Copyright © 2007 Dynamic Form. All rights reserved.		Experience life Den här sidan innehåller blandade texter genom livet Till Catarina En av mina nära vänner fick tre hjärntumörer. I skenet av döden blev livet vibrerande, färgstarkt och skört, varje sekund en dyrbar möjlighet. Texten publicerades i tidningen "Leva" (nr 12, 2005) Sagan om bilden En berättelse om att passa in i ramen Middag hos Carol I Kina umgås man oftast ute på restauranger, det är sällan man bjuder hem varandra. En kväll fick jag, trots det, äran att bli hembjuden hos Carol, controller på det bolag jag jobbade för i Shanghai. Fyra kvinnor av olika kulturer och åldrar möttes och svärmor dominerade matlagningen totalt. Fuskdialog Även i utförsbacken som leder till utbrändhet glimtar små stjärnor till Japansk skuggdans Om att arbeta i ett land med mycket annorlunda kultur. Den här texten skrev jag som extra inlämningsuppgift när jag blivit tvingad att stanna kvar i Japan för att avsluta en förhandling och därmed missade ett obligatorisk seminarium på en företagsekonomikurs på universitetet. Till toppen Fuskdialog November 2005 sjukskrevs jag för utbrändhet. Den här texten skrev jag precis innan. Trots att livet ibland är tungt finns glimten alltid där. - Skriv då! - Men vad ska jag skriva? Jag kommer inte på något, jag har ingen lust. - Skriv vad som helst, en text kan väl inte vara så svår att hosta upp? Du måste ju skicka in den imorgon, för sedan ska du till Tyskland i fyra dagar, sedan är det helg, därefter är det Tyskland och England i ett svep, och efter det så har inlämningstiden gått ut! Och du måste ju printa texten på jobbet, och enda gången du är där är imorgon. Alltså måste du bli klar ikväll. - Men jag började kursen för att det skulle vara kul, för att jag skulle kunna slappna av. Jag ville få inspiration och göra något för min egen skull, inte bara prestera. - Nå, men kalla fakta är att du måste skicka in uppgiften på måndag, och om du inte är klar då så kör du kursen. Är det så du vill ha det? - Nej, det är klart…. Men…. - Nå, slå på datorn nu och skapa! Skit i vad det blir. Du vill väl ha dina högskolepoäng? Tankarna virvlar omkring i huvudet. Dialogen skulle vara i jagform, men får inte vara självupplevd. Och cirka 4000 tecken. Herregud! Hur ska jag kunna få ihop det? Och inspirationen. Vart har den tagit vägen? Dessutom behöver jag vara klar till imorgon. Om jag lägger mig och vilar? Då kanske jag får en kanonidé? Fast jag behöver ju packa inför Tysklandsresan, jag behöver stryka, sedan borde jag egentligen hinna skriva ned uppgifterna som Håkan ska ta över medan jag är borta och så ska vi väl äta någon middag ikväll. Borta, ja. Jag ska ju sjukskrivas. Men först om två veckor, för innan dess har jag inte tid att vara sjuk. Jag ska få vila i några veckor för jag är för stressad. Förra helgen hade jag minnesluckor, hela kroppen darrade och jag kunde inte orientera mig på stan, trots att jag såg slottet. Om jag nu behöver några veckors sjukskrivning för att komma ned i varv, hur tror jag då att jag ska kunna få inspiration genom att lägga mig på soffan och vila en kvart? - Nåja, du har rätt. Jag ger upp. Jag får nog skapa någon skit bara för att bli klar med uppgiften. Har du någon bra idé? - Skriv något om manligt och kvinnligt, skriv om dialogen mellan könen som så ofta blir fel. Det kan du säkert spinna vidare på till något roligt. - Hm, det är ju en idé. Men då måste jag hitta några typiska personer som jag kan använda för att få till beskrivningarna. - Använd ett gammalt gift par, de är rätt roliga när de sitter vid frukostbordet. Tänk på hur kvinnan läser högt ur tidningen för hon hittat något hon tycker borde intressera hennes make. Samtidigt talar maken om för hustrun hur många grader det är ute. De talar till varandra, men egentligen lyssnar ingen på vad den andre säger. - Är det typiskt manligt och kvinnligt? - Nä, det är väl sant….Fast de är komiska i alla fall! - Jo. - Eller skriv om dina svärföräldrar, de har ju en dialog som inte är någon dialog! Det kan bli roligt! - Ja….Men vad är poängen? Hur ska jag få till slutet? - Hm…..Behöver det vara någon poäng? Du ska ju bara lämna in en uppgift. - Nja, en text utan slut känns så meningslös, bara. Jag vill gärna att den säger något till läsaren. Jag skulle vilja lägga in flera dimensioner. Jag skulle vilja ha tid att verkligen skapa ett mästerverk, hinna revidera flera gånger så att texten blir bättre och bättre. Jag skulle vilja slå omgivningen med häpnad över att det går att få in så mycket i en kort text…. - Nåja, strunt i det du. Det är en övning. Tänk på att du måste vara klar med texten imorgon! Håglöst sätter jag mig vid datorn. Tänker på det nya varslet som kom i tisdags. 35 av 79 ska bort. Undrar vilka? Undrar hur det känns att jobba kvar efter uppsägningarna? Det kanske vore bra om jag blev uppsagd? Skulle mina händer sluta darra då? Det är nog femte varslet på ett och ett halvt år. Fast å andra sidan är det bara två som direkt rört mig. I det första blev hela min avdelning nedlagd. Jag hade slitit som ett djur och så försvann allt. På den tiden trodde jag verkligen på att om jag presterade skulle någon bry sig om mig. Sedan kom syrrans sjukskrivning för utbrändhet, mammas depression, svärfars alkoholism och vår egen barnlöshet. Inte konstigt att det blir jobbigt! Och dessutom nytt jobb nu sedan två och en halv månad. Mina vanliga högt satta krav som driver mig till vansinne. Förhandlingssituationer med distributörer som jag inte har förmågan att hantera; skitstövlar på andra sidan bordet som jag måste jobba med och som utnyttjar min oerfarenhet till sin egen förmån. Nej, det är faktiskt inte konstigt att jag inte orkar. Jag kan nog inte förvänta mig att hitta inspirationen, inte med en insida som är lika död som en kall fisk på hötorgshallens salubord. - Nu har jag bestämt vad jag ska skriva om. - Jaha, vad blir det? - Det blir en dialog ur mitt eget huvud, och du får vara med. - Ur ditt eget huvud? Men då är det ju själupplevt! - Det skiter jag i. Jag tänker fuska. Jag får väl kalla det konstnärlig frihet. Till toppen