jag lever. Jag behöver aldrig bry mig om att skatan tar kycklingarna och räven tar hönan eller att musungarna aldrig fick födas och att lammen föds för att slaktas. Jag köper min biff på Vivo och inbillar mig att livets kretslopp inte finns. Men det är inte sant. På sitt sätt är jag glad att vara född människa så jag åtminstonde kan inbilla mig att jag bestämmer över mitt eget liv. Efter kaffe och tårta hos grannarna sprang Johan och jag 10 kilometer i den formidabla sommarvärmen. Därmed blev veckans löpmängd 38 kilometer och cirka 55 km paddling. 60 dagar sedan |
|||
Johan, Karin, Cecilia och jag paddlade omkring i skärgården utanför Arkösund och åt sill och färskpotatis på en klipphäll. Den var en rätt tät skärgård med skogsbeklädda klippöar som bredde ut sig framför oss. Vädret var en välsignelse. På fredag kväll paddlade jag iväg ensam. Vinden mojnade och vattenytan låg blank, slät som siden framför mig. Jag paddlade och såg det ena vackra efter det andra och drömde om tidigare paddlingar, andra somrar. På sista tiden har jag skrattat, men inte kännt glädje, sett skönhet men inte kännt den. Men den här kvällen nådde för en kort, kort stund skönheten och friden in i mitt hjärta. Det var fantastiskt skönt. Jag tackade Gud för att jag fick känna dessa goda känslor och jag tackade honom för att solen lyste och jag bad honom förlåta mig för de svordomar jag öst över livet den sista tiden. En liten tid av frid fick jag, det kändes som himmelriket. Sedan var den över. Men den finns. Det är det viktigaste. På kvällen borstade jag tänderna och tävlade med mig själv att spotta långt ut i havet. Under paddlingen ringde Arthur Ericsson röst från farmors grammofonskiva i mitt huvud. Sången som kom var Det växte en blomma vid granarnas fot, i skogen bland mossa och ljung, den lilla knappt syntes vid jättarnas rot, hon stod där så älsklig och lugn. Säg, fruktar du ej att i skogen stå gömd, omgiven av skuggornas vakt? O nej, ty jag aldrig av Herren är glömd, han även på blomman ger akt. Men önskar du ej att i trädgården stå och dofta till mänskors behag? O nej, jag trivs bäst bland de ringa och små! Jag föddes till skogsblomma jag. Men snart skall för vintriga stormen du dö, du blomma, som blommade nyss? Då vilar jag ljuvt under täcket av snö och vaknar vid vårsolens kyss. För läxan hav tack, lilla blomma så skön! Om enslig och bortglömd min stig, den Gud, som mig skapat, min fader ju är, han vårdar sig även hos mig. Fast ringa och liten, är Herren mig när, jag vandrar så lycklig och säll. Var morgon mig bönen till himmelen bär, jag slumrar hos Jesus var kväll. En klädnad jag fått av min Frälsare huld, i blodet tvådd skinande vit. Den passar för staden med gator av guld, och passar på vandringen dit. Likt blomman en gång skall jag vissna och dö, men Frälsarens löften stå kvar. Om stoftet än göms under täcket av snö, är anden hos Gud i förvar. 60 dagar sedan |
|||
|
Torsdag 10 km fartlek på morgonen längs blåsippeslingan. På eftermiddagen åkte jag och Cecilia till Norrköping där Karin och Johan mötte upp för midsommarpaddling i skärgården utanför Arkösund. Vi paddlade ut till Marön däe vi slog läger för kvällen. 60 dagar sedan |
|||
Det känns som jag är på kulturhistorisk upptäckt i Stockholm. Igår upptäckte jag att det finns gravsättningar precis hemma vid mig (eller snarast vid de nybyggda höghusen i Östberga) och jag läste om Årstafrun. Idag sprang jag på små, okända stigar vid Magelugnen. Jag har sprungit där så många gånger, tycker inte det borde finnas något oupptäckt kvar! Men det gör det. Små smycken som slingrar sig under grönskan, bara så pass breda att det går att sätta en fot framför den andra... och mellan löven glittrar vattnet. Dagens historia var att jag råkade på en skylt ute på Farstanäset, strax efter att jag passerat "militärbron", där det stod att 1938 fick svenskarna två veckors lagstadgad semester. Staten (eller kommunen elelr vad det nu var) lånade ut tält till folk som ville komma från staden och tälta på Farstanäset. När andra världskriget startades skulle all tältduk användas av staten. De före detta tältarna fick då masonitskivor att sätta upp provisoriska stugor av. En del av dem står kvar än. Tänk att detta ligger bara en dryg mil ifrån Sergels torg... Och det finns många liknande ställen i den här fantastiska staden! Jag följde Magelugnen på södra sidan, där jag brukar ha svårt att hitta. När jag kom från det här hållet hittade jag massor med små fina stigar som gick nära vattnet. Jag passerade husen vid Mellansjö som är så underbart vackra. Jag gillar gulmålat trä, spröjsade fönster, pioner och rosor och sådant finns det en hel del av i Mellansjö! Numer finns även stora, blaffiga, kantiga moderna hus som i och för sig ser häftiga ut men jag tycker mest de påminner om kontor. De verkar inte mysiga alls, de moderna husen. Jag passerade Ågesta Golfklubb, Ågestagården och rundade slutet av Magelugnen på amå, små stigar där jag verkligen fick klättra omkring. Sedan var det stora stigen längs Magelugnen hem. Jag satt länge på en varm klippa och tittade på det glittrande vattnet. Det blev 18 km långsam löpning, allt som all. 60 dagar sedan |
|||
Kvällen föreställning handlade om utomjordingar som invaderade jorden och superhjältarna med överjordiska krafter skulle besegra dem och rädda oss alla från telefonomröstningar via Let´s dance koncept vilket var ett kosmiskt tv-program. Superhjältarna var Carola, Björn Ranelid, Lisbeth Salander, Kungen, Ipren-mannen och Kristina Lugn/Caroline af Ugglas. Medan handlingen utvecklades vävdes allt ifrån Pippi Långstrump låtar ihop med schlager, svenska klassiker och allsköns låtar. I sommarkvällen cyklade vi hem till Annika och åt blåbärspaj i hennes numer inflyttade hus. Sådana sommarkvällar tycker jag om. 60 dagar sedan |
|||
Jag går och går och går... Mel. Från Djursholm till Danvikstull Örby Slott till Södermalm via broarna vid Årsta vik Har jag irrat förr vid min Gud Jag har vandrat kring letat efter nån som kan visa vägen hem i en ändlös ring men jag undrar ännu vem ska ta hand om denna obytbara spillra utav mig? Ta mig hem Ta mig dit jag kan få sova mig hel igen Västerbron mot Odenplan via Klara kyrkas gröna gård där vi förr åt glass i solens varma sken Letar film som jag vill se För jag vill veta vad du såg när du fick en tår på din kind Kvarnbäcken vid Årsta Gård där Årstafrun bodde. Här finns stensättningar från tidig Järnålder Så blev min dag! Jag vandrade och vandrade och vandrade och ingen tycktes ha "It´s a wonderful life" eller "Citizen Kane". Men när jag just gett upp och var gråtfärdigt frustrerad (tänk att en sån liten sak kan få mig att reagera så...) så hittade jag dem! Båda två! På Akademibokhandeln vid Odenplan. Den är härmed utsedd som bästa filmbutik av mig! Ikväll blir det filmtajm!!! 60 dagar sedan |
|||
|
Ingmarie
Och nu är jag förstås VÄLDIGT nyfiken på vilka filmer det är ! 78 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Vecka 24 |
|||
Solen steg upp och Cecilia åkte hem efter frukost. Jag vandrade på längs Roslagsleden. Tänkte jag skulle plocka ned de plastband vi satt upp som markeringar, åtminstonde längs en del av sträckan. Nu hade jag ju ingen koll riktigt på var längs leden vi satt upp plastbanden. Jag hade inte heller tänkt på ta med mig vatten. När jag vandrat i två timmar och plockat ned hela sju plastband blev jag överglad när jag kom fram till en sträcka som var kraftigt markerad. Äntligen skulle jag göra nytta! Jag plockade och plockade. Jag hörde röster och tyckte det såg ut som PEKs mamma. Jag sa glatt "Hej!" Hon tittade frågande på mig. Det var två personer som röjde för en liten ny dragning av Roslagsleden. Det visade sig att alla de band jag just plockat ned var markeringar för var den nya dragningen skulle vara. Det var bara sätta upp dem igen. Jag kom inte ut på samma ställe som jag började. Med andra ord har jag satt min högst personliga prägel på Roslagsledens sträckning. Häpp! Roslagsleden på väg ut mot havet Jag fascinerrades av floran vid havet.Två häggar blommade fortfarande om än de var nästan slut. På en del ställen hade syrenerna knappt öppnat sina blommor. Det växte till och med vitsippor, jättestora! som fortfarande blommade. Och äppelträden stod i blom. Till och med i Piteå har häggen sutat blomma för länge sedan. 78 dagar sedan |
|||
Jag har nigit för nymånens skära. Tre ting har jag önskat mig tyst. Det första är du och det andra är du och det tredje är du, min kära. Sen kom naturligtvis, Evert Taube, vem annars när jag befinner mig i Roslagen? Jag gillar de svenska sommarsångerna, jag gillar den svenska naturen och om jag hade ett hus skulle jag vilja ha ett med gammal svensk inredning. Det finns så mycket vackert som är svenskt! Och Roslagen väcekr sanerligen det svenska vackra i mig. I Roslagens famn på den blommande ö, där vågorna klucka mot strand och vassarna vagga och nyslaget hö det doftar emot oss ibland, där sitter jag uti bersån på en bänk och tittar på tärnor och mås, som störta mot fjärden i glitter och stänk på jakt efter födan, gunås. ... Här dansar Calle Schewen med Roslagens ros han dansar till solen går opp! Jag vill också dansa! :-) Efter min nätta vandring på fyra timmar kom jag tillbaka till Grisslehamn. Jag köpte mig rökt fisk och satt och åte den på bryggan och så investerade jag i svartvinbärsinlagd och örtagårdsinlagd sill och färsk potatis. Så har jag middag när jag kommer hem! 78 dagar sedan |
|||
Då var det dags för loppet!!! Se bilder på Jättelångts hemsida! ("Blogg" eller "Efter") Jag har noll erfarenhet av att arrangera lopp. Jag delade ut nummerlappar och kartor till alla. När starten gick vid Toytota i Norrtälje fick jag en bilnyckel i handen. Jösses, jag har inte kört sen jag tog körkort! Nästan i alla fall... I gåsmarsch körde vi längs löparleden genom staden. När löparna så småningom svängde av in i skogen parkerade jag så att jag inte kom upp igen. Jonas fick köra upp bilen från där jag ställt den. I Norrtälje tankade jag bilen sen fick jag veta att jag skulle till vätsketationen i Brölunda. Jag hade gett alla kartor - utom mig själv! Förvirrad funktionär... När jag tillslut hittade Brölunda insåg jag att jag var hungrig, men mat hade jag inte tänkt på... Tack och lov hade någon annan gjort det så jag fick paj hemma hos PEK. Därefter skulle jag upp till mål. Hur sjuton skulle jag veta var löparna låg längs banan? Hur skulle jag hinna kolla löparens nummer, vem det var, skriva upp måltiden och samtidigt kolla vad den skrivit om sig själv så jag skulle kunna säga något personligt i högtalarna när den gick i mål??? Man kan lungt säga - jag saknar rutin! Nu när loppet är över så har jag lärt mig en hel del. Och jag blir fascinerad av människor som fixar lopp. Tänk att det är så mycket att göra! Och att alla jag träffat gjort det så bra! Inte helt lätt att springa här Efter att ha städat undan gick jag och Cecilia till Ångbåtsbryggan i Grisslehamn och åt. Utsökt öl och en fantastiskt trevlig servitör förgyllde vår kväll! Sedan somnade vi gott på Grisslehamn Gård. 78 dagar sedan |
|||
|
Fredag Jag tog bussen upp mot Grisslehamn för att vara med och arrangera Jättelångt ett 68 km långt lopp längs Roslagsleden, mellan Norrtälje och Grisslehamn. Från bussen såg jag järnvägsspåret jag och Rune sprungit längs då vi tog Roslagsbanan till Österskär för att sedan springa hem till Älvsjö. Vi hittade ingen bra stig och det var helt enkelt lättast att springa på de små betongblocken som låg bredvid spåret. Livet är ofta enkelt med Rune. Man tar den enklaste lösningen. Så vi sprang längs spåret tills vi komm fram till Hägernäs. Där hann vi lagom smita in på McDonalds inna hällregnet kom. Som bonus för att vi köpt varsitt meal fick vi varsitt blått coca-cola glas. De åkte givetvis ned i löparryggsäcken. Hällregnet vidDjursholm undkom vi dock inte. Det öste ner så att vägbrunnarna inte hann hålla undan vattenmassorna. När vi senare passerade genom stan kom Rune på att han behövde ullsockar. Två dränkta katter gick in på Naturkompaniet och handlade. Det bildades stora pölar omkring oss där vi stod. När Rune skulle betala insåg han att kartongen runt coca-cola galsen var en blöt sörja. Expeditens min när han tog emot artongsörjan och fick förklaringen att vi sprungit från Österskär var obetalbar. Sen stoppade vi ned ullstrumporna i ryggsäcken, tog en kaffe på McDonalds och sprang hem. Som sagt, livet är enkelt med Rune. 78 dagar sedan |
|||
78 dagar sedan |
|||
Nu är det sommar! För nu är det vatten i lilla bassängen hemma hos mig i örby Slottspark. Där badar små fluffiga bebisar med volanger på baddräkterna och plastankorna i högsta hugg. De är fantastiska att se när de stultar fram i vattnet och tittar frågande på vattnet, på varandra och på omgivningen. Idag blev det lunchlöpning, 7 km, i vackra Ursvik med Ingela. En härlig tillvaro för själen! På eftermiddagen åket jag in till stan och träffade Helena. Vi vandrade bland alla aktiviteter på Love 2010. Det är helt otroligt vad den här staden svämmar över av kärleksbudskap. Det ena patetiskt, det andra vackert. Vi gick runt Skeppsholmen och såg två killar som låg på rygg bredvid två flak öl och två kubbspel. Vi blev väldigt ölsugna och jag lyckades få köpa två öl av dem. Sedan satte vi oss på kajkanten i det glittrande solskenet och dinglade med benen. Rätt vad det var kom en våg och överskäljde Helenas brunbrända ben och mina vita jeans med gnistrande diamanter. När vi vandrade därifrån råkade vi på 1700-tals klädda gestalter vid skeppet Götheborg. Strax därefter kom årets bröllopspar, victoria och Daniel och Kungen, Silvia, Carl Philip och Madeleine. Vi stod som förtjusta småflickor och tittade och vinkade glatt när Victoria vinkade till oss. Det kändes lite overkligt med tanke på att Helena gått samma skola som Victoria och till och med varit på samma fester (och fått skjuts hem med kronprinsessan en gång). Så nära, ändå så olika liv. Mina tankar går ändå mest till Madeleine. Vad tvingas hon uthärda nu? Fotograferna omkring oss hade ett byte - och det var Madeleine. Skulle hon le? Skulle hon uttrycka sorg? Det blivande äkta paret var också villebråd, men inte alls lika hett eftertraktade som den hjärtkrossade skönheten som borde ha fått allt men som nu får se sitt kärleksliv sitas sönder offentligt i pressen. Och jag kan tänka mig att det gör ont för henne att behöva se Victoria och Daniels lycka när hennes egen smärta ligger så nära. Och dessutom behöva sitta och le mot pressen. Låtsas som ingenting. Jag är glad att jag inte är kunglig. 78 dagar sedan |
|||
|
Tisdag Jag har bestämt mig för att ta det lungt med träningen både den här veckan och nästa. Orsakerna är flera: Jag har mycket annat att göra, jag vill bli helt av med förkylningen och jag tror det är hälsosamt för kroppen att ligga på lite lägre träningsnivå i en längre period emellanåt. Följdaktligen tillbringade jag en del av kvällen med att sitta och dricka varm choklad på Café Kaffekoppen i Gamla Stan. Min vän Helena kom förbi och vi satt och pratade ett tag. Sen åkte jag hem, lyssnade på Carola (hon har så många fina låter som inte är så kända! "Jag vill alltid älska" är en av dem) och lagade mat. Det blev risotto gjord med vitt vin. Halvtorrt vitt vin är min grej så medan jag åt drack jag gladeligen upp resten. Kvällen slutade i soffan medan jag tittade på "Bagdad Café". Det är en helt underbar film! Startscenerna, med det tyska paret som kör bil i Mojaveöknen, är superba! Frustrationen och ledan skriker om dem och exemplifieras utomordentligt i när mannen föraktfullt öppnar en öl så att det stänker på hans äkta hälft. Hon ger honom en örfil tillbaka. Hatet, ledan, föraktet mot den andre väller ut ur varenda por. Deras äktenskap är så slut det kan vara. Det enda som finns kvar är förakt för varandra. Tillslut tar hon resväskan och går därifrån. Tyrolerhatten vippar på huvudet och klackarna sjunker ned i sanden och hon svettas ymnigt i den brännheta solen. Efter en lång vandring kommer hon fram till Bagdad Café där den lika frustrerade Brenda, och som visar all sin frustration i en otrolig aggressivitet, håller till. De två kvinnorna befinner sig därefter på en resa tillsammans som blir humpig, gumpig och vacker. Har du inte sett den, så se den! Jag gillar historier med lyckliga slut :-) 78 dagar sedan |
|||
Statisk träning. Jag bar en tårta först på bussen till Älvsjö, sen på pendeln till Helenelund och därefter på bussen till jobbet. På eftermiddagen bar jag samma tårta på tunnelbanan till Centralen och så vidare på buss 69 längst ut på Djurgården. En tårta blir tung tillslut! Däremellan körde jag en timmes bodypump på lunchen. Min vän Annica, som jag känt sen jag var 14, var här med sin familj och firade hennes födelsedag. De bor i Piteå. Våran kompis Anna och hennes två barn, Felicia och Sebastian, kom också. Felicia är fem och Sebastian tre. Sebastian väger 2,5 kg mer än Felicia men än så länge är han tre centimeter kortare! Praktiskt, tycker Anna. Då har de samma storlekar på kläderna. Vi åt kyckling & pastasallad, baugetter, salami, tomater, fetaost och lufttorkad skinka. Annikas barn, Filip och Linnea är 12 och 9 år. Det var en sån där underbar kväll när solen lyste, alla barn skrattade och lekte och vi "gamlingar" satt och myste. Annicas mans bror och fru, Robert och Katarina, var också med. Till efterrätt blev det så tårtan med fyllning av citronkräm, jordgubbar och vaniljkräm. Felicia och Sebastian föll mest för chokladgodiset jag hade med. Vi vandrade sakta längs kanalen bland löpare, ryttare, fåglar och boskap med långt hår. Maskrosfröna flög i luften och glittrade under de solbelysta löven. Det var en sån där kväll som kommer sitta kvar länge i hjärtat. När jag kom hem slog jag mig ner i parken, på mitt vanliga ställe, där det numer är en torr fläck efter grillen. Den platsen fyller mig med frid. Det finns ingen bättre plats. Lika fina, ja, men inte finare. Min soffa är också en sån plats. Jag är glad för de vänner jag har och för allt vackert i livet. 78 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Vecka 23 |
|||
|
Söndag Bussen till Nacka strand förde mig till en annan värld. Utanför Logica´s lokaler svävade fiskmåsarna över havets vågor och på torget strömmade lugn pianomusik ut ur högtalarna. Fiskmåsarnas skrik blandades med den otroligt lugnande musiken. Kroppen slappnade av och jag stod med tårar i ögonen och betraktade allt vackert. Logica, eller före detta VM-datas, grundare har ochså varit med och startat Stockholm Radio. Stockholm Radio sköter radiotrafiken för all båttrafik längs våra svenska kuster. Jag var där för att lära mig hantera VHF-radion. nu trro jag att en VHF har begränsad användning om jag ska segla mellan Fiji och Nya Zeeland, men närmare kusten och mellan andra båtar fungerar den. Nu har jag lärt mig allt om VHF, jag klarade provet och nu har jag ett till intyg på min "sjöduglighet". Nu är all teori klar! Nu ska jag bara lära mig att segla också... 78 dagar sedan |
|||
Jag låg i soffan och tittade på när vinden fick löven att vända sig upp och ned i lönnen utanför. Däremellan fortsatte jag äta smågodis och läsa min bok. Det som fick upp mig ur soffan den här dagen var - Mia! Supermia, MarathonMia, det finns många namn för denna fantastiska kvinna! I morgon fyller hon 40 och det firades med en jättefest hemma hos hennes föräldrar! Av alla inbjudna blev det 140 personer som kom! Många löparkompisar blandades med folk från olika delar av Mias liv. Mia fick bland annat en tårta i form av en Garmin GPS som stod inställd på hennes sluttid i TEC. Det var jätteroligt att få vara med på presenten på bilden - vi gav faktiskt Mia en resa till Comrades, världens största ultramarathon på 89 kilometer med ungefär lika många startande som i Stockholm Marathon, i Sydafrika. En fin present till en fantastisk kvinna!!! 78 dagar sedan |
|||
|
Fredag Ligger slak i soffan och äter smågodis. Det tillhör inte vanligheterna. Känns konstigt overksamt. Benen vill gärna röra på sig men resten av kroppen vill sova. Det är rätt skönt att ligga under filten i soffan och läsa en bok. Kvällens förflyttning blir från soffan till sängen. 78 dagar sedan |
|||
|
Torsdag Löpbandet startar inte. Det bara brummar och rör sig segt. Samma sak med nästa löpband. Och nästa. Och nästa. Jag undrar om det är något fel på huvudkontakten och hämtar en instruktör för hjälp. Hon trycker på hastighetskontrollen och bandet går igång. Det visar sig att jag tryckt på lutningen på bandet på samtliga fyra maskiner. Jag rodnar. Jag är civilingenjör. Jag lovar! Jag har inte köpt examensbeviset på postorder. Men just idag var inte hjärnan med. När jag väl kommer igång försöker jag leva som den nya, SNABBA, Kristina om än jag har svårt att se mig själv i den bilden. Jag springer en-kilometersintervaller i 5-4:45-4:30-4:30-4:15-4:00 fart och det känns faktiskt lätt. Och roligt! Utom de två sista, där börjar det bli segt. Dygnblöt glider jag ned från bandet efter 3 km nedvarvning. Det var ett skönt pass! På kvällen träffade jag Emelie och sprang från henens jobb hem till henne. Det var 20 km från stan längs gröna slingor och villabebyggelse till Flemingsberg. Jag flåsade och tog pauser, var sliten. Emelies Björn har fått jobb i Jönköping så de kommer flytta dit. :-( Jag kommer sakna dem. En av mina bästa vänner flyttar och jag kommer inte få vara med henne lika mycket längre. Det känns väldigt ledsamt. Å andra sidan är det hennes liv och de har länge drömt om att flytta tillbaka så jag är glad över att de får förverkliga sin dröm. All lycka önskar jag! Och så får jag komma och hälsa på :-) Efter en pizza och cola blev det hemfärd. På natten vaknade jag med värkande hals. Förkyld! 78 dagar sedan |
|||
|
Onsdag 10 km fartlek längs blåsippsslingan. Blåsipporna har förstås för länge sen blommat ut men i mitt hjärta blommar de hela tiden. Stannade vid en speciell sten och bad till Gud och tackade för det goda i livet och för kärleken. Den stenen och den stunden är det vackraste ögonblicket i mitt liv. Det finns lika vackra ögonblick men inte vackrare. Det finns inte större närhet, innerlighet och kärlek än så. 78 dagar sedan |
|||
|
Tisdag 12 km lunchlöpning i Ursviksskogen. Det gick fort och var härligt att springa om än låren fortfarande är lite ömma. 78 dagar sedan |
|||
|
Måndag En timmes bodypump med gnällande lårmuskler. Det blev inga vikter i utfallen. Det kändes mest som stretchning. Skönt att få fart på kroppen igen och kunna stretcha ut den! 78 dagar sedan |
|||
|
Marie
Vad härligt att få läsa om nya snabba Kristina :) Hoppas att du kryar på dig snart. Kram Marie 87 dagar sedan |
|||
|
Ingmarie
Underbart att få träffa dig en stund. Hoppas det blir snart igen! KRAM 85 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Vecka 22 |
|||
|
Söndag Självbilden spricker. Målan flagar och lossnar långsamt. Jag är ingen långsam löpare, som jag alltid trott. Gårdagens lopp gick alldeles för bra för det. Vad ska jag göra nu? Nu när jag inte kan identifiera mig som långsam längre? Det är en förvirrande känsla. Samtidigt skön. Det känns verkligen som en styrka att inse att kilometrarna gick fortare och fortare ju längre in i loppet jag kom. Jag råkade slå två pers på samma dag. Den andra delen av loppet sprang jag på 1:53:30 vilket är drygt fyra minuter snabbare än min hittills bästa tid på halvmara. Och då hade jag ändå sprungit en halvmara innan... Idag har jag firat mig själv med att äta plättar med glass och sylt. Sylten är en fantastisk söt delikatess som min mamma och pappa tillagat av hallon som de plockat och sedan kokat med socker. Annars har jag mest legat i solen i "min" trädgård, Örby Slottspark, och låtit sommarvärmen strömma in i mina något värkande och stela lår. Läst min bok, lyssnat på fåglarna och haft det bra. Allt medan folk har ringt och grattis-sms trillat in. Tack alla ni som förgyller mitt liv! 85 dagar sedan |
|||
|
Lördag Stockholm Marathon Jag har tre naglar med blåsor och blåsor på insidan av bägge fötterna. Det blir ingen mer löpning den här veckan. Total löpmängd blev 52 km. 85 dagar sedan |
|||
|
Fredag Ahhhh, äntligen!!! nummerlappsutdelning, folkfest och pastaparty! Jag kände mig som en sjuåring, förväntansfullt på väg till sin första skoldag när jag trädde in på expo-området. Med nyfiken blick ramlade jag på Ing-Marie Nillson och Åsa Hällstorp vid nummerlappsutdelningen och Stefan Sunesson stod och väntade på mig vid pastan. Vi åt och pratade om morgondagens event. Det är Stefans första mara och jag tror han kommer klara den supergalant! Han var förväntansfull, han har laddat för det här i ett år nu. Och imorgon smäller det! Efter att Stefan gått kom Josefine, lika förväntansfull hon men med lite tveksamheter. Träningen har inte gått som den var tänkt och hon har känning i en benhinna, men kanske springer hon ändå. Jag satt länge och insöp stämningen, förväntan från alla löparna, lyssnade på sången och löparna på scenen. När solen dalade och jag tyckte det var dags att åka hem rundade jag planen och kom till trappan som jag tyckte var ett formidabelt, oöverstigligt hinder att ta mig nedför när jag sprungit min livs första mara för sex år sedan. Jag log vid minnet och satte mig på ett trappsteg för att verkligen känna känslan av hur underbart det var att gå i mål. Medan jag satt och myste kom Stefan Christiander som jag inte sett på säkert sju år. Vi satt och pratade och skrattade och hade det bra. Häftigt att det går så bra att prata och komma nära fastän det var så länge sedan vi sågs! På vägen hem gick jag in på Stadion. Jag mindes hur jag suttit där för sex år sedan, helt uppfylld av den stora utmaningen som väntade. Jag klappade stenarna och kände den underbara glädjen över att få springa in här i morgon. Med glädje i både ben och sinne åkte jag hemåt. I morgon ska jag ha maximalt roligt! Jag längtar efter publiken, jag längtar efter festen och jag tycker det är ett privilegium att få springa i världens vackraste stad! Och jag värms av Ingela, Walle, Björn, Cecilia, Mamma och Pappa, Jonas, Patrik, Rickard, Kjell, Lars, Bjön C, Ingela T och alla andra som önskat mig lycka till. Jag blir generat rörd över alla som visar sån omsorg om mig. Ni värmer mig! :-) 85 dagar sedan |
|||
|
Torsdag 3 mycket lätta kilometrar på ben som studsar fram. Det var länge sen jag sprang så kort. Det finns både en skönhet och något jobbigt med det. Jag gillar att studsa fram den sträckan hur lätt som helst. Jag minns för åtta år sen, när jag började springa. Då kom jag hem, jäsande av stolthet när jag lyckats springa hela fyra kilometer!!! Idag är det inget jag är stolt över. För att väcka stoltheten behöver jag springa mycket längre än så. Hur vore det om jag kunde känna mig nöjd bara i hur roligt det var att springa de där tre kilometrarna? Hur som helst, nu är benen och hela kroppen laddade och klara för maran. Stockholm väntar! På kvällen var jag på mitt livs andra studentfest, Jag var mycket smickrad att bli bjuden på Idas, Evis dotters, studentskiva. Jag kan konstatera att jag varken har superblonderat eller sotsvart långt hår, att jag inte går klädd i knallrosa eller leopardmönstrat ålskinn och att jag inte har stora skor eller avancerade sandaler. Men så är jag inte 20 år heller. Jag börjar känna mig som en tant. Jag har hittills tyckt att jag ser ung ut för min ålder, och så kan det vara, men jag är hopplöst efter i kläder och mode. Fast å andra sidan så har jag alltid vara det. Hur som helst var det kul att få vara med på studenten :-) 85 dagar sedan |
|||
Jag och Calle sprang en lugn skön runda på ca 7 kilometer på lunchen. Ursviksskogen strålade som vanligt med ängar av blommande liljekonvaljer, betande hästar och en glad Johanna som vi stötte på i löpspåret. På kvällen hälsade jag på nyblivna hemmansägaren Annika. Igår fick hon nycklarna till sitt nya hus i Tallkrogen. 56 kvadratmeter boyta men framför allt 500 kvadratmeter trädgård! Så himla häftigt att köpa ett helt hus alldeles själv! Jag får lugnt erkänna att jag beundrar det modet och det beslutet! Annika har fyllt sina bägge balkonger i den gamla lägenheten och sin kolonilott med allehanda egenodlade grönsaker och blommor, så till den mängd att hon brukar ha skördefester för att göra av med sin skörd. Nu får hon fritt utlopp för alla odlingsdrömmar! Mod kommer till uttryck på många olika sätt. Jag önskar att jag vore lika modig. Jag har länge drömt om stugan på landet men det har aldrig blivit av... 85 dagar sedan |
|||
|
Måndag En timme bodypump! Första gången på två veckor. Det kommer kännas... 85 dagar sedan |
|||
|
Carina
Vilka härliga inlägg du skriver. Är det laddning till maran nu? Hoppas vi ses på lördag, om inte så LYCKA TILL!!! Kram Carina 97 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Vecka 21 |
|||
|
Söndag Jag sprang lungt till Högdalstoppen för att avverka några försiktiga backar. Solen sken och jag njöt av vindens lek i löven. I sommarsolskenet sprang jag hem till Jonas och Helena som bjöd på rabarberpaj på sin veranda. Jag njöt av sällskapet, pajen och sprang sedan hem. Efter duschen la jag mig i parken och började på en ny bok - "Confucius from the heart - Ancient wisdom for today´s world". Jag låg i solskenet, precis bredvid fläcken av bränt gräs från där jag grillade sist. Små flygfän surrade i hundratals och glänste i solen. Min granne Richard kom förbi och undrade om jag ville ha hemgjorda, grillade hamburgare. Klart jag ville! Jag läste ett litet tag till och gick sedan hem och hämtade en flaska vin. Sedan satt vi på hans balkong, åt och pratade. Jag har verkligen ett skönt liv! Med dagens 12 kilometer blev veckans totala löpmängd 49 kilometer. 97 dagar sedan |
|||
|
Lördag Jag insåg att det tog länge innan bussen skulle komma så jag passade på att springa bland grönskan hem till Walle och Anna i Gröndal. Walle lärde jag känna på transsibiriska järnvägen för 5 år sedan. Otroligt positiv, kreativ, glad och djup är han, bokälskaren, filosofen och entreprenören Wallentin! Vi sprang runt broarna i Stockholm (över Stora Essingen, Alviksbron, Tranebergsbron, längs Karlbergskanalen, över Gamla Stan, längs Söder, över Liljeholmsbron och sedan tillbaka till Gröndal). Det var en ömsom blåsig ömsom solskensdränkt tur. Väl hemma hos Walle och Anna igen så bjöd de mig på potatis & purjolöksoppa och så satt vi och spånade om olika galenskaper vi skulle kunna hitta på i stan i sommar för att få folk att reagera. På kvällen hade jag fått order av Evis att inställa mig vid Slussen kl 18:15, klädd i jeans och tröja, vara lite småhungrig och förvänta mig gungande och hög ljudvolym. Jag hade ingen aning vad jag skulle råka ut för. Det var Evis födelsedagspresent till mig. Hon ledde mig på lite kluriga vägar till MS Vindhem där vi gick ombord för en underbar tur i Stockholms Skärgård! Sällan har jag skådat så många vackra ställen! Öarna prydde det blå havet, solen sjönk stilla och det ena palatset glittrade vid den andra skärgårdsdrömmen längs vår väg. Det var en rätt läcker känsla att sitta och se ut på det fridfulla, sköna landskapet medan livebandet pumpade ut rockmusik och dansgolvet fylldes av folk. Vi tittade på allt från 18 åriga tjejer, vackra som ädelstenar, som verkligen partade loss till de gråhåriga männen med kulmage som partade på lika bra om än inte lika högljutt. En underbar dag och en underbar kväll! 19 km löpning blev det, allt som allt. 97 dagar sedan |
|||
|
Onsdag Jag trodde benen skulle vara pigga efter gårdagens vila. Jösses, så jag bedrog mig! De 10 km fartlek jag tänkt mig utföra blev en segsliten färd med stelt högerlår och otänjbara vader. Hoppla, är det något naturligt nu när jag går in i vilofas? Skulle kunna tänka mig det, om än det låter motsägelsefullt. 97 dagar sedan |
|||
|
Tisdag Vila. Det känns konstigt att ligga på rygg i soffan och läsa en bok. Kroppen vill röra på sig. Men det fick den inte. En märklig, spännande frustration som jag hoppas ger utdelning om en dryg vecka! 97 dagar sedan |
|||
|
Måndag 3 km uppvärmning, därefter intervaller 8x400 meter varav den sista gick i 3:56 min/km tempo! Det är jag och Buud! :-) Skillnaden är bara att jag gör det i 400 meter medan han gör det i 100 km... Hm, nåja, jag är glad för att det lilla! 2 km nedvarvning och sen var det dags att åka till jobbet... 97 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Vecka 20 |
|||
|
Söndag Men, men.... Benen är fulla av löplust och jag har bestämt mig för att vila idag. GAAAHHH! Nåja, jag får bära ut tidningarna till tidningsinsamlingen istället. Livet är hårt ;-) Det blev totalt 117 km löpning, glada steg blandade med otroligt sega steg, den här veckan. 97 dagar sedan |
|||
|
Lördag I strålande solsken sprang jag och Erika hemifrån mig upp till Årstaviken, över Årstabron, följde kanten på Södermalm, över Västerbron, längs Norr Mälarstrand, in på Runner´s Store och sa hej till Emelie, längs Strandvägen, rundade Blockhusudden där vi satt ett slag i solen och drack vatten, genade över Gärdet för att komma in i Liljansskogen där vi sedan kom ut mot Brunnsviken och följde den ett slag innan visprang rakt genom Stureplan och Gamla Stan. Efter att ha sprungit över Söder och svängt av mot Årstaviken igen hoppade vi nakna i vattnet och svalkade våra lemmar. Underbart skönt! Tursistbåten som passerade just då fick förhoppngsvis en mycket vacker syn ;-) På kalla fötter sprang vi de sista kilometrarna hem där vi lagade mat och satt i solen på balkongen och gottade oss. Ett underbart pass! Vi var inte tysta nästan någon sekund under de dryga 40 kilomerarna vi sprang. Jag gillar Erika :-) Tycker det är fantastiskt att idag var kroppen stark och glad och det kändes som att jag kunde springa hur länge som helst. Fanastiskt att återhämtningen sker så snabbt! Och vilken häftig tjej Erika är! Hon tycker det är roligare ju jobbigare det blir, hon gläds åt kampen och hon har på ett kick kommit upp i träningsdoser på 10 mil i veckan bara för atthon tycker det är skoj. Dessutom är hon jourtnalist så vi sprang och pratade om olika vinklar att skriva artiklar. Erika är så fri i tanken och kompromisslöst målinriktad samtidigt som hon är en riktigt gomänniska. Det gillar jag! På kvällen satte jag upp det nyduschade håret med hårklämmor, tiden var knapp. Jag skulle till Cecilia. Jag tänkte "Asch, det är säkert "bara" löpare där. De har sett mig i mycket värre tillstånd". Mycket riktigt! Hemma hos Cecilia var det fullt av löpare, internskämten haglade, ömsesidigt och hjärtligt. Vi firade att Cecilia flyttat in i sin nya lägenhet med sjöutsikt, längst ut på Kungsholmen. Det var ett riktigt härligt gäng! En härlig dag följd av en härlig kväll! 97 dagar sedan |
|||
Idag var det coachkurs igen. Det är superintressant nu när vi sitter och coachar varandra! Dels för att se metodiken och fundera över vad som är bra och vad som kan göras bättre och dels för att få inblickar i allas liv. Vilan och maten igår gjorde gott. Mitt humör var betydligt bättre idag och om än jag kände mig trött så hade jag känslan att det skulle släppa bara jag kom ut och sprang. Sagt och gjort, jag mötte Josefine strax efter fem på Söder och vi sprang i bra tempo runt Sickla sjö. Jag har kännt mig lite gammal för att jag läser dödsannonser och gråter över tragiska livsöden. Josefine har gjort så hela livet så jag bestämde mig raskt för att det har inget med ålder att göra. Båda hade läst om lilla Greta Eriksson som dog 5 år och några dagar gammal. Hennes dödsannons var införd i dagens tidning. Efter att vi skilts åt sprang jag Årstaviken-Årstafältet hem. Mycket riktigt var löplusten tillbaka och det var superhärligt att springa! Och leva! Jag njöt av turen och sparade på krafterna. De ska räcka till morgondagens pass med Erika. Hon har lovat att slita ut sig på gårdagens och dagens träning så jag ska orka hänga med henne! Jag har en röd rand som börjar på höften, går längs ryggen och slutar på andra höften. Det är skavsår efter ryggsäcken. Medan jag gladsprang hemåt nynnade jag ihop Skavsårstider Mel: Sommartider Skavsårstider Jag känner det är någonting på gång Skavsårstider Svedan stannar hela natten lång Snurrar runt med en hud som glöder Som viskar - smörj mig inatt! Skavsårstider Hej Hej Skavsårstider Nu är det sommar, nu är det varmt Jag blir blöt och svettig överallt Skavsårstider Hej Hej Skavsårstider Läppar mot läppar kan starta en brand som ger skavsårstider Någonstans Skavsårstider Sommar sommar våt och het Skavsårstider Jag måste till ett apotek Nu är mitt liv en hud som brinner som lockar smörj mig i natt Skavsårstider Hej Hej Skavsårstider... En del skavsår kommer aldrig att hamna på bild ;-) 97 dagar sedan |
|||
|
Torsdag Jag håller på att utbilda mig till coach och idag var det dags för kurs igen. I kursen integreras det fysiska och det psykiska så den första dagen brukar vi vara ute och röra på oss en timme. Jag tänkte springa så klart, men när Åsa som jag skulle springa med glömt sina skor hemma blev det att vi gick. Det var riktigt skönt! Jag dras ofta mellan att prestera i lust och prestera i ångest. Erfarenhetsmässigt vet jag att jag springer snabbast när jag har roligt. Dessutom har jag så klart skoj! Ändå lever en rest kvar hos mig som säger "ja ja, det är klart att vill jag bli bättre så MÅSTE träningen vara jobbig och tung emellanåt för att jag ska få ordentlig utväxling av den". Jag blir så less på mig själv! Återigen tänker jag på Rune - han springer för han älskar löpning. 22 000 mil, 3 spartathlonsegrar, en löptur över Amerika, 2:18 som bst på Maran och 3:05 på hans livs första mara vid 16 års ålder säger att den passionen har fått honom att göra riktigt bra resultat. Fast egentligen är det inte resultaten som är det viktigaste utan jag tänker på den livskvalité han fått genom sin löpning. Han älskar också att stå på scenen och det har gjort honom till en av Sveriges bästa föreläsare. Han för det han tycker är roligt och så går allting bra. Naturligtvis vet jag att det är så här för mig också. De gånger jag haft riktigt roligt då går det också riktigt bra. I löpning är det lätt att mäta detta med klocka. Varför är det då så svårt att hålla löpningen till det enbart roliga och inte fastna i att ge mig ut även om jag inte vill? Med det resonemanget som bakgrund skulle jag inte ens ha tänkt tanken att springa idag! Min kropp är trött och det sätter sig även på humöret. Nu blev det ingen löpning, tack och lov. Ikväll åt vi dessutom en stor middag i Gamla Stan med coachkursen. Jag insåg att min glupande hunger också förmodligen hade något att göra med att jag var så trött. På kursen pratar vi mycket om vikten av återhämtning. Det är precis det jag behöver just nu. Nu har jag ätit, vandrat genom världens vackraste stad - Stockholm -och haft en skön kväll. Solen lyste över Slussen och folk vimlade på uteserveringarna längs Götgatan. På Medborgarplatsen stod ungdomar i skinknedhasade shorts och dansade till musik jag normalt tycker är fruktansvärd. Glädje i deras dans var påtaglig, de rörde sig mjukt, ryckigt och på allehanda omöjliga sätt. Allt medan skratten ekade. Jag satt länge och tittade på dem och tänkte på dansgruppen Bounce. De har också alltid gjort det de tycker är roligt vilket har exploderat i en enorm kreatvitet som lett dem till turnéer över hela världen. Slutligen, efter 13 års dansande, hade de i vår utsålda avslutningsshower i Globen. Jag var där och såg dem. Återigen några som både lever av det de tycker är roligt. Varför skulle jag inte kunna göra samma sak? Åtminstonde i min löpning? Jag menar, om jag upplever det plågsamt att spinga, vad är då egentligen vitsen? Idag fick jag tips om en rapport som vetenskapligt visar på sambanden mellan att ha roligt och att då få ut avsevärt mer effekt av mig själv. Den ska jag leta reda på! Dels för att det låter som intressant läsning, dels för att jag håller på att förbereda ett föredrag som jag ska hålla på min arbetsplats. Det ska bli skoj! Tänk att få prata för dem om tankestrategier och erfarenheter från bergsbestigning och ultralöpning och om hur detta kan användas i arbetslivet! Det känns skoj. Massor i livet är skoj! Jag önskar att jag håller mig till de roliga sakerna från nu och framåt. Jag blir förmodligen inte grundare till en dansgrupp och inte heller en legendarisk ultralöpare men än mer livskvalité duger rätt bra! Jag har det bra redan och ännu bättre låter finemang! 97 dagar sedan |
|||
Jonas och jag gav oss av från Södermalm för ett långpass. Jonas har återhämtat sig enormt snabbt efter Lidingö Ultra. Inte ens dagen efter att han klått sitt personliga rekord på 21,1 km med 29 km så kände han av prestationen. Den gången fick jag vara stöd för honom så han kom runt, idag var det tvärt om. Mina ben är sega och tunga och det är medvetet planerat så. Jag vill ha volym den här veckan så det är precis så de ska kännas. Fast det känns sådär att vara den som sackar... Å andra sidan fick Jonas känna sig stark idag, och det var han sannerligen! Färden bar längs en av mina absoluta favoritvägar, strandstigenfrån Liljeholmen till Vårby. Vi sprang på den mjuka stigen längs Mälarens glittrande vatten. Och det var varmt! Jonas doppade huvudet i vattnet för att svalka sig och jag var snar att göra likadant. Det våta håret kylde väldigt skönt! Det var kul att få visa Jonas den här fina vägen med café Lyran där Bellman spelade får den tidens kulturella och Johannesdals och Skärholmens gårdar. Vid badet i Vårby badade folk. Efter Vårby svängde vi in mot Kungens Kurva och sprang genom villasamhällena. Häradsväge tyckte aldrig ta slut! Mycket trött nådde vi till slut Rågsved där Jonas tog av mot sig och jag hem till mig. Först stannade jag på Lidl och halsade en cola. Dagens botaniska upptäckt var smultron som redan blommade och utslagna liljekonvaljer. Hägg, äpple och plommonträd lägger sina doftspår medan körsbärsträden numer sprider sina rosa blad över marken. Väl hemma överraskade jag mig själv med att valsa runt i glädje till Abbas musik. Vet inte var energin kom ifrån. 32 km på en vanlig arbetsdag är ett pass som jag är mycket stolt för! Nu blir det bok sedan kommer jag sova riktigt skönt! :-) 97 dagar sedan |
|||
|
Tisdag Jag hade tänkt köra intervaller på löpband men jag vägrar vara inomhus då solen skiner och det är över 20 grader varmt ute. Det blir 12 km fartlek a la Rune istället i den fantastiska Ursviksskogen. Förvånat ser jag att några få blåsippor ännu står kvar. De har så vackra pistiller i mitten av blomman. Bredvid dem blommar årets första smörblommor. Även den här kvällen får jag krypa in bland buskarna och inser stingande att årets första myggor har kommit. De bildar ett helt moln runt min kropp. Nöjd och svettig kör jag några snabba ruscher bara för att det är roligt. 97 dagar sedan |
|||
Solen skiner, tiotusentals vackra vitsippsansikten tittar på mig där jag flyger fram i tallbarrsdoftande spår. Äntligen springer jag 15-kilometersspåret i Ursvik igen! Det är ren löpglädje! Stenhällar, rötter, mossa, upp och ner hela tiden... Löpning kan inte vara bättre! Magen gör sig gällande och jag inser att det finns mountainbikespår - och cyklister! - i Ursvik när jag råkar sätta mig precis där de passerar. Nåja, en naken rumpa är det nog ingen som har dött av att se. Kvällen blir sen. Jag jobbade länge efter att ha haft en härlig lunch med en av "mina" Kristinor. Vi satt i solen och pratade om livet, vad som betyder något och vad som är mindre viktigt. Verkliga vänner är ren hälsa för själen. Jag känner mig glad och lugn efteråt. Tack Kristina för det! Tänk att det finns skog och kor bara 800 meter från mitt jobb i Sveriges Silicon Valley, Kista industriområde. Och dusch och bastu som granne till mitt jobb. Vilken tur jag har! 97 dagar sedan |
|||
|
Erika
Tack för lördagsturen, Kristina! Det är nästan så att den härliga känslan efter doppet i Årstaviken sitter kvar än! "Varje liten kroppsdel känns närvarande ..." eller hur jag nu uttryckte det ;) 106 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Vecka 19 |
|||
|
Söndag 10 km härlig fartlek a la Rune Larsson! Jag sprang längs blåsippsrundan som numer doftar begynnande häggblomning. På ett ställe passerar jag en magnolia där luften darrar av söt, ljuvligt tjock doft. "A la Rune" betyder att hitta harmoni och avslappning i de snabbare bitarna, att alltid sluta den snabba biten lite tidigare än jag egentligen vill så jag längtar till nästa snabba bit och att även avsluta själva passet lite tidigare än jag vill så jag längtar till nästa pass. En härlig filosofi! Jag hade trott att intervaller och fartlek skulle vara jobbigt men när jag följer Runes erfarna råd så är det roligt! Det är också otroligt häftigt att känna hur mycket mer driv det finns i löpsteget när jag hittar harmonin och "självsvängningen". Och ja, jag längtar till nästa pass! Benen är sega efter den här veckan som totalt innebar 100 km löpning. Nästa vecka hoppas jag på få till ordentlig volym igen, sen är det dags att dra ned inför nästa tävling! På eftermiddagen låg jag i soffan och läste "Shantaram". Livet är skönt! 106 dagar sedan |
|||
Dagens träningspass bestod av att jag tog cykeln, nypumpad ch nyoljad men några växlar gick jag bet på att fixa till, till lilla Vivo Örby som ligger cirka en kilometer bort. Tack och lov har denna fantastiska matbutik norrländska egenskaper, dvs den säljer även gödsel. Med två stycken 50-liters säckar på pakethållaren försökte jag sedan ta mig hemåt. Jag säger som farmor - "Allt går! Utom å luuv en flintskallig" (Allt går utom att lugga en flintskallig). Det är en krass praktisk betraktelse av livet, tycker jag. Som farmor. Krass, kärleksfull och mycket jordnära. Väl hemma spred jag ut gödseln på min kära blombänk utanför lägenheten. Litegrand sparade jag till min clematis som nu överlevt för tredje året i en blomkruka på balkongen. Mitt motto brukar vara "Det ligger i växternas intresse att överleva" fast jag har insett att jag behöver hyfsa till det där. Växter, likväl som förhållanden, behöver näring, omvårdnad och kärlek för att inte tyna bort utan istället stå i full blom. 106 dagar sedan |
|||
|
Efter fullgjort värv på årets första riktiga sommardag - 24 grader varmt! Tog jag fram skurborsten och såpan och skrubbade trägolvet på min balkong rent. Därefter plockade jag upp utemöblerna, gav dem en såpatvätt också och när de torkat avnjöta jag sommarens första middag ute i solskenet på balkongen. Fläskfilégryta, ris och vitt vin. Mmmmm! Rattonykter (?) tog jag cykeln genom sommarsvenska trädgårdar med siktet inställt på Zetas. Väntade mig folkinvasion på detta annars fridens ställe eftersom det är vår och sol, men där var rätt lungt. Jag råkade på mina vänner Agnes och Johan som satt och njöt av god mat, vitt vin och kaffe innan de skulle inhandla årets skörd av vaniljdoftande ljus på IKEA. Rätt vad det var kom även Maria Thelenius med mamma, pappa, dotter, karl, karlns kompis, syster, systerns kompis osv osv förbi. Stockholm är inte så stort ändå! Efter inköp av blommor och gräslök (jag är så less på att den kostar så mycket i affären och tar slut direkt! Nu vill jag ha en egen tuva jag kan klippa från när jag vill äta sill och potatis) cyklade jag hem igen och planterade dubbla rosa margeriter, luktärt och... öhhhh ja, vad de nu hette. En vit blomma och två ljust grågröna. Sedan åt jag äppel- och rabarberpaj med vaniljsås från igår, även detta på balkongen. Nu är det kväll, solen står vackert lågt och värmer gräset och alla växter med sin färg. Den värmer även hjärtat mitt. Jag ska cykla in till stan och träffa Helena, min kära vän som är hemma från London. 106 dagar sedan |
|||
Björn, som jag lärde känna efter att vi sprungit på varandra under GAX, kom upp från Helsingborg med sin familj. Vi passade naturligtvis på att ta ett långpass ihop! Färden bar av hemifrån mig upp till Årstaviken, längs med vattnet ut mot Stora Essingen, över till Alvik där vi sedan följde stigarna i skogen längs med vattnet mot Bromma. Vid Smedslätten råkade vi springa på Helena, min kompis som just kommit hem för några dagar från England, där hon pluggar. Mina ben var sega redan från början. Jag segade och ville sakta ned och tog alla möjligheter att gå. Kände mig riktigt besvärlig mot Björn som var hur pigg som helst och log hela tiden. Tack och lov så var han här både för sällskapet och för löpningen! Vi passerade Nockebybron, Drottningholm och Kina slott. Sedan vindlade vi iväg på smala skogsstigar längs en markerad led. Vid Tappström stannade vi och åt våfflor och drack cola. Vi hoppade till då vi såg snön som låg kvar i slalombacken på väg mot färjan över till Slagsta. Som vanligt under långpass kom vi in på mer filosofiska frågor. Vi försökte definiera vad kärlek är. Björn och Lena har varit tillsammans i över 20 år och har det väldigt bra ihop. Det närmsta Björn kom någon definition var "Att ge den andra frihet att utvecklas och vara sig själv". Jag skulle nog säga att kärlek är en omsorg om den andre som går utanför mig själv, att vilja den andra väl och njuta av att se den blomstra. Tips på vad kärlek i en parrelation är mottages tacksamt! På andra sidan Mälaren följde vi en av mina favoritlöpsträckor - strandpromenaden som sträcker sig nästan hela vägen från Vårby Går till Liljeholmen. Den är fantastiskt vacker och det är ofta inte mycket folk där. Klockan drog iväg och vi insåg att det inte var ca 40 kilometer hem till mig igen som jag tänkt utan snarare omkring 50. Vid Mälarhöjden hoppade vi därför av och tog tunnelbana och buss hem igen. Fast lite för tidigt hoppade vi av bussen för att få in den sista kilometern som innebar att vi då fick ihop till en mara. 106 dagar sedan |
|||
I denna filosofins dag funderade jag över vad som skiljer en vuxen och ett barn och när inträffar skillnaden? Jag antar att övergången är löpande. Att det handlar om att gå från beroende till självständighet. Att vara vuxen handlar mycket för mig om att uttrycka mina egna åsikter, värderingar och göra mina egna val. Men hur mycket är egentligen "mitt" och hur mycket kommer från min uppväxt och omgivning? Å andra sidan blir det som kommer från mina uppväxt, både det som gör gott och det som gör ont, också en del av mig. Så vad är egentligen jag? Många som har barn fascineras av att deras barn är så olika. Något måste det finnas från början som är "original". Vad är resten? Egna val, resultat av en uppväxt eller en mix däremellan? Om vi styrs av både gott och ont från barndomen, hur vuxna är vi då? Finns det vuxna människor överhuvudtaget? Eller är vi istället flockdjur som anpassar oss efter en grupp? Vilken grupp är det i så fall som får bestämma vad jag ska anpassa mig efter? Och hur vuxet är det??? Hur många i Nazityskland var det som "bara" gjorde som alla andra? Å andra sidan, kan jag klaga på någon för att den vill vara med? Hur kul är det att vara en nörd och stå utanför all gemenskap? Jag är vemodig. Det är längesen jag var det nu. Jag undrar varför jag aldrig fått uppleva att bilda min egen familj. Jag undrar hur det skulle vara. Det verkar roligt, på så många sätt. Björn och Lenas familj utstrålade omsorg om varandra och glädje över varandra. De skämtade, tog om hand och hade både roligt och allvar tillsammans. Det kommer tankar som "Varför duger inte jag, vad är det för fel på mig?". Naturligtvis vet jag att jag duger och att jag är värdefull. Det bara känns inte riktigt så ikväll. Och jag är glad för att jag fick en fin dag ute i spåret med Björn och för att jag fick dela familjeliv och tonårsjargong med dem. Jag fick ju faktiskt vara med. Och jag njöt av det i varje drag! Det blev bara tomt när de har gått. 106 dagar sedan |
|||
-Den helgen kan jag inte. Då är jag och Daniel i London. Anna och jag sitter och försöker hitta en dag då vi ska kunna träffas. -London! Oj då, vad kul! Ska ni göra något speciellt? Anna reser väldigt sällan. -Jo, vi firar våran 10-åriga bröllopsdag. Jösses! 10 år! Det måste betyda... att det också är tio år sedan jag gifte mig. Anna och Daniel gifte sig helgen innan mig. Mamma Mia! 10 år. När jag var liten trodde jag att jag skulle studera, träffa en karl, gifta mig när jag var 28, köpa hus, skaffa barn, jobba, så småningom bli pensionär, glädjas över barnbarnen och sen dö. Gräset skulle alltid vara grönt och med min utbildning i bakgrunden skulle jag leva ett gott liv. Så annorlunda det blev. Livet är gott, det är nästan det enda som stämmer. Och det är gott på så många andra sätt än jag trodde. Visst var han fin, Janne Rydberg, som var den jag gifte mig med. Då passade han perfekt till mig. Vi hade mycket gott tillsammans och jag är glad för det liv vi hade. Någonstans gick det snett. Var vet jag inte. Var det kanske barnlösheten? Eller var det min egen utveckling som satte käppar i hjulet? Jag vet inte. En dag kom Janne hem från jobbet och sa att han inte hade några känslor kvar för mig längre. Jag visste inte vad jag skulle tro. Vi hade länge hållt på med barnlöshetsutredning och jag hade tänkt tanken "Om det är mig det är fel på, vill jag att han ska få träffa någon annan då?" Nu var det inte mig det var fel på. Janne hade ett medfött fel, han hade aldrig kunnat producera livsdugliga spermier. Statyn "Paret" ute på Djurgården Ville han släppa mig fri? Eller hade han verkligen inga känslor kvar för mig? Jag orkade inte förstå sanningen, jag ville tro på att det skulle vara han och jag. I ett försök att rädda äktenskapet flyttade jag in i en andrahandslägenhet; Janne sa att han ville ha lugn och ro. Samma kväll jag flyttade så flyttade han förmodligen in till sin nya kvinna. Det visste jag inget om. Jag skickade gulliga kort, gjorde allt för att stötta honom fastän jag kände mig som tre förkolnade vedträn som vinden ven igenom på en öde slätt. Det tog mig sex månader innan jag vågade ifrågasätta det tomma kylskåpet, den ständigt tomma tvätt-tunnan och ogräset som var halvmeterhögt i balkonglådan. Jag hade givetvis planterat blommor åt honom så han skulle få ha det fint hemma. Han berättade inte hur det var. Efter 10 månader hade jag listat ut hans nya adress. Inte ens när jag satt mitt emot honom vid hans och hans nya flickväns matbord kunde han berätta att han hade ett nytt förhållande. Om jag gör en såpopera någon gång en scen definitivt vara med; Jag och hennes ex som sitter och dricker kaffe och pratar fiske med deras barn när Janne och Natalia kommer instormande genom dörren för att slänga ut mig... Och hans blånekande till att de hade ett förhållande. Han rakgrejer stod i hennes badrumsskåp, hans kläder låg i hennes sovrum men tillsammans??? Nej... Nåja, bodelningen tog två år och nio månader. Janne vägrade diskutera. Jag fick aldrig veta vad som gått fel, vi pratade aldrig. Jag fick dra mina egna slutsatser - det var inte värt att fundera över varför - och gå vidare. Jag var överlycklig då bodelningen äntligen var klar. Äntligen ägde jag mitt eget liv! Äntligen gjorde jag som jag ville! Och det gjorde jag med besked... Det är efter skilsmässan jag blivit löpare, bestigit Aconagua, gjort den resa jag drömt om i 18 år att göra, startat mitt eget bolag, gått psykologi och journalistutbildning och korsat en massa gränser för mig själv. Jag ha fått uppleva hur det känns att vara allsmäktig, tro att jag kan allt i hela världen och att världen är en tummelplats som ligger öppen för mig. Livet består inte av en grön gräsmatta. Den är grön ibland. Ibland är den söndertorkad och frätt, ibland är den genomdränkt och lerig. Efter att jag varit på Skansen med mina vänner Lena och Catarina idag gick vi och fikade på Blå Porten. Där satt, mycket oväntat, Bitte. Bitte gick och la sig, medan hon hörde sin man stå i duschen, för ett halvår sedan. När de två yngsta barnen några timmar senare ville komma upp i sängen petade hon på sin man för att han skulle ge plats. Han kändes konstig. När hon tittade efter andades han inte. Pirre dog, 37 år gammal, utan något enda fysiskt fel, den natten i sin säng. Kvar stod Bitte och barnen, 3, 6 och 9 år gamla. Nej, livet är ingen grön gräsmatta. Men det är väldigt vackert när kvällssolen sänker sina strålar och silar sina strålar genom de gröna stråna. Då njuter jag. Andra kvällar är det mörkt. Då tänker jag : "Vi sitter alla i samma träsk. Det är bara hålla om varandra, garva, och gå vidare" Det finns ingen lycka utan sorg, det finns ingen utveckling utan smärta. Jag skulle gärna vilja tro att det var annorlunda, men livet visar att det är så här det är. Därför tänker jag nu att jag gläds varje gång livet är vackert. Jag försöker också vara tacksam för sorgen, även om det är svårare. Sorgen ger ny lycka och utveckling längre fram. Utan sorgen och olyckan hade jag inte uppskattat allt det jag har idag: Jag kan andas, jag kan äta, jag har ett hem, jag har mat, jag har vänner, jag har föräldrar som alltid ställer upp och tar omhand, jag har en frisk kropp, jag har ett glatt humör, jag har ett jobb, jag har en tro, jag har saker som förgyller livet, kort och gott; jag ÄR RIK! Vem kan då sörja? Dessutom har jag en ny kärlek. Och jag vet numer att jag även klarar mig utan. Vetskapen om det bäddar för äkta kärlek: Att vilja vara tillsammans utan att måsta vara det. Inget beroende, bara en stark önskan om att få leva ihop. Ofta tror jag det är diskrepansen mellan förväntningarna på livet och verkligheten som gör många olyckliga. När jag ser verkligheten så ser jag alla orsaker att vara lycklig. Jag bytte om till löparkläder på toaletten på Blå Porten och sprang en vända runt Djurgården. Solen lyste i gräset, vitsipporna vände sina ansikten mot mig där jag sprang. Kan livet vara bättre? 106 dagar sedan |
|||
Jag och Josefine hade tänkt springa Rogers bergslopp, ett litet galet lopp där man tar med sig sin egen nummerlapp, samlas på Hammarbyhöjdens topp och sedan springer fem varv uppför och nedför + ytterligare en gång upp. När jag packat allt och var laddad för kvällen visade det sig att det var flyttat till den 26:e. Vi tog en tur runt Sickla sjö istället. Jag hade ingen aning om att det fanns hus där! Och vad vackert det var! Härliga trädgårdar vid glittrande vatten. Jag är fascinerad att det fortfarande finns nytt att upptäcka i Stockholm trots att jag bott här i 18 år! När vi rundat sjön kom vi fram till Hammarbybacken och där hade 10 personer samlats trots att loppet var flyttat. Vi körde ändå. Jag nöjde mig med tre varv, jag har insett att det är jättelänge sedan jag körde backlöpning och det kändes. Carina och jag slet oss uppför backen tillsammans och hade bra fart nerför. Vi sprang sedan hem till henne så jag fick kolla in hur hon bor och därefter sprang jag vidare till Gullmarsplan. 14 kilometer blev det, allt som allt. Vilken vacker vårkväll det var! Solen sken, vitsipporna blommar fortfarande, gullvivorna likaså och snart kommer liljekonvaljerna. Solen spelade i de ljusgröna björklöven och nu när jag sitter här och skriver hör jag koltrasten sjunga utanför. Det finns bara en enda sak som kan göra mitt liv bättre än det är! Och det behåller jag för mig själv just nu! ;-) 106 dagar sedan |
|||
Efter 5 km uppvärmningslöpning och en timmes bodypump och en hamburgare från Max, inmundigad på tunnelbanan, satt jag i Rönninge skolas sporthall och skådade Rönninge Show Chours. Över 100 glittrande damer rörde sig över scenen som en endalevande organism. Barbershop i fyra stämmor med ett otroligt tryck från dessa skönsjungande, energiutstrålande glädjeknippen. Snacka om lyft! Håret stod bakåt i nacken då de tog i så att taket höjdes. Nästa år är det dags för dem att delta i VM i Houston (förutsatt att det går bra i tävlingen i helgen men det är givet). 106 dagar sedan |
|||
|
Måndag Ha ha - det funkade att köra intervaller, 5 x 2 km i 5:10-5:20 tempo, två dagar efter Lidingö Ultra! :-) Det kändes till och med bra! Förutom en viss seghet i benen. Efter totalt 18 km löpning kom jag hem, duschade och strax därefter kom Helena hem till mig med hemlagad soppa och egenbakat bröd! Jag har det bra jag! :-) 106 dagar sedan |
|||
|
Carina
Oj, vad bra. Jag har inte fundera på att springa ännu. Körde poolrunning idag och tyckte det räckte. På onsdag ska jag köra backe i Hammarbybacken. RBT är tyvärr inställt men vi är i alla fall tre som kommer att köra backe där i alla fall så det är bara att hänga med om du vill. Det tycker vi vora trevligt! 120 dagar sedan |
|||
|
Daniel Robertsson
Hej. Kul att du testade RBT om än en inofficell sådan. Såg att du fotade, kan man låna en bild till ett inlägg på: Riotrun.blogspot.com Missade att ta med min. mvh daniel;) 117 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Vecka 18 |
|||
|
Söndag Idag var det dags för en utmaning av annorlunda slag. Direkt jag klev innanför dörren kände jag hur det isade runt kroppen. Klädesplaggen som hängde på galgarna tycktes håna mig. "Du vet inte hur man klär sig, du kan inte kombinera kläder, du är hopplös" skrek de från alla håll, trots att de var vänt förklädda i blommor och sköna färger. Köpa kläder är inte min grej. Har aldrig varit. Jag har inte något stort självförtroende när det gäller sådant. Därför låter jag allting gå till bristningsgränsen innan jag gör något. Just nu har jag fler kläder i min löpargarderob än i min vanliga. Två av de fem-sex tröjor jag fortfarande har kunnat använda har missfärgats röda på kragen. Två av de andra är för korta. Jag andas lättat ut varje morgon när jag hittar något som duger att gå till jobbet i. Tvättmaskinen går ständigt för att hålla rena de kläder jag kan ha. Men idag var det dags. Jag satt på bussen och tänkte att jag skulle använda samma inställning som i löpning: Tala om för mig själv att jag kan. Och jag vet att jag ofta blir less på att vandra omkring menlöst bland alla hyllor och så går jag och köper CD-skivor istället. Dem behöver jag inte pröva. Med ett uppbådat, något ihåligt självförtroende vandrade jag genom några butiker. I två timmar stod jag ut. Det inkluderade ett depåstopp med kaffe och amerikansk jättemuffins. Jag hade faktiskt en lyckad dag: jag inhandlade en skjorta, en blus och två bas t-shirts. Ett litet slag för affärsverksamheten, ett stort steg för mig. Lite lyckligt leende åt att ha besegrat en av mina svårigheter gav jag mig av hemåt, redo att ge mig på det hela en gång till någon annan dag. Än finns det stora hål att fylla. Fast inte i löpargarderoben. Total löpmängd under veckan blev 68 km. 117 dagar sedan |
|||
|
Lördag Idag var det dags för Lidingö Ultra! 117 dagar sedan |
|||
|
Fredag Nu känns livet bättre! Jag längtar ut för att springa i morgon! Största frågan just nu är vem jag ska springa med? Erika, Jonas eller Jenny? Vore kul att springa med alla, men jag tror att vi alla håller olika tempo... 117 dagar sedan |
|||
Var ute på en solig 8-km lunchrunda bland vitsipporna i Ursviksskogen på lunchen. Ledsenheten från tisdagen har gått över, blivit till glädje och sedan lagt en vemodfilt över mig igen. Ja, det är så livet är ibland. Jag är glad för de lyckliga stunderna. Och även de mörkare brukar ge glädje i slutändan. På kvällen var jag hemma hos min mirakelkompis Catarina som är på väg att friskna till från sin fjärde omgång med cancer. Vi prövade olika champagnesorter tillsammans med Ingela och faktiskt kändes livet ljusare efteråt! Det berodde på sällskapet, inte champagnen. 117 dagar sedan |
|||
Träffade min vän Lars Holme som jag och Rune klättrade upp på Aconcagua med. Vi tog oss an en modig utmaning - bestiga Stockholms högsta topp innanför tullarna. Utan syrgas! Det är Skinnarviksberget som mäter 53 meter över havet. Det blev i alla fall lite äventyr när vi inte följde normalrutten utan tog den genom staketet istället. Lars på toppen! 117 dagar sedan |
|||
|
Tisdag Sprang 10 kilometer fastän jag inte tänkt det. Var ledsen och jag vet av erfarenhet att löpning hjälper mot allt; är jag ledsen blir jag gladre, är jag arg blir jag lugnare är jag för energisk så lugnar jag ned mig. Såg på blåsipporna som blommade så vackert och var glad för dem i min ensamhet. 117 dagar sedan |
|||
|
Måndag Den här veckan ska det bli vilovecka! Dels för att få återhämtning efter att jag ökat träningsdosen några veckor i rad, dels för att vara i form till Lidingö Ultra på lördag. Idag har jag kört en timme bodypump. Det känns härligt att kunna öka vikterna, framför allt på benen, rätt snabbt. Jag ville köra veckans pump-pass så tidigt som möjligt så att ev mjölksyra hunnit försvinna till på lördag. Se3n ska det förmodligen bli något lugnt löppass, men inte så mycket mer. Desto mer tid för att träffa vänner och vara med dem! 117 dagar sedan |
|||
|
Carina
Vilket härligt inlägg du skrivit om Lidingö Ultra!! Jag håller verkligen med dig. Ultravärlden är vacker!! Jag är lycklig som kan och vill springa ultra och få lära känna såna underbara människor som du!!! Kram! 120 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Vecka 17 |
|||
|
Söndag Jag sprang och njöt i solskenet. Följde stigar i Årsta, bron över till Södermalm, vimlade bland mängder av Stockholmare längs vattnet och drog mig slutligen söderut längs villorna söder om Globen. Det blev en cirka 14 kilometer, dagen efter vår löpning längs Roslagsleden. Det gör att allt som allt kom jag upp i 119 km den här veckan! Riktigt mycket mängd för mig! 120 dagar sedan |
|||
|
Lördag Fantastiskt härlig löpning längs Roslagsleden! 120 dagar sedan |
|||
|
Torsdag 10 km långsamt lunkande genom regntät barrdoftande dimskog på morgonen innan frukost gjorde susen för hungern! och förhoppningsvis även för återhämtningen. Fåglarna kvittrade, hundägarna hälsade och livet kändes som mystiken i en sagobok. Nu blir det vila fram till på lördag då en hel grupp med människor ska springa genom skogarna i Roslagens famn! 120 dagar sedan |
|||
|
Onsdag 3 km uppvärmning, sedan 6x1 km i 5-5-4:45-4:45-4:30-4:30 fart och 3 km nedvarvning. Det kändes "supert", som de säger i Norge! Benen är pigga och gillar att springa. Kanske behöver de en större träningsdos än jag trott innan de kommer igång? 120 dagar sedan |
|||
Jag tog tåget till Uppsala för att springa med Erika, numer Aconcagua-topp-bestigare, och Camilla, Erikas orienterarkompis. Jag hade väl någon slags illusion om att jag skulle vara den mest erfarna löparen (och det kanske jag var, på sitt sätt) men jag får erkänna - fy sjutton vilka superstarka tjejer! Jag svettades mest under hela passet och hade svårast att hänga med! Camilla, som hade 25 kilometer som tidigare längdrekord, skuttade fram glatt leende hela vägen. Erika var hur stark som helst, för det mesta såg jag hennes ryggtavla framför mig. Hon hade lerstänk upp på ryggen från tidigare intervallpass... Vi sprang hemifrån Erika, korsade Uppsala och sprang längs Fyrisån tills vägen tog slut vid en slalombacke. Där sprang vi genom lite villaområden och jag tipsade om tekniken att springa i nedförsbackar. Både Erika och Camilla flög fram! När vi nått längre in i skogen och de drog ifrån mig muttrade jag något om "Jag skulle aldrig ha lärt er det där..." Nåja, skämt åsido var det härligt att se dem springa så fantastiskt bra! Både Erika och Camilla hade ett jävlar anamma och en inställning till "Nu fixar vi det här" (vilket var att springa 30 kilometer) som jag inte har. När vi passerade Slottet och Domkyrkan på väg hem hade vi bara några kilometer kvar till 30 och utanför Erikas hus saknades det fortfarande 860 meter. Självklart tog vi en extrasväng för att få ihop rätt distans! Vid exakt 30,0 gjorde vi segerjubel och gratulerade varandra till en suveränt bra genomförd träningsrunda och till ett riktigt trevligt pass! Sedan blev det middag hemma hos Erika och en massa prat tills jag kom på att jag måste åka hem. Klockan blev halv ett på natten innan jag klampade in genom dörren hemma. Visst var det en tankeställare! Jag brukar söla på i mitt eget tempo, undvika att trötta ut mig alltför mycket. Men som sagt, de här tjejerna hade en helt annan inställning! "Det är kul att bli riktigt trött :-)" Och jag orkade också - hängde med i ganska exakt 6-minuterstempo i 3 mil, vilket är en hel del snabbare än vad jag brukar ligga på. Det var roligt att se att jag klarade det! Och jag är bombsäker att både Erika och Camilla kommer att uppfylla sina nästa mål galant - Erika ska springa Lidingö Ultra och Camilla Stockholma Marathon. Jag får väl se om jag lyckas hänga med någon utav dem.... 120 dagar sedan |
|||
|
Tisdag Mina ben var sega när Calle och jag gav oss ut på en härligt varm 6-kilometers rundapå lunchen i Ursviksskogen. Calle, som varit förkyld i två veckor, fick ideligen vänta in mig där jag harvarde på i spåret. Det kändes ungefär som att köra ned näsan i barren på stigen och försöka plöja en fåra med den. Men, men, vi hade en härligt pratsam tur blan oceaner av blåsippor! Och däremellan kuddar av vitsippor och tussilagos som strålar. På kvällen blev det 5 kilometers uppvärmning - där segheten i benen lossnade på de två sista kilometrarna - innan en timmes bodypump. Efter dagens träningsmängd köpte jag mig en entrecote åt den med stekt potatis, bearnaisesås och drack vin som var kvar från festen! Mmmmm! 120 dagar sedan |
|||
|
Erika
Tack för härligt träningssällskap, Kristina! Det gör vi om! 133 dagar sedan |
|||
|
Staffan
På den beskrivningen låter det som att ni sprang förbi i närheten av mig! Kul! :-D Vi ses framöver 131 dagar sedan |
|||
|
Carina
Vilken fin berättelse du skrev kring Roslagsleden-rundan. Vilken hjälte din vän Karin var, du måste vara glad att du fick vara hennes vän!! Jag är glad att jag får vara din vän. Tack för ett härligt dygn, jag njöt varje sekund av det! Kram Carina 127 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Söndag 25:e april |
|||
|
Vila! 127 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Lördag 24:e april |
|||
|
Släpade mig, ömsom lunkande, ömsom gående, 7 km på morgonkvisten innan frukost. Jag är fascinerad av att jag har mer träningsvärk efter en sådan här vecka än efter ett 12-mila lopp. Jag träffade Ingela & Ylva på Globen där vi skulle studsa till Bounce efter att vi ätit en bit. När vi åt förstod jag en del av vad som var fel - jag har ätit för lite! Matsget var stort och äthastigheten hög! Nåja, nu vill jag ha några tunga veckor tills det är dags att sakta ned inför Stockholm Marathon. Om jag saktar ned... vi får se. Innan dess är det idingö Ultra vilket jag kommer ta som träningspass. Jag hoppas att min huvudsakliga verksamhet under det loppet blir att hejja på mina kompisar Jonas och Erika som båda ska begå ultradebut! Veckans träningsmängd blev fin-fina 87 kilometer. 127 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Fredag 23:e april |
|||
|
Efter arbetsveckans slut fick jag nöjet att springa mellan blåsippsbackar, tussilagos i vägkanten och vitsippsängder. Sträckan gick från Kista längs Edsviken, Brunnsviken och sedan ut mot havet. Efter jag passerat över Norra Djurgården och musiken som pumpade på Stureplan bestämde jag mig för att ta ett varv runt Djurgården. Jag kände att jag inte hörde riktigt hemma bland kvinnorna med ögonbryn upphissade långt bak i nacken. De har i och för sig lika tighta byxor som jag fast blanka och deras är inte i funktionsmaterial. Efter varvet på Djurgården var jag trött och stannade och tog en yoghurt och en banan vid Slussen. Sen blev det tunnelbana sista biten hem! 32 kilometer fick jag ihop i den milt soliga senvår kvällen. 127 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Torsdag 22:a april |
|||
|
Jag sprang från Coachutbildningen i Gamla Stan längs Södermalm till Årstabron i 3 grader gråstänkande snöblötflingor. Väl vid bron laddade jag för 5x2 km intervaller. Springer man Årstabron och tre gatlyktor till är det ganska exakt en kilometer. Jag startade från Södermalmsidan för då får jag en lätt uppförsbacke nästan hela den första kilometern vilken omvandlas till nedförsbacke när jag är lite tröttare! Mina bodypump-träningsvärksimpregnerade ben gav mig en fart på 5-5:20 per kilometer idag vilket jag är väldigt nöjd med eftersom det är snabbare än vad jag springer normalt. Det taktiska med att springa ena hållet först och andra hållet sen är att då blir bara en kind i taget kall. I vintras när jag sprang på den vindutsatta bron tittatde en man till på mig, bad mig stanna och påpekade att jag förfrusit näsan. Efter avslutat värv masade jag hem i snigeltakt och konstaterade som vanligt att även stela ben går utmärkt att springa på. Totalt blev det 20 kilometer en vanlig torsdagkväll. 127 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Födelsedag! |
|||
|
Fick ett fantastiskt uppvaknande på min födelsedag som följdes av coachkurs hela dagen med avbrott för en riktigt skön löprunda på cirka 8 kilometer runt vattnet i Stockholm! Så många som ringt, sms:at och hört av sig! Tack alla för att ni förgyller mitt liv! 127 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Tisdag 20:e april |
|||
|
6 km snabb löpning innan 1 timmes bodypump som gick fantastiskt lätt när musklerna var utvilade. Det var härligt! 127 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Måndag 19:e april |
|||
|
Bara två dagar kvar till jag blir 39 och jag kan fortfarande springa ;-) Jag var ute på en härlig 14-kilometrs runda runt Årstaviken ikväll. Solen värmde barrstigarna guldgula och målade himlen medan vattnet stilla gungade bredvid mig där jag sprang. Beneb var riktigt pigga! Och jag kände ingenting från den märkliga krampen jag fick i högervad när jag åkte till Nya Zeeland. 12 mils löpning förra helgen verkar ha fått bort det besväret :-) 127 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Söndag 18:e april |
|||
Igår var det kalajs! Ungefär 35 goa människor tog med sig en massa god mat och kom hem till mig och firade att jag fortfarande har ett år kvar innan jag blir 40! Inte nog med att alla bjöd på mat, dessutom fick ni hjälpa mig med att spåna idéer till mitt lilla bolag! Tack alla, för en riktigt härlig kväll! För att jag får vara med underbara er, för all mat, för alla skratt, för all omtanke! Jag är rik som har er! Cecilia hade sagt att hon skulle bidra med öl till festen då hon brygger själv. Jag trodde "hon tar väl med några flaskor så folk får smaka". Dagens syn var dock att se Cecilia komma gående med ett helt fat på en pirra! Den hade hon släpat på tunnelbana och buss hemifrån Kungsholmen. Taxichaffisens min, som hämtade henne på småtimmarna, var också rolig att se :-) Jag är barnsligt förtjust i att händerna som låg i fördrinken såg så läskiga ut! Det var rött vatten infruset i gummihandskar som utgjorde kylelement. Någon kom på att lägga dem med fingrarna upp över kanten så det såg ut som att en människa var på väg att krypa upp. Idag åkte jag på första dagen i kustskepparkursen. Det kändes sådär efter att ha sovit max tre timmar..... Desto bättre sömn i natt! Hjälp! Någon håller på att krypa upp ur fördrinken! 127 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Fredag 15:e april |
|||
|
Först en prinsessbakelse, sedan 10 km ytterst lätt fartlek! Sedan laga mat, laga mat och göra tårtor! På lördag är det kalas! Jag firar att mitt sista år på 30-talet börjar! 127 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Onsdag 14:e april |
|||
|
En lugn 8-kilometers rundtur i kvällen sista solsken... Kan livet vara mycket bättre? Efter helgens 12-milalopp är jag fortfarande fascinerad av att kroppen fungerar utmärkt. Jag är verkligen kär i min kropp just nu! Tänk vad fantastisk den är! Det sög lite i låren under kvällens runda och höger knä kändes aningen nött och det tycker jag inte gör någonting alls med tanke på vad jag utsatte den för i helgen! Plocka skräp lönar sig! Imorse när jag gick till pendeln hittade jag en hundralapp! 127 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Måndag 12:e april |
|||
|
Dagen efter TEC. Fast det beror förstås på hur jag ser det. TEC började på lördag kl 10:00 och jag sprang i mål söndag 04:00. Så vad är egentligen "dagen efter"? Jag sitter hemma och njuter. Livets färger är lysande klara, alla människor är vackra och jag är fylld av den förundran, stillhet och lycka som kommer efter en större utmaning. Jag sprang 120,7 kilometer, 20, 7 kilometer längr än jag någonsin tidigare gjort. Dessutom hyfsade jag min egen tid på 80,5 kilometer (50 miles) med öve 4 timmar! Och jag gick i mål som segrare! Jag var enda deltagaren på 75 miles/120,7 kilometer. Numer kallar jag mig själv för "Inoficiell Svensk Mästare på 75 miles"! Det ni! ;-) Att ingen annan kvinna (i alla fall inte som jag har hittat) har tävlat på 75 miles, det tycker jag inte hör till saken. Jag upphör aldrig att förvånas över den otroliga självtillfredsställelsen, tacksamheten och tron på mig själv som kommer efter en utmaning. Världen känns större, jag är en del av den och jag kan göra precis vad jag vill. Jag fick inte en blånagel. Inte en blåsa. Det var knappt jag hade ett skavsår. Efter fullföljt lopp hade jag ätit så jag gått uppett kilo. Idag är jag lika rörlig som vanligt. Jag har knappt träningsvärk. Vad är denna kropp egentligen kapabel till? Finns det någon gräns överhuvudtaget. Nu ska jag sätta mig i soffan och brodera korsstygn. Det är en annan av mina hobbies. Sitta och fasciners, fundera och njuta av den bravad jag just gjort. Det är det som är den bästa tiden med en utmaning. Förra veckans totala löpmängd blev 131 kilometer. 127 dagar sedan |
|||
|
127 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Tisdag 6:e april |
|||
|
Nu har jag inmundigat påskgodis så det täcker hela kolhydratbehovet under TEC.... Och jag har numer mål och delmål för hur långt jag vill springa. Men de behåller jag fö mig själv! Det är dags att inhandla lampa för nattlöpning, blåbärssoppa och annat smått och gott som kan vara gott att ha på småtimmarna i de djupa skogarna i Täby! Förra veckans löpsträcka blev 44 km. 127 dagar sedan |
|||
|
Evis
Lycka till i helgen vännen, håller tummarna!! 153 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Tisdag 30:e mars |
|||
|
Sista bodypump-passet innan TEC! Benen blir sega av den mjölksyregenererande styrketräningen. Sega ben vill jag inte ha i starten på TEC! De lär bli sega nog efter ett tag. Jag tar tillbaka det jag skrev om att cigarettpaket är det mest förekommande sortens skräp längs vårvägarna. Godispapper och godispåsar i alla former klår i dagsläget cigarettpaketen. 153 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Måndag 29:e mars |
|||
|
3 grader varmt, fuktig luft, mörkkväll... Min favorittid för löpning! 10 härligt långsamma kilometrar blev det, halkandes fram genom Älvsjöskogen. Syftet med passet var att långsamt blåsa liv i mina stumma, kompakta ben och det funkade! Plockade skräp sista biten på vägen hem. Helt otroligt vad folk slänger! I diket vid Älvsjömässan ligger en TV, motoroljedunkar, ett par Asics löpskor i storlek 45 och diverse godispapper. De mest genomgående skräparna tycks vara rökarna. Jag tror jag räknar flest cigarettpaket som enskilt sorts skräp. När jag blir stor ska jag bli bag-lady. 153 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Söndag 28:e mars |
|||
|
Den här dagen vek jag åt att lära mig rädda liv. Ska jag segla långt med två andra personer vill jag kunna ta hand om dem om något händer. På Röda Korset i Tumba fick vi göra hjärt-och lungräddning på dockor som hade behagliga klickljud om vi tryckte tillräckligt hårt. Jag var lycklig när jag såg att dockan jag försökte återuppliva fick luft. Tror nog det sitter kvar lite skräck från damen som förmodligen dog på flygplanet jag var på. Vi lärde oss även ta hand om brännskador, människor med blodsvikt och göra tryckförband. Känns alldeles utmärkt att äntligen behärska detta något! Vägen hem var förstås springandes. Sista biten sick-sackade jag bland villaområdena i Älvsjö och Örby Slott för att få ihop 25 km. Därigenom fick jag till 100 km löpning den här veckan! Tycker det är otroligt att jag tycks må bättre och bättre ju mer jag tränar och att kroppen tål så pass mycket. Nu ska det bli några lugare veckor innan det är dags för Täby Extreme Challenge om två veckor! Jag har fortfarande inte bestämt mig... Ska jag spring 4, 8, 12 eller 16 mil? 153 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Lördag 27:e mars |
|||
|
Ingela, en kompis från Ericsson, och jag började lördagmorgon med att välta traktordäck, klättra uppför lianer enbart med armstyrka, boxa boxsäck och göra alla möjliga former av sit ups. Vi var på "Bodies in motion" anläggning vi Slussen. En tränare stod och hejjade på oss,på ett väldigt peppande och trevlig sätt, när vi körde 60 sekunder på varje station. Jag blev dyngblöt! Och hade jätteroligt! Hade aldrig trott att jag skulle gilla den formen av träning men det var superkul! Efter det passet chockade vi våra träningskamrater med att ta på ss löparskorna och ta ett varv runt Gamla Stan och Västerbron. Efter 9 km löpning var det väldigt skönt att duscha ch sedan äta crepes med skinka, tomat, emmentaler, sallad och därefter en crepe med glass och sås till efterrätt på Ceperie 4 knop. Fantastiskt vad kroppen klarar! 153 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Fredag 26:e mars |
|||
|
Jag passerade en skolklass när jag promenerade till jobbet. Sjuåringarna stojade och ansiktena var pigga och glada. De gick hand i hand, påskyndade av lärarna, på äg mot något roligt. Bredvid gick en mamma med en liten bebis i en mjuk sele på magen. "Undra hur det är att ha barn?" funderade jag, med något rosaskimrande i blicken. Sen passerade jag fönstrena däre de taniga tjejerna med sotsvarta ögonfransar satt och våpade sig inför killarna och ett killgäng släpade sig förbi mig, med cigg i hand, kepan bakfram och längst bak kom en kille som utstrålade "jag vet att jag ite passar in men jag vill hänga med er som är så coola". Jag stod med handen full av skräp och tänkte att det kanske inte skulle vara så kul ändå. Tack och lov att jag är så gammal att jag kan plocka skräp och strunta i vad andra tycker om mig. Kroppen villegentligen inte stiga upp på morgonen. Lakanen var mjuka mot benen, hela kroppen domna efter gårdagens träning och jag skulle ha kunnat legat kvar i flera timmar. Men efter fullgjord arbetsdag tog jag de långa vägen hem - löpande upp i en båge över Sollentuna och Järvafältet för att sedan vända hem mot Älvsjö. Jag tyckte de vanliga 25 km hem var för kort :-). Benen var sega och tunga redan från start men jag var på bra humör och tänkte "detta blir perfekt mental träning! Jag bevisar för mig själv att det går att springa även om jag är trött från början!" Kvällen blev en odyssé genom Jakobsbergs industriområde, Barkaby Indutriområde, en massa SL-hallar och andra företag vid Spånga. Vid Ulvsunda industriområde sprang en tonårskille, som hade väntat på bussen, bredvid mig. -Jag är snabbare än dig, sa han -Det är du, men jag ligge 26 kilometer före dig, svarade jag -Vart ska du? -Till Älvsjö -Hej då! Killen tvärstannade och höll upp handen till hälsning. Sådana där möten gillar jag. De små, spontana, som så ofta uppstår när jag springer eller paddlar. Stockholm är trevligare mot löpare och kajakister har jag ofta hävdat. Efter att passerat industriområdet mellan Gröndal och Liljeholmen nådde jag 35 km precis som bussen hem kom. Målet hade varit 35 och jag hade inte lust att sprina en meter längre. Sista biten åkte jag genom Västberga industriområde. Vist hade jag tänkte mig sightseeing den kvällen, men inte riktigt genom en massa industriområden.... Nåja, jag hade gott om plats! Det var bara jag där :-) 153 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Tors 25:e mars |
|||
|
Skräp är fult. Skräp är äckligt. Varje morgon då jag promenerar till pendeln har jag lovat mig själv att ta upp minst ett skräp och slänga det i papperskorgarna sm finns utplacerade längs vägen. Tar jag fler än ett känner jag mig glad för att jag överträffat mina egna mål. I morse såg jag en stor kaffemugg ligga ute på snön. Det är bonus att få bort ett extra stort sräp, för då blir det ännu snyggare ute. Jag trampade iväg över diket och förvånat insåg jag att skorna gått rakt igenom isskorpan och ned i vattnet under. Ännu mer förvånad blev jag att upptäcka att mina 9 år gamla skor var vattentäta. Morgonen började med 8 km löpning innan frukost trots att huvudet var tungt av trötthet och lite annat från gårkvällen. Innan bodypumpen på kvällen tänkte jag "jag springer lite" och avverkatde 7 km till på löpbandet. När jag svettig och darrig var klar med bodypumpen tyckte jag det lät roligt att pröva ypga, som var passet efter. En slak liten mjäll grönsak kom sedan hem på kvällen, sjönk ihop på köksstolen och t middag. Därefetr bred sig behagligheten ut i alla lemmar när jag lade mig under yllefilten på soffan och lyssnade på Jonas Gardell. Jag är inte särskilt snygg Du är likadan Fulare lär vi också bli Men vi är riktigt vackra Om man kisar litegrand Om du överser med mig överser jag med dig Kom låt oss blunda tillsammans Det är bland de vackraste kärleksförklaringar jag känner till. 153 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Onsdag 24:e mars |
|||
|
Vilodag. på kvällen kom Erika hem till mig för att fira att hon nått toppen på Aconcagua. Erika och jag lärde känna varandra efter att hon varit ute och rest, börjat längta efter att bestiga ett riktigt högt berg och jobbade samman som journalist med Ulf. Ulf var även lärare för mig på Poppius och själv begeistrad i berg. Han berättade om att jag varit på Aconcagua och efter att ha läst min hemsida tills hon kunde vartenda ord om Aconcagua utan till tog Erika kontakt med mig. Det var ett glödande e-mail, fyllt av drömmar och järnvilja. Samma glöd utstrålade hon den här kvällen. De röda lockarna slängde runt ansiktet och smilgroparna bländade kökslampan då hon oavbrutet beättade om allt hon upplevt på Aconcagua. Vi hade båda kommit fram till att Aconcagua definitivt är en hon. Hon släpper upp oss endast om hon känner för det. Hon är en grym och ibland generös dam. Och hon är oemotståndlig! Som extra krydda på sin resa råkade Erika vara med om jordbävningen som skakade Chile. De hade dagen innan kommit ned från Basecamp, på väg ut ur Vacasdalen. Erika låg och sov under stjärnbeströdd natthimmel när marken mjuknade och kastade henne fram och tillbaka. I bakgrunden hörde de mullret av stenar som rasade från bergets sidor. Basecamp blev ödelagt. Erika och hennes gäng klarade sig skadefritt. Hon är en nyckfull dam, den förföriskt vackra Aconcagua. Efter att vilt ha glufsat i mig allt Erika hade att berätta om Aconcagua började vi smida nya planer. Paddling i Alaska, Cho Oyu, Denali, Antarktis.... Hela världen är en oändligt rik tummelplats! 153 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Min blogg. Om väsentligt och oväsentligt. |
|||
|
Tisdag 23:e mars Började dagen med att gratulera min svåger som blivit 40! Efter 4 km löpning på löpband som uppvärmning inför 1 timmes bodypump åkte jag in till stan för att träffa mina kamrater Lena och Catarina. Det är fantastiskt att kunna gå ut på restaurang med mina vänner... Särskilt därför att Catarina just nu går genom sin fjärde omgång med hjärntumörer. Att vistas ute bland folk har inte varit en självklarhet. När Catarina har kommit in i rum har hon strålat och spridit glädje till de som är där. Hon har verkligen levat! Jag har kunnat få sms mitt i natten som säger "Livet är underbart!!!" När livet är så skört verkar allt bli tydligt. Vad är viktigt, vad är skit, hur vill jag förhålla mig till livet. Catarina har passat på att njuta av varenda sekund hon fått av välmående. Det är inte alla dagar som det funkat. "Desto bättre att ta reda på de som verkligen funkar" verkar Catarina ha resonerat. Vi firade att Catarina fått avsluta sin kortisonbehandling vilket medfört att hon även fått ta bort två andra mediciner. Hur cellgifterna slår ut är fortfarande ovisst. Jag förstår inte allt kring behandlingen. Jag är glad att Catarina finns på jorden och passar på lite extra att njuta av hennes sällskap! Jag är otroligt glad för alla mina vänner. 153 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Måndag 22:a mars |
|||
|
Åkte in till stan och träffade Emelie på Runner´s Store. Vi sprang en helt suveräna sköna 12 km hem till mig där vi sedan lagade rödbetssoppa, åt, myste och hade det bra. Löpningen fungerade mycket bättre när jag hade Emelie som peppade mig! :-) 153 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Söndag 21:a mars |
|||
|
Försökte mig på 6 lugna återhämtningskilometer... Höger vad värkte, ländryggen värkte.... Det blev bättre när jag blev varm. Får fixa massage. Min kära kropp är stark och inte så stark som den varit förut, får jag inse. Vecka 11; totala löpmängd 69 km. 153 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Lördag 20:e mars. Sverigestafett! |
|||
|
Sverigestafett!!! Jag vaknade tidigt, fortfarande med lite tidsomställning i kroppen och kom till Hornstull 20 minuter innan utsatt tid. Medan jag sippade på kaffe inne på Seven-Eleven såg jag löpare efter löpare droppa in. Sverigestafetten är ett initiativ från privatpersoner som tar stafettpinnen, samlar ihop ett gäng och springer en sträcka. Tanken är att komma hela vägen från Smygehuk till Treriksröset. Idag skulle sträckan Hornstull-Sollentuna avverkas. Jag älskar de här spontana arrangemangen dr det bara är att dyka upp och löpglädjen ligger i fokus! Vi blev över 30 pers som startade denna soliga vårvinterdag. Skorna plaskade i pölarna som var omöjliga att undvika. Efter att ha passerat Stadshuset vände vi till Segels Torg där vårystra löpare sprang varv på varv uppe på kanten på fontänen. Det var svårt att hålla balansen om jag tittade åt sidan. Vi plöjde Sveavägen fram och många hajjade till åt de ryggsäcksklädda löparna och även åt dem som inte hade ryggsäck. Vi ägde stan! :-) Färden fortsatte längs Brunnsviken, förbi Ulriksdal och därefter längs Edsviken. En av mina favoritvägar! Så nära stan, ändå så lungt och vackert! Några löpare hoppade av längs vägen men Kristoffer som inte hade sprungit på två år kämpade otroligt tappert och tog sig hela vägen till Sollentuna. Där blev det varmkorv och dricka. Mia, Cecilia och jag kunde inte motstå frestelsen att springa i trappen bakom inspelningen av de två kockarna som stod och lagade mat mitt i centrumet. Ken, Torkel, Mia, Cecilia och jag hade inte fått nog efter de cirka 20 kilometrarna till Sollentuna utan vi fortsatte runt Edsviken med riktning Mörby. Där gav sig de flesta benen tillkänna, även mina. Men jag är född envis. Jag hade tänkt springa hemtill min kompis Catarina på Gärdet där dusch och varmt sällskap väntade så det gjorde jag även om jag ifrågasätter om de sista kilometrarna kan kallas för löpning. Strax innan Catarinas port slog GPS över 42,2 km. Årets första mara! Det smakade fantastiskt med thailändsk gryta och jag segnade ned i fåtöljen hemma hos Cat. En fantastisk dag! 153 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Fredag 19:e mars |
|||
|
Sprang hem från kursen jag gick i Gamla Stan. Tog en extrasväng runt Södermalm och fick ihop 11 km. Benen är fortfarande tunga av tidsomställningen. 153 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||
|
Tors 18:e mars |
|||
|
Oj, Mitt första blogginlägg. Hur ska det gå? Vad skriver man? Ingen aning. Det får bli vad det blir. Säkerligen mycket löpning. Lunkade fram 4 kilometer på morgonen med gårdagens jet-lag från resan hem från Nya Zeeland i benen. På lunchen blev det ytterligare 6 km. Seg och tung i benen, men jag vet att det går över. 153 dagar sedan |
|||
|
|||
| Till
toppen |
|||